DOBERDO den. Bland de talrika gravvårdarna märkes en (liggande sten med bild) över konung Albrekt av Sverige, hertig av Mecklenburg. Senare medl. av detta furstehus äro också mestadels begravda här. Det ö. kapellet bakom högaltaret är dekorerat som ett ståtligt gravkapell i 1600-talets renässans. Även den sista storhertigliga familjen har sin gravplats i kyrkan, liksom några betydande adelsfamiljer (v. Below, v. Oertzen). N. om kyrkan, som är omgiven av en vacker park, står ett polygonalt be-gravningskapell el. benhus (»Karner») från medeltiden. — Vid kusten utanför (6 km., järnväg) ligger den eleganta badorten H e i 1 i g e n-d a m m med lustslott, som ännu bebos av den sist regerande furstliga familjen; årl. stora kapplöpningar. E. W. Dobe'rdo, by i n. ö. Italien, s. v. om Görz; c:a 700 inv. — Högplatån vid D., under världskriget en viktig del av det österrikiska frontområdet, erövrades till större delen av 3:e italienska armén i det s. k. 6:e Isonzoslaget 4/s— 16/8 1916. Erövringen, som var den första betydande framgången i det italienska offensivkriget, gick åter förlorad i samband med tyska 14:e arméns genombrott vid Tolmein 24/i0 1917 (12:e Isonzoslaget). T.H-m Dobermannpi'nscher [då'-], en ras av tamhund, uppkallad efter en tysk skogvaktare Dobermann i byn Apolda i Thüringen. Rasen, som sannolikt uppstått genom korsning av schäfer och olika terrierartade hundformer, lämpar sig på gr. av sin aggressivitet, sitt mod och sin mottaglighet för dressyr utmärkt till polishund, mindre väl till sällskapshund. Se H u n d r a s e r. E. D-r. Doblo'n, numism., se D u b 1 o n. Dobner [då'p-], Felix Jakob, bömisk historieskrivare (1719—90), munk, påvisade i ett arbete om Hajeks av Libocan krönika (6 bd, 1761—83) dennas karaktär av kompilationsar-bele och utgav »Monumenta historica Bohe-miæ» (6 bd, 1764—86). Han räknas som den bömiska historieskrivningens fader. [E. Blp.] Do'bric [-ric], rum. Bazargic, stad i s. Dob-rudscha, Rumänien, 38 km. från Svarta havet; 17,357 inv. (1915). O. Ts. Dobrogea [då'bråja], rumänska namnet på D o b r u d s c h a (se d. o.). Dobroljubov [dabralo'baf], Niko la j Alexan-drovitj, rysk kritiker (1836—61), offentliggjorde under den korta tiden av ett lustrum en betydande mängd kritiska studier (bl. a. behandlande Gontjarov, Ostrovskij och Turge-nev). Puritansk till sin karaktärsläggning och med nästan fanatisk tro på sina idéer, verkade han för den demokratiska framstegstanken bland tidens intellektuella. Det gamla Ryssland, dess adel, köpmän och prästerskap, betraktade han med hatfullt förakt och kämpade för det obildade folkets höjande, varav han väntade stora resultat. Hans styrka låg i kravet på sanning och allvar, men den litterära värdesättningen bestämde han i regel ur liberal agitationssynpunkt. Hans flesta artiklar trycktes i tidskr. »Sovremennik» (ung. »Samtiden») och ut- gåvos efter hans död i 4 bd. Agr. Dobrovsky [då'bråfski], Josef, tjeckisk lärd (1753—1829), det tjeckiska språkstudiets grundläggare och »slavistikens fader», tillhörde först ett jesuilsemi-narium men övergav orden och ägnade sig åt filologiska och historiska studier. D:s skrifter i tjeckisk språkvetenskap (ordböcker, texteditioner och grammaliska verk) tillika med andra slavistiska skrifter, främst »In-stitutiones linguæ sla-vicæ dialecti veteris» (1822), ha inlett det vetenskapliga studiet av slavistiken. 1792 besökte D. Sverige för att uppspåra från Prag 1648 bortförda handskrifter. Agr. Dobru'dscha, rum. Dobrogea, rumänsk landsdel mellan Bulgarien, Donau och Svarta havet; 23,262 kvkm.; 722,000 inv. (1925). D. bildar en låg platå om 100—200 m:s höjd, vars sidor stupa brant ned mot Donau och Svarta havet. Kärnan av densamma består av veckade paleo-zoiska skiffrar, trias- och jurabergarter. Detta gamla veckberg har emellertid nedbrutits, och över avjämningsytan ha lager av övre kritfor-mationen avsatts, vilka ännu ligga orubbade och jämte tertiära bergarter bilda platåns yta. Endast i n. reser sig över denna en rest av det gamla berglandet med ryggar och sänkor i n. v.—s. ö. Den högsta toppen heter Tutuiat (455 m.). I s. sammanhänger den av löss flerstädes täckta kritplatån med den nordbulgariska tafeln (se Bulgarien). Till D. räknas numera även det sumpiga Donaudeltat. Mellan detta och platån i s. är kusten upplöst i ett antal haff och limaner. I D. omväxla kärr — 539 — — 540 —