DINOFLAGELLATER 28,93 kvkm. skogsmark. — Pastorat i Dompro-steriet, Västerås stift. J. C. Dinheiro [dinal'ro], numism., se Din er o. Dinitroglyko'l, dinitroklorhydrin, kem., se Klorhydriner. Dinitronafto'1, se Naftalinfärgämnen. Diniz [dani'J], se D i o n y s i u s, konung av Portugal. Dinka, afrikanskt folk, tillhörande de vid övre Vita Nilen boende s.*k. nilotiska folken. D. äro utbredda från Bahr el-Arab till Sobat. De äro resliga och smärta. Hudfärgen är mycket mörk. Boskapsskötsel är den viktigaste näringen, men även fiske bedrives, och durra (negerkorn) spelar en icke oviktig roll. Männen och flickorna gå nakna, gifta kvinnor bära ett skört. Bland vapen kunna nämnas smala s. k. käppsköldar att parera klubbslag med. Polygami är rådande. Om de religiösa förhållandena är föga känt. G. B-r. DFnkelsbühl, stad i Mittelfranken (Bayern), vid floden Wörnitz, 26 km. n. om Nördlingen, nära gränsen till Württemberg; 5,067 inv. (1925). Fabrikation av borstar, handskar, strumpor. Staden är omgiven av vallgrav och ringmur, försedd med ett stort antal torn från 1400-talet. Medeltidskaraktären är i D. sällsynt väl bibehållen. S:t Georgskyrkan är en av Dinkaman med rökpipa. »Gröna tornet» och en del av stadsmuren i Dinkelsbühl. Tysklands vackraste hallkyrkor i sengotik. Det gamla rådhuset stammar från 1300-talet; det nya från 1700-talet. De flesta gamla byggnaderna, från 1400- och 1500-talen, äro gavelhus i korsvirke. J. F.; E. W. Dino'ceras, ett utdött hovdjursläkte, se Dinoceratidæ. Dinocera'tidæ, en fam. av den utdöda hov-djursordningen Ambly'poda (se d. o., bild bd 1, sp. 852), omfattande stora, grovt byggda former. Till D. hörde de största landdäggdjur, som funnits. En art av släktet Loxolopho'don nådde en längd av 4 m. och en höjd över skuldrorna av 2 m. För D. särsk. utmärkande voro de på kraniet befintliga 3 paren benutskott, vilka liksom de s. k. hornen hos girafferna voro överdragna av hud. H. W. Dinoflagella'ter, Dinoflagella'ta, en grupp encelliga, frittrörliga, cilieförsedda organismer, närstående flagellaterna (se d. o.) men högre organiserade. Cellen är ofta omgiven av en cellulosa-artad membran, som är uppbyggd av två el. flera plattor. En stor cellkärna fin — 389 — -390 —