DIAMANT nom slipningen, som d. få sitt fulla värde. Hu vudorterna för d.-slipningen äro av gammalt Amsterdam och Antwerpen, men på senare åren har denna industri upptagits på flera andra ställen, t. ex. i Tyskland och vid diamantfälten i Sydafrika och Brasilien. — De d., vilka ej finna användning som ädelstenar, få på gr. av sin hårdhet bruk i industrien för olika ändamål, t. ex. i glasmästarredskap och borrverktyg (se D j u p b o r r n in g) samt på senare tid även som eggverktyg i sten- och metallindustrien. För dessa ändamål användas även d. av lägre kvalitet och de kristallinska aggregat och derba massor, som gå under namnen bort och karbonados. D:s geologiska förekomst. D. finnas vanligast på sekundärt lagerställe, d. v. s. i lager, som bildats genom de urspr. d.-förande avlagringarnas förvittring och förvittringsprodukternas sortering och bortförande. Dessa bildningar äro dels sandstenar (t. ex. itakolumil) och konglomerat, delvis av äldre geologisk ålder, dels yngre, alluviala avlagringar av flodgrus. Endast i Sydafrika förekommer d. på sitt urspr. lägerställe, en starkt basisk eruptiv bergart, som fått namnet kimberlit av dess förekomst vid Kimberley. Man har även gjort fynd av d. i Genomskärning genom Kimberleygruvan, visande berggrundens olika lager. S. schakt, G. diabasgångar, F. »rev», vittringsprodukter. meteoriter, såväl i meteorjärn som i stenmete-orer, vilka petrografiskt mycket erinra om kimberliten. Denna bergart förekommer i Sydafrika dels som utfyllningar av kraterrör, dels som gångar; den iakttogs först vid Kimberley, och här konstaterades också först förekomsten av d. i den. Dessa kraterrör, pipes, ha mycket växlande dimensioner från några meter upp till flera hundra meter i diameter. Premiergruvan i Transvaal är i jordytan 600 X 850 m.; rören gå lodrätt ned och avsmalna långsamt nedåt. Inalles äro c:a 150 sådana kända, men långt ifrån alla föra d. Kraterrören äro fyllda med vulkaniska utbrottsprodukter av olika slag; i den översta delen, c:a 30 m., är bergarten förvittrad och av gul färg, den s. k. yellow ground, medan på större djup bergarten är fastare och till färgen blåaktig, s. k. blue ground. Bland utbrottsprodukterna finnas också Fettskakbord i ett diamantvaskeri. mer el. mindre omvandlade stycken av kimberlit. Sedan man 1867 i Oranje- och Vaal-floderna, nära deras sammanflöde, i flodgruset anträffat d., fann man i början av 1870-talet här dessa pipes och konstaterade förekomsten av d. i dem, varvid gruvdrift efter d. igångsattes med stort tillopp av diamantgrävare. Man började med dagbrott (se d. o.) och fortsatte sedan ofta med gruvdrift. De största gruvorna ligga i närheten av Kimberley; de viktigaste äro De Beers, Premier och Du Toifs Pan. Urspr. delades gruvfälten i claims på 9,45 m. i kvadrat, och varje sådan brukades för sig. Detta visade sig emellertid ofördelaktigt, varför småningom en sammanslutning till större bolag ägde rum. Premiergruvan drives på 138— 153 m:s djup, och det djupaste schaktet i Kimberleygruvan går ned till 1,073 m. I blue ground finnas d. som svävande kristaller; i allm. beräknar man, att i 1 ton bergart finnes c:a 0,i gr. d. Utvinningsproceduren är följande: den gula jorden kan omedelbart underkastas slamning, medan den blå jorden först krossas mekaniskt el. får ligga i några mån. el. t. o. m. ett år för att sönderfalla och vittra. Genom slamning utskiljas ur bergarten jämte d. de tyngre beståndsdelarna; ur detta »koncentrat» plockas dé större d. ut för hand, och slutl. föres slamningsresten ut över ett skakbord, som är bestruket med en särsk. fettblandning, på vilken de återstående d. kvarhållas. D. iakttogos först i Orienten, i Främre Indien, företrädesvis i ö. Dekkan. Det område, som lämnat huvudparten av de stora historiska, indiska d., är beläget i Haiderabad, och dess Uppslagsbok. VII. 9 — 257 — — 258 —