DIAKRITISKA TECKEN redande af en diakonissanstalt med syfte enl. stadgarna 1894 »att genom dess i Stockholm stiftade diakonissanstalt (se D i a k o n i s s a n-s t a 11 e n, Svenska) till församlingens tjänst för sjukas, nödlidandes el. eljest hjälpbehövan-des vård och undervisning fostra och utbilda kristliga kvinnor av evangelisk-luterska bekännelsen»; årsberättelser i »Olivebladet. Månadsblad från Sv. diakonissanstalten». S. N. Diakonistyrelse, Svenska kyrkans, ett centralråd för det kyrkliga arbetet, med uppgift att »i samarbete med präster och lekmän inom församlingarna och i samförstånd med stiftsstyrelserna verka för en rikare utveckling av församlingslivet och den kristliga kärleksverksamheten inom den sv. kyrkan». D. är en för sv. kyrkan egenartad skapelse, i det den är på en gång en offentlig inst. och ett redskap åt det frivilliga arbetet inom kyrkan. Dess offentliga karaktär framträder bl. a. däri, att dess stadgar utfärdats av K. m:t (0/i2 1910) på hemställan av kyrkomötet, att ärkebiskopen är dess självskrivne ordf., att kyrkomötet väljer dess led. (f. n. 3 präster och 3 lekmän jämte lika många suppleanter), att konungen utser revisorer samt att en mängd offentliga ärenden, mestadels kollektansökningar, av K. m:t hänskjutas till D. för yttrande. D:s fria ställning inom kyrkolivet yttrar sig dels däri, att inga detaljerade föreskrifter givits om dess arbetssätt, dels i att D., undantagandes tjänste-brevsrätt, icke får anslag av allmänna medel utan är ekonomiskt helt hänvisad till kollekter och frivilliga gåvor. — D. utövar sin verksamhet genom fast anställda sekreterare, genom vissa permanenta el. tillfälligt valda utskott, genom en byrå (nuv. adr. Jakobsbergsgatan 15, Stockholm), där alla expeditionella ärenden handhavas och all förvaltning är centraliserad, samt genom litteraturspridning. Dess permanenta utskott äro: församlingsutskott, ekonomiutskott, sociala utskottet, skriftutskott, utskott för kyrklig konst och utskott för den andliga vården vid armén. D:s direkta verksamhet omfattar bl. a. anordnandet av kurser och möten av olika slag, ss. instruktionskurser för kyrkligt arbete bland barn och ungdom samt för scouting, teol.-pedagogiska kurser för lärare och lärarinnor, söndagsskol- och ung-domsledarmöten, möten för sjuksköterskor, kurser i kyrkokonst och kyrkovård m. m. På D:s initiativ tillkom 1930 Sveriges kristliga bildningsförbund. Genom D:s byrå utlånas vandringsbibl. i mission, diakoni o. d. Byråns resurser ha också brukats för vissa tillfälliga kyrkliga företag, ss. Reformationens jubileumsgåva 1917, Samari-tergåvan (se d. o.) 1922 och 1924 m. m., liksom den tages i anspråk vid de stora kyrk liga mötena vartannat år. — Under D:s förvaltning el. hägn ha under årens lopp ställts en mångfald donationer och fromma stiftelser (1929 under direkt förvaltning o. 1,200,000 kr., under överinseende o. 500,000 kr.). Styrelsens egen årsbudget balanserar på o. 150,000 kr. — D. har vidare för det kyrkliga livets främjande upprättat åtskilliga fonder och tagit initiativ till en del företag, som, ehuru i övrigt självständiga, alltjämt stå i viss förbindelse med densamma. Bland fonderna märkas: Sv. kyrkans frivilliga byggnadslånefond (330,000 kr.), som lämnar räntefria lån till uppförande av kapell, församlingshem o. d., och Sv. kyrkans d:s studiehjälpmedel (100,000 kr.), varifrån understöd lämnas åt teol. studerande. Främst bland de delvis självständiga företagen märkas A.-b. Sv. kyrkans d:s bokförlag, stiftat 1910 (omsättning 1929 1,263,000 kr.), A.-b. Libraria med avd. för kyrklig konst, Sv. kyrkans lek-mannaskola, upprättad 1922 (se L e k mannaskola) samt Sociala råd- och hjälpbyrån (vid Centralstationen i Stockholm), upprättad 1927. D. utger bl. a. »Församlingsbladet, Evangeliskt veckoblad». — Litt.: Redogörelser i »Sv. kyrkans årsbok» (1921 ff.), »Vår kyrka» (1—4, 1911—26) samt D:s berättelser till kyrkomötena 1915 ff. E. Ltn. Diako'nsällskapet, Svenska, stiftades 1898 i Gävle på initiativ av sedermera biskopen N. Lövgren med syfte »att till sv. kyrkans tjänst för fattigas, sjukas, förkomnas el. eljest nödställdas vård och hjälp fostra och utbilda män av den evangelisk-luterska bekännelsen», grundade s. å. Sv. diakonanstalten (se d. o.); årsberättelser i »Diakonen, Sv d:s tidskr.». S. N. Diakri's (grek. dia'krisis till diakri'nein, bedöma, avgöra). 1) Avgränsningen av en sjuk-domsform från en annan (differentialdiagnos, se Diagnos). —■ 2) Den fullkomligt utbildade krisen i ett sjukdomsförlopp. — Diakritiska medel äro sådana läkemedel, som anses kunna framkalla kris vid en sjukdom. Wk. Diakri'tiska tecken (jfr Diakris), språkv., tecken, ss. punkter, streck, vinklar, hakar m. m., som (oftast över el. under) fogas till bokstäver för att utmärka skilda ljud och ljudskiftningar; särsk. när ett alfabet överflyttas till ett annat språk (transkriberas) el. vid noggrant fonetiskt återgivande av ett annat språk. Ex. se C e d i 1 j och Bd I, s. VIII—X. Även de sv. typerna å, ä och ö ha uppkommit av liknande orsaker. D. t. brukas stundom också för att särskilja likaljudande ord med olika betydelser, t. ex. fra. oii, varest, och ou, eller. — Uttrycket d. t. förekommer ibland — 249 — — 250 —