DICTYOTA och kunna assimilera. D. ha vanl. förgrenad stam, grenigt nerviga blad och blommor med oftast dubbelt, 5-taligt hylle. I allm. uppdelas dessa växter numera endast i 2 grupper: Sym-pe'talæ och Choripe'talæ (se d. o.). A. V-e. Dico'tyles, ett släkte svindjur, se Navelsvin. Dicra'num, växtsläkte av fam. Dicrana'ceæ, tillhörande de akrokarpa bladmossorna. O. 200 arter, större el. mindre, tuvbildande mossor med vanl. smala, syllikt borstlika blad. D. är utbrett över hela jorden på alla slags substrat, dock sällsynt på kalk. Bland de många i Sverige förekommande arterna äro D. scopa'rium och D. undula'tum i skogar och D. longifo'lium på klippor och trädstubbar mycket allmänna. A. V-e. Dicranu'ra, fjärilsläkte, se Gaffelspinna r e. Dicru'ridæ, en fam. tättingar, se Drongoer. Dicta'mnus, växtsläkte av fam. Ruta'cece med endast 1 art D. albus (D. fraxine'lla), vit Dictamnus albus. diptam, som förekommer från mellersta och s. Europa över Kaukasus och Sibirien till Nord-kina och Amurområdet. D. är en 5—10 dm. hög, flerårig, starkt balsamluktande ört med parbladiga blad och i toppställd klase samlade, stora, röda el. vita blommor. Under varma dagar utsöndrar växten en stor mängd eterisk olja, som t. o. m. kan antändas, utan att växten tager någon skada (»brinnande buske»). Den bittra, citronluktande roten har under namnet diptamrot (Radix Dicta'mni albi) haft stor medicinsk användning och finnes upptagen i alla gamla farmakopéer. A. V-e. Dictionnaire [diksjånä'r] (fra.), ordbok. Dictum (lat., till di'cere, säga; plur. dicta), »det sagda», utsaga, ord. Dictum de omni et nullo (lat., »satsen om alla och ingen») är i logiken tankeprincipen, att vad som gäller allmänt om ett begrepp, också gäller om vart och ett av de därunder ingående fallen, samt att vad som allmänt nekas om ett begrepp, även nekas om vart och ett av de fall, som inbegripas under detta begrepp. — Urspr. uppställd av Aristoteles, betraktas satsen först hos Boèthius (se denne) ss. grundvalen för våra slutledningar. A. N. Dictyogra'ptus, Dictyone'ma, ett släkte grap-toliter (se d. o.), förekommande i nedersta delen av undersilur, Dictyograptusskiffern (se d. o.). K. A. G. Dictyogra'ptusskiffer, den äldsta skiffer, som innehåller graptoliter. D. räknades länge, såväl i Skandinavien som i England och Nordamerika, som den yngsta delen av kambrium, men J. C. Moberg visade, att den tillhörde undersilurens äldsta lager (se C e r a t o p y ge-ledet). K. A. G. Dictyone'ma, se Dictyograptus. Dictyo'phora, svampsläkte av fam. Phalla'-ceæ, vars 4 arter ha jämte hatten med sina på utsidan sittande spormassor också ett från foten nedanför hatten utgående indusium (se d. o.). D. phalloi'dea, som finnes i nästan hela det varma bältet, har i allm. en snövit fot och ett nätlikt indusium samt samma äckliga lukt som övriga arter. A. V-e. Dictyophy'llum, ett fossilt ormbunkssläkte, som levde under trias- och juraperioderna. Bladen äro sammansatta med ända till 0,ø m. långa småblad, som gå ut från det kluvna bladskaftet. Bladens nervering är mycket fin i nätformigt mönster. D. förekommer talrikt i rät och lias över så gott som hela jorden, och i Skånes stenkolsförande bildningar har man funnit synnerligen rikt material. D. torde vara besläktat med de nu levande, sällsynta orm-bunkssläktena Di'pteris och Mat o'nia. K. A. G. Dictyo'ta, ett släkte brunalger (se d. o.) med bandformig, gaffelgrenad tallus. Könscellerna bildas i grupper (sori) på tallusytan. Varje oogonium frambringar en stor, naken äggcell, — 285 — — 286 —