DJUPTRYCK längda antenner. De vanl. med tjocka kalkskal utrustade snäckorna och musslorna äro inskränkta till de grundare områdena och endast sparsamt företrädda bland d. Fn stor mängd bläckfiskar åter äro typiska för djupregionen och ofta starkt omvandlade, försedda med stora teleskopögon (se d. o.) och kraftiga, i olika färger skimrande lysorgan. Mest anpassade till livet på de stora djupen äro dock fiskarna, av vilka man känner mer än 1,000 arter. De äro vanl. små, knappast dm.-långa, och av egendomlig, bisarr form. Än är kroppen kort och bred med kolossalt förstorat huvud och långa, fria fenstrålar, än tunn och pisk-likt förlängd samt omgiven av en smal fensöm. De flesta leva på rov och äro försedda med väldiga gap, skarpa, spetsiga tänder och starkt uttänjbar mage, så att de kunna sluka byten större än de själva. Liksom bland kräftdjuren förekomma även bland djupfiskarna blinda former, andra åter ha stora cylindriska kikar-ögon (teleskopögon, se d. o.), med vilkas hjälp de förmå uppfånga det sparsamma ljus, som kan tränga ned hit el. som lysande organismer (se d. o.) utsända. Ett egendomligt förhållande råder hos djuphavsmarulkarna, i det att hannarna äro små dvärgformer, som hela sitt liv ss. parasiter sitta fästade på honorna. — Beträffande d:s ursprung antog man förr, att bland dem skulle finnas gamla former, rester av tidigare geologiska perioders fauna, men detta har ej visat sig vara fallet. Tvärtom har djupregionen befolkats i relativt sen tid genom invandring av former från de grundare regionerna i havet. H. B-n. Djuphavsforskning, se Havsforskning. Djuphavsma'rulkar, se C e r a t i i d æ och Dvärghannar. Djuphavsregionen, abyssiska regionen, uppfattas olika till sin utsträckning. Från oceanografisk synpunkt brukar man vanl. räkna dit endast djupen under 2,400 m., men biologiskt sett låter man denna region vanl. taga sin början redan vid djup under 400 m. H. W. Djup i rummet, avståndet mellan överkant av ett fartygs huvuddäcksbalk midskepps vid fartygets halva längd till överkant av bottenstock el. innerbotten. T. Hrn. Djupkultur, en avsevärt djupare bearbetning av jorden, än som vanl. brukas. D. utförd med försiktighet äger ofta, men långt ifrån alltid, förmåga att öka åkerjordens avkastning. Genom densamma blir jorden till större djup öppnad för luftens inflytande och för fuktighet, förvittrings- och förmultningsprocesserna påskyndas, matjordslagret ökas. Förutsättningar för d. äro fullgod täckdikning och att alven icke innehåller skadliga ämnen samt att matjordslagret är mullrikt. Det anses, att d. tarvar kraftigare gödsling. D. kan utföras ant. som djupplöjning (ev. djupgrävning) el. al vluckring. Hj. P. Djupkylning, se M j ö 1 k k y 1 a r e. Djuplodning, se Lödning. Djupmetamorfos [å's], se Bergartsme-tamorfos. Djupplog kan ant. vara en enkel d., d. v. s. en kraftig djupgående plog med hög vändskiva, el. en dubbelplog med 2 plogkroppar, som arbeta efter varandra i samma fåra. Hj. P. Djupplöjning utföres med djupplog (se d. o.) el. ock med vanlig plog genom att plöja 2 gånger i samma fåra. D. sker på hösten, helst tidigt. Endast när alven är godartad och jordens mullhalt är någorlunda hög, bör d. företagas. Efter d. ant. trädas el. odlas potatis el. andra oömma växter. Se D j u p k u 11 u r. Hj. P. Djuptryck, sammanfattande benämning på samtliga tryckförfaranden, där tryck- och bild-givande partier ligga fördjupade i tryckmediets yta (t. ex. radering, kopparstick, fotogravyr), dock vanl. benämning på snällpress- och rota-tions-koppartryck. Framställningssättet är följande: Diapositiv av fotografier och text kopieras på pigmentpapper, varpå först ett s. k. djuptrycksraster kopierats. Kopian fuktas och pressas med skiktsidan mot en kopparplåt el. -cylinder. Efter fastnandet löses genom på-gjutning av varmt vatten papperet från pigmentskiktet, som får torka på kopparunderlaget. Detta etsas, efter övertäckning av alla blanka ställen med asfaltlack, i ljum järn kloridlösning, vilken efter pigmentskiktets olika tjocklek olika hastigt genomtränger detta och följaktligen etsar olika djupt i kopparn. Efter etsningen rengöres kopparn från skikt och asfalttäckning, och plåten el. cylindern är tryckfärdig. Den förra insättes i en snällpress, den senare i en rotationsmaskin — nyligen (1929) ha även rotationspressar konstruerats för inspänning av plåtar — djuptrycksfärg (tunnflytande, snabbtorkande färg av särsk. sammansättning) påföres med en vals så rikligt, att hela tryckplåtens yta övertäckes. En tunn, elastisk metallskiva, rakel, hårt släpande mot tryckplåten, avtorkar under maskinens gång all färg från tryckplåtens yta, under det färgen kvarstannar i alla neretsade partier, kvantitativt efter deras djup, varifrån den vid efterföljande tryck övergår till papperet. Tryckningen sker med stor hastighet, vid rotationspressar upptill 8,000 ex. i timmen, och trots rakelns nötning av kopparytan kan denna tåla 60,000 å 100,000 tryck. I själva verket är nötningen, och även fördjupningen genom etsningen, så ringa, att cylindern kan ånyo av — 497 — — 498 —