DIAMANTBORRNING huvudort var Golkonda, som under sin blomst-ringstid sysselsatte c:a 60,000 arbetare. Det område, som f. n. är mest givande, ligger i norr i Bundelkund. Indiens d. förekommo i flod-gruslager, som numera torde vara helt uttömda. Från 1727 började Brasilien uppträda som leverantör av d. från fyndorter i provinserna Bahia och Minas Geraes, där en huvudort fått namnet Diamantina. Här finnas d. såväl i en egendomlig sandsten, itakolumit (se d. o.), som i flodgrus. I Brasilien förekomma ganske rikligt bort och karbonados, vilka från att förr ha ansetts värdelösa nu blivit en eftersökt vara för industrien. Härigenom har Brasiliens betydelse på d.-marknaden stigit, men Sydafrika är dock den största leverantören, särsk. genom gruvorna kring Kimberley. Vidare har man i f. d. tyska Sydvästafrika i Lüderitz-bukten i alluvialsand funnit rikligt med d. av god kvalitet och avsevärd storlek. Hela produktionen av d. i Sydafrika var 1927 4,708,038 karat till ett värde av 225 mill. kr. För s. å. beräknades världsproduktionen till 7,000,000 karat, vadan Sydafrika hade c:a 67 % av världsproduktionen, medan det övriga Afrika, Diamanter, slipade i storlek (från v.) 10, 5, 2V2 och 1 karat. Naturlig storlek. Belgiska Kongo, Guldkusten, Angola och Tan-ganyika levererade c:a 30 % och endast c:a 3 % kommo från Brasilien och andra länder. Viktenheten för d. är karat, som numera räknas till 200 mg. (metrisk karat), men tidigare i allmänhet var c:a 205 mg. med lokala variationer. Priset på d. är mycket varierande och svårt att säkert bedöma. För d. under 20 karat har man brukat sätta priset lika med karatpriset gånger kvadraten på d:s vikt i karat, men denna regel har icke giltighet för de större d., enär priset då bleve för högt för dessa. — Handeln med d. är numera genom de politiska förhållandena koncentrerad till England, och tvenne aktiebolag i London, De Beers co. och Diamond buying syndicate, behärska marknaden. Denna handel fordrar mycket stor erfarenhet, och då priserna variera ofantligt, kan ej något medelpris för råa d. angivas. För en väl slipad briljant på 1 karat av renaste vatten och god, men ej högsta kvalitet angavs 1927 ett pris av c:a 1,200 kr. — Man har uppskattat världsproduktionen av d. t. o. m. år 1926 på följ, sätt: Land Karat Mill. kr. Sydafrika ................. 105,000,000 4,580 F. d. tyska S.v.-Afrika .. 8,000,000 350 övriga Afrika ............... 5,500,000 225 Brasilien .................. 17,000,000 530 Indien ...................... 2,000,000 135 övriga länder ............... 2,500,000 180 Summa.......... 140,000,000 6,000 Stora el. bekanta d. Den största kända d. är Cullinan, som 1905 fanns i Premiergruvan vid Pretoria och vägde 3,0253/4 karat; den var emellertid ett brottstycke, något mera än hälften, av en oktaeder och torde urspr. ha varit nära dubbelt så stor. Den inköptes af Transvaals befolkning och skänktes till den engelske konungen. Vid slipningen måste den klyvas i ett antal mindre stenar, som nu pryda de engelska riksregalierna. De flesta stora d. äro indiska och ha vanl. sin mer el. mindre dramatiska historia; de ha tillhört indiska el. senare europeiska furstars regalier. Kohinoor (»ljusberget») vägde urspr. 185 karat; då den kom i drottning Victorias av England ägo, blev den om-slipad till en oklanderlig briljant på 106% karat. En indisk diamant i rosettform har gått under namnen Stora Mogul och Orlov; efter att ha tillhört Stormogul inköptes den av furst G. Orlov och skänktes 1772 till kejsarinnan Katarina av Ryssland. Den väger 193 karat och pryder de forna tsarernas spira. — Av andra d. må nämnas Florentinaren el. Storhertigen av Toscana, som väger 139,5 karat, Sancy 53 karat, Regenten el. Pitt 136,75 karat (vägde urspr. 410 karat). Den blå d. Hope skall urspr. ha vägt 112,5 karat men vid slipningen gått ned till 67,5 och sedan delats till 44,5 karat. Litt.: M. Bauer, »Edelsteinkunde» (3Aufl. hrsg. von K. Schlossmacher 1928 ff.); B. Dammer & O. Tietze, »Die nutzbaren Mineralien» (2 Aufl., 2 bd, 1927—28); G. Aminoff, »Om juveler och ädelstenar» (1926). K. A. G. 2) Typogr., stilgrad, se Boktrycksstil. Diama'ntborrning, se Djupborrning. Diama'ntbröllop, fest, som firas av äkta makar på 60 :e årsdagen av deras bröllop. Diama'nte, Fra, florentinsk målare (o. 1430 —98), biträdde sin lärare Filippo Lippi i flera arbeten, särsk. i Prato, har också utfört fresker i Spoleto och biträtt med utsmyckningen av Sixtinska kapellet i Vatikanen, Rom. I Prato> finnas åtskilliga tavelbilder, tillskrivna D. E. W. Diama'nte [öi-], Juan Bautista, spansk dramatiker (o. 1630—o. 1685). Präst och jo-hanniterriddare, verkade D. dock huvudsaki. som dramatisk förf, och blev ss. sådan populär trots sin brist på originalitet. 1670—74 utgåvos. hans 2 bd »Comedias», tillsammans 24 sL — 259 — -260 —