DIPPEL vända till Tyskland. Utpräglad individualist, krävde D. absolut religionsfrihet och godtog av kristendomen endast det, som kunde upplevas och verkade sedligt förnyande. Mot ortodoxiens lära om försoningen ställde han en »reell» återlösning genom helgelse i kraft av Guds kärlek. Hans religiositet var av förståndsmäs-sig, kritisk art och ledde från pietismen (vars konventikelväsen han ogillade) över till upplysningen. — Litt.: K. Henning, »J. C. D:s vistelse i Sverige» (1881); E. Linderholm, »Sven Rosén» (1911); H. Pleijel, »Herrnhutismen i Sydsverige» (1925). A.M-n. Dippel, Leopold, tysk botanist (1827— 1914), prof, i botanik vid tekn. högsk. i Darm-stadt och direktör för botaniska trädgården där 1869. D:s vetenskapliga forskning var huvudsaki. ägnad åt växtanatomi, där han offentliggjorde värdefulla undersökningar över celldelningen och cellväggens byggnad m. m., men dessutom även åt forstbotanik, på vilket område han utgav en större handbok över lövträden. O. Gz. Dippels olja, rektificerad hjorthornsol ja, Pyro'leum anima'le, genom de-stillation av hjorthornsolja (se d. o.) erhållen färglös el. gulaktig vätska med obehaglig, genomträngande lukt. Den består av en blandning av de lägre fettsyrornas nitriler med pyr-rol, metylpyrrol, kinolin- och pyridinbaser. D. brukades fordom som antihysteriskt och krampstillande medel i prinsens droppar och hjort-hornsdroppar, som numera användas endast i folkmedicinen. J. H. Dipro'todon, ett under pleistocen i Australien levande, numera utdött släkte pungdjur, som nådde ung. en noshörnings storlek. Särsk. anmärkningsvärd var hand- och fotbildningen, i det att framför allt handlovens och vristens ben voro starkt utvecklade. H. W. Diprotodo'ntia, en underordn. bland pungdjuren (se d. o.). Dipsaca'ceæ, växtform, se Väddväxter. DTpsacus, växtsläkte, se Kardtistel. Dipsodo'cia, en underordn. utdöda kräldjur, se Dinosaurier. Dipsomani' (till grek, dipsa, törst, och mani'a, raseri), periodsupning. Hos vissa psykopater uppträda tidvis perioder av förstämning, oro el. ångest, under vilka individen, som en gång fått vanan att söka ro och bedövning i alkoholförtäring, hängiver sig till anfallsmässigt uppträdande, oemotståndlig drift att berusa sig. Anfallet, under vilket d i p s o-manen ej sällan är i viss mån omtöcknad, varar vanl. högst någon vecka. Under de fria mellantiderna är individen ej sällan nykter och ordentlig. Benägenhet till d. synes ej sällan ha Dipteryx odorata. epileptisk betingelse el. bero på förstämningar av cyklotym art (se Sinnessjukdomar). Behandlingen är alkoholistvård under så långa tider, att förstämningsperioderna därunder hinna att försvagas i styrka, vilket efter hand brukar ske, då alkoholförtäring alldeles kunnat förebyggas. Den synnerligen långa avhåll-samhetstid, som är behövlig, medför dock, att kuren mera sällan genomföres i praktiken. S-m. DFptera, en ordn. insekter, se Tvåvingar. Dipterocarpa'ceæ, dikotyledon växtfam. med huvudsaklig utbredning i tropiska Asien, omfattar o. 300 arter, träd el. buskar, fördelade på 17 släkten. D:s ekonomiska betydelse beror på den utmärkta veden hos många arter, harts-och oljeavsöndringar hos andra, varjämte fröna hos några kunna användas till föda och till frambringandet av ett fast fett. Av viktigare släkten böra nämnas Dipteroca'rpus, Dryoba'-lanops, Ho'pea, Sho'rea (se d. o.). A. V-e. DipterocaTpus, växtsläkte av fam. Diptero-carpa'ceæ (se d. o.) med 65 arter, utbredda från Ceylon över Främre Indien till Filippinerna. Den viktigaste arten, D. turbina' tus, är ett till 60 m. högt skogsträd, ur vars stam genom borrning erhålles gurjunbalsam, som i Europa går i handeln under namn av träolja, tvood-oil, och har teknisk och medicinsk användning. I hemlandet nyttjas den också till lackstrykmassa och fernissa. A. V-e. — 419 — — 420 —