DINOL nes; ofta förekomma också flera gulbruna, kolsyreassimilerande kromatoforer. Dessa innehålla hos Peridi'nium klorofyll jämte karotin, phylloxantin (svavelgult) och peridinin (orangegult). Andra former sakna kromatoforer och livnära sig genom upptagandet av lösta, organiska ämnen. Fortplantningen sker i regel genom delning. De flesta äro planktonorganismer, d. v. s. fritt svävande, och leva i hav el. i sötvatten, ss. Peridi'nium och Cera'tium (se d. o.). Vissa marina former äga förmåga att frambringa ljus och bidraga till uppkomsten av den s. k. marelden (se Lysande organismer). L. G. S. Dino'l, se Dioxibensoler. Dinosaurier [-sau'-], Dinosau'ria (till grek. deino's, fruktansvärd, och sauros, ödla), skräcködlor, en ordn. utdöda kräldjur, som levde under den mesozoiska eran och med övre jura och undre kritan nådde sin rikaste utveckling för att under övre kritan dö ut. D. hade stor geografisk utbredning, omfattande så gott som alla världsdelar. Sannolikt utvecklade sig d. under perm från pseudosuchierna (se d. o.), en grupp primitiva kräldjur, som torde ha givit upphov bland annat åt flygödlor och fåglar. Av d. har man anträffat icke blott en stor mängd lämningar av lösa ben, skelettdelar och hela skelett, utan även fotspår (se Iguanodon) och ägg med foster i olika utvecklingsstadier (se T r i c e r a t o p s). D. omfatta till kroppsstorlek och organisation samt till levnadssätt mycket olika former och torde icke kunna betraktas som en fullt enhetlig ordn. Lämpligen kan den indelas i 4 under-ordn.: 1) Thereo' poda, omfattar former av växlande storlek från en katts till en elefants. De bakre extremiteterna voro starkt utvecklade, de främre svaga och nådde ej marken. Vid ställförflyttning hoppade de ant. som känguruer el. skredo fram, som fåglarna vanl. göra. Den långa, kraftigt utvecklade stjärten tjänstgjorde som stöd. Deras skelett var lätt byggt och benen vanl. ihåliga och luftfyllda. Huden var ant. naken el. beklädd med fjäll. I över- och underkäken funnos skarpa, vid spetsen tillbakaböjda tänder. De voro rovdjur, som ofta levde i sumpmarker. De viktigaste hithörande släktena äro: Allosau'rus, Anchisau'-rus och Compsogna'thus (se d. o.) samt släktena Tyranosau'rus och Ceratosau'rus. Dessa två sistnämnda omfatta former ända till 5 m. höga. 2) Dipsodo'cia, utgjordes av stora, grova och plumpt byggda djur, som gingo på 4 fotter, hade en lång hals och ett litet huvud med mycket liten kranialhåla, käkarna helt el. delvis försedda med tänder. Extremiteterna hade massiva och tunga ben. De levde i sumptrak-ter, grunda sjöar och sakta flytande floder samt livnärde sig huvudsaki. av sump- och vattenväxter, möjl. även av fisk. Denna ordn. omfattar de största landdjur, som, såvitt man vet, någonsin levat på jorden. Vissa arter nådde en längd av ända till 25 m. och en höjd av 5 m. De mest bekanta släktena äro Bron-tosau'rus (se d. o., fig.), Brachiosau'rus (se d. o.), Atlantosaurus och Diplo'docus. 3) Præ-denta'ta. Hithörande former voro i regel även mycket stora, växtätande landdjur, som ant. gingo på 4 fötter el. ock i upprätt ställning på de kraftigt utbildade bakre extremiteterna. Främre delen av käkarna sal nade vanl. tänder och var försedd med en horrbeklädnad. F. ö. funnos i käkarna tänder, ordnade i en el. flera rader. Till formen voro de sammantryckta inifrån och utåt, bladlika och i kanten tag-gade. Vissa arter voro försedda med ett väl utbildat hudskelett, under det att andra saknade sådant. Av de hithörande släktena märkas Camptosau'rus, Iguano'don, Tracho'don och Stegosau'rus (se d. o.). 4) Cerato'psidæ, omfattar en liten grupp av egendomliga former, som hade en mycket stor skalle med 2 bentappar på pannan och vanl. också på nosen. Dessa bentappar voro sannolikt försedda med enspetsade horn. Hjäss- och tinningbenen voro bakåt sammanvuxna och utbredda till en stor krage, som i sin fria kant var försedd med bentaggar, sannolikt även dessa överklädda med horn. Framtill saknade käkarna tänder men hade en hornbeklädnad, som på överkäken bildade ett nedåt krökt spetsigt näbb. Hithörande djur gingo på 4 fötter, voro växtätare och levde under yngre kritperioden. Det bäst kända släktet är Tricera'tops (se d. o.). H. W. Dinothe'rium, ett släkte utdöda elefantdjur, som levde från undre miocen till undre plio-cen och av vilket lämningar anträffats i Afrika, Rekonstruktion av Dinotherlum. — 391 — — 392 —