DICYAN som vid mognaden lämnar modercellen. Ante-ridierna bestå av kantställda celler, vardera bildande en cilieförsedd hancell (spermato-zoid). Av befruktningen, som sker fritt i vattnet, uppkommer en zygot, som frambringar en alg av samma utseende som könsplantan, men som till skillnad från denna bildar 4-delta sporangier (tetrasporangier), vilka sedermera, när de dela sig, reduceras med hänsyn till kromosomantalet, vilket sålunda blir dubbelt så stort hos den sporbärande generationen som hos könsplantan (generationsväxling). D. förekommer allmänt i varma hav, D. dicho-to'ma även vid norska kusten. L. G. S. Dicya'n, kem., se C y a n. Dicya'nami'd, kem., en polymer till cyana-mid (se d. o.). Dicya'ndiami'd, kem., se Kalkkväve. Dicyemi'da, ordn. under gruppen Planuloi'-dea (se d. o.) bland kavitetsdjuren, från vilkas typer den dock betydligt avviker, i det kroppen består av ett yttre, cilierat och ett inre, axialt lager. I det inre ligga könsorganen. Könen äro till sitt utseende olika, och 2 slags honor förekomma, av vilka det ena fortplantar sig utan befruktning. D. leva parasitiskt i njuren hos bläckfiskar. O. C-n. Dicynodo'ntia, Anomodo'ntia, en grupp utdöda, egendomliga kräldjur, som i sin byggnad Rekonstruktion av skelett av Lystrosaurus latirostris. visa en anmärkningsvärd likhet med sjökorna bland nu levande däggdjur. D. voro klumpigt byggda, små el. medelstora, växtätande, för ett liv i vatten anpassade former. Tänder saknades helt el. ock fanns i överkäken en starkt utbildad stöttand vid vardera sidan. Sannolikt voro käkarna hornbeklädda. D. levde under perm och trias. De flesta fynden härröra från Sydafrika. Mest bekant är Lystrosau'rus lati-ro'stris. H. W. DicypeTlium, växtsläkte av fam. Laura'cece med endast 1 art, D. caryophylla'tum, i Brasilien, ett träd, vars kryddnejlikelikt luktande bark användes vid beredning av likörer och parfymer. A. V-e. Didache [-ke'] (grek., lära), benämning på en urkristen skrift, vars fulla titel är »Jesu lära genom de tolv apostlarna», kallas även ofta »Tolvapostlaläran». D., som i sin helhet 1883 påträffades av patriarken Bryennios i Jerusalem i en grekisk handskrift, torde vara förf, i Syrien o. 100 e. Kr. Den ger en ovärderlig inblick i kyrkans liv i det tidigare efter-apostoliska skedet. D. 1, som är en slags katekes och behandlar »de två vägarna», livets och dödens väg, bygger på judiska källor. D. 2 (kap. 7 ff.) reglerar församlingslivet och gudstjänsten. Av särskilt intresse äro de urgamla nattvardsbönerna. Övers, med kommentar av R. Knopf i »Handbuch zum Neuen Testament», hrsg. von H. Lietzmann, Erg.-bd 1 (1920). A. J. F. Didakti'k (jfr grek. didaktiko's, lämplig för lärarekallet, besläktat med dida'skein, lära), den del av pedagogiken, som handlar om metoden för undervisningen, undervisningslära. — Didaktisk, undervisande, sedelärande, särsk. d. poesi, lärodikt. Jfr Autodidakt och C o m e n i u s. Didaskali' (grek. didaskali'a, undervisning), i det antika Aten benämning på inövandet av ett teaterstycke; även och i sht om den förteckning, som upprättades över de vid uppförandet av de tragiska och komiska skådespelen utdelade priserna. Dylika d. äro bevarade dels å inskrifter dels i notiser i litteraturen, huvudsaki. hämtade från Aristoteles’ nu mera förlorade skrift »Om d.». — Litt.: A. Wilhelm, »Urkunden dramatischer Aufführungen in Athen» (1906). W.N. DidaskalUa, vanl. kallad den »apostoliska» el. »syriska» D., en samling levnadsregler och kyrkorättsliga föreskrifter, urspr. förf, på grekiska 250—300 e. Kr. i Syrien el. Palestina, nu endast känd genom syiiska och latinska övers. D. är en viktig källa till kännedom om den orientaliska kyrkan i 3:e årh. — Litt.: »Die syrische D. übersetzt und erklärt von H. Ache-lis und J. Flemming» (i »Texte und Unter-suchungen zur Geschichte der altchristlichen Literatur», N. F. 10, 1904). A.J.F. Didelphy'idæ, en fam. pungdjur, se Pungråttor. DideTphys, ett släkte pungråttor (se d. o.). Diderot [didrå'], D e n i s, fransk förf. (1713 —84). Son till en knivsmed i Långres, bestämdes D. av fadern för präst- el. juristbanan, men då han på gr. av vittfamnande studieintressen ej kunde förmås till en ordnad sysselsättning, bröt han med hemmet och slog sig fram, ofta under umbäranden, som fri litteratör i Paris. 1743 g. m. en sömmerska, framlevde han sitt liv som enkel parisisk småborgare men umgicks i de litterära salongerna och knöt nära förbindelser med där tongivande personer, Mme d’Épinay, Holbach, Grimm m. fl. Livnärande sig på sin penna, blev han en av upplysningsrörelsens radika-i — 287 — — 288 —