DIORAMA kades under namn av lakchos (se denne) el. D.-Zagreus (se O r f i c i s m). I motsats till de flesta andra grekiska gudar är D. omgiven av ett talrikt följe (thi'asos) av nymfer, silener (se d. o.) och bockgestaltade satyrer (se d. o.), vilka under skämt, dans och musik av flöjter, tamburiner och kastanjetter, ropande sitt jublande euoi' (lat. euæ) samt (liksom D. själv) svingande thyrsosstaven (en i toppen med en pinjekotte prydd stav, omlindad med murgröna, vinlöv el. heliga bindlar, varibland ofta dolde sig en lansspets) svärma omkring i skog och berg, medan D., ofta åtföljd av vilda djur el. åkande i en av pantrar dragen vagn, ger sin mäktiga närvaro tillkänna genom att låta strömmar av mjölk, honung och (mera sällan) vin frambryta ur jorden. Viktiga centra för D.-kulten i Hellas voro (förutom Delfi) Beotien, Naxos, dit D:s’ möte med Ariadne (se denna) förlägges, samt Ättika, som skänkt världen den ädlaste frukten av dionysisk inspiration, den dramatiska diktkonsten. — D. och hans följe utgöra ett av den antika bildkonstens mest omtyckta motiv, behandlat bl. a. i otaliga vasmålningar, ofta med en för moderna ögon djärvt otyglad humor. Den enklaste kultbilden utgjordes av en beklädd påle med en påhängd mask till ansikte. I äldre tid framställdes D. alltid ss. en skäggig man i fotsid dräkt, murgrönskran-sad, ofta hållande ett dryckeskärl med högt svängda grepar (kcTntharos) el. en thyrsosstav i handen; den yngre konsten har utbildat en skägglös ynglingatyp med efterhand allt vekli-gare, nästan kvinnlig prägel, ofta endast iklädd rådjurshud el. panterfäll. Det på karakteristiskt vis framåtböjda huvudet är en hos båda typerna vanlig attityd. Ss. exempel på den skäggiga typen må nämnas den s. k. Sardanapalos i Vatikanen samt det av betagande smärtfylld skönhet präglade bronshuvud i Neapel, som ofta går under Platons namn. Den yngre typen åskådliggöres av den s. k. Narcissus i Neapel, en bronsstatyett i praxitelisk anda, framställande D. lekande med en (nu försvunnen) panter. — I Rom infördes D. under namnet Liber (pater) 496 f. Kr. tillsammans med Demeter (lat. Ceres, se denna) och Persefone el. Kore (lat. Libera). Hans vanliga namn hos romarna är Bacchus; jfr B a c k a n a 1 i e r. H.Sj. Diony'sosteatern, vanligt namn på Atens antika teater, inom Dionysos Eleuthereus’ område nedanför Akropolis’ s. ö. sluttning. Grävningar, utförda i flera repriser, ha blottat de ganska rika lämningarna från dess olika perioder: i mitten orche'stra (dansplatsen), upptagande något mer än en halvcirkel, ovanpå en äldre, cirkelrund; s. därom scenbyggnaden, uppförd i sten c:a 340 f. Kr. och ombyggd ett par gånger senare (de nu synliga resterna från Neros tid); åt n., uppåt Akropolis’ sluttning ca'vea (åskå-darrummet) med stenbänkar inhuggna i klippan. Från det 4:de årh. tjänade D. även till samlingsplats för folkförsamlingen (se Aten och Teater). Bild å pl. vid art. Aten. N. V. Diopsi'd, se Pyroxenmineral. Diopta's, miner., ett valtenhaltigt kopparsili-kat, CuO.H2O.SiO2, smaragdgröna, romboedris-ka kristaller. Förekommer liksom andra kop-parsilikater ofta tillsamman med kopparmineral, som sönderdelats. K. A. G. Dio'pter (grek. dio'ptra, till dia', genom, och stammen op-, se, i optik), en riktanord-ning, som fordom brukades på mätinstrument av skilda slag för att erhålla en fast viserings-riktning. Ett d. består av 2 delar, okular- och objektivdioptret, det förra vänt mot observatörens öga, det senare mot det iakttagna föremålet. Dessa utgöras i sin enklaste form, det förra av en smal, vertikal spalt, det senare av en bredare öppning med en i mitten av denna spänd tråd. En d.-anordning är kornet och siktet på handskjutvapen. Numera användes d. sällan; vid större anspråk på noggrannhet brukas kikare med hårkors. Se Riktmedel. N. R-e. Dlo'pterlinjal, se Riktmedel. Dioptri', ett mått på den brytande förmågan, »styrkan» el. den dioptriska kraften hos en lins el. ett linssystem. Man definierar (enl. Gull-strand) den brytande förmågan ss. produkten av brytningsindex och reciproka brännvidden. Enheten för d. är styrkan hos det linssystem, vars brännvidd i luft (brytningsindex = 1) är 1 m. För en lins på +2, +3, .... d. är brännvidden alltså resp. %, %, .... m. i luft. Negativa dioptrital ange spridningslinser. — D. infördes urspr. ss. mått på glasögonlinsernas styrka. Enl. Gullstrand har ögat normalt utan ackommodation 58,a d. brytkraft, vilket svarar mot en brännvidd i luft på 17 mm. — D. användes även ss. mått på strålkonvergens i en punkt, varmed förstås det inversa värdet av avståndet från punkten i fråga till konvergenspunkten. N. R-e. Dioptri'k, mera sällan använd beteckning för läran om ljusets refraktion el. brytning (se Ljusbrytning); motsatsen är k a t o p-t r i k, läran om ljusets reflektion el. ålerkast-ning. N. R-e. Diora'ma (av grek. diora'n, se igenom), en av Daguerre (se denne) 1822 uppfunnen dekorativ scenuppställning, som genom en med förgrunden perspektiviskt sammansmältande fond, delvis transparenta kulisser, konstgjord belys-ningseffekt, som motsvarade dagsljuset och dess växlingar, uppträdande och försvinnande staffage o. s. v. åstadkom en illusorisk framställ — 405 — — 406 —