DOCKA och sumpmarker med torra och blåsiga sand-slälter. Dessa voro förr klädda av stäpp- och garriguevegetation men äro nu flerstädes uppodlade. Bergen bära ekskogar och macchia. Klimatet är kontinentalt med en medeltemp. av 0,5 i jan. och 23° i juli. Nederbörd faller blott under 50 dagar pr år. Huvudnäringar äro åkerbruk (majs, vete) och boskapsskötsel (får). Nära Tulcea finnes kopparmalm och några hittills ej exploaterade kolfyndigheler. Den största staden är Constanta med Rumäniens viktigaste exporthamn. Om vintern, då Donau är tillfrusen, går Rumäniens hela trafik med Svarta havet över denna. Den är förenad med Bukarest med en järnväg, som övertvärar D. på det smalaste stället och därvid följer den egendomliga Karasu-sänkan. Constanta är vidare förbundet med Rumäniens oljedistrikt medelst en lång rörledning. En annan järnväg leder från Tulcea i n. genom hela D. till Varna i Bulgarien. Befolkningen består huvudsaki. längs Donau av rumäner, vid kusten av greker, i det inre av från Sydryssland invandrade tatarer, särsk. i s. av bulgarer och turkar. D. indelas i 4 distrikt: Tulcea, Constanta, Duros-tor och Caliacra. J. F. Namnet D. uppträder först hos Laonikos Chalkondyles (se denne) i senare hälften av 1400-talet; sitt namn har D. efter den bulga riska furstesläkten Dobrotic, som härskade över en del av D. vid tiden för den begynnande turkiska ockupationen av landet (1386). Tidigare hade D. hört under Bulgarien (679— 971), under bysantinska riket (971—1186) och sedan ånyo under Bulgarien till den turkiska ockupationen. Genom freden i San Stefano 1878 avträddes D. av Turkiet till Ryssland men överlämnades efter Berlinkongressen s. å. till Rumänien i utbyte mot Bessarabien. Genom freden i Bukarest 7/B 1918 tillföll s. delen Bulgarien och några mån. senare även n. delen; efter fördraget i Neuilly 1920 återlämnades D. till Rumänien. [C. F.] Dobschütz [då'p-], Ernst Adolf Alfred Oskar Adalbert von, tysk teolog (f. 1870), 1899 prof, i N. T. och patristik i Jena, 1913 i Halle. Av D:s arbeten märkas »Das apostolische Zeitalter» (1905, 2 Aufl. 1917; sv. övers. 1905), »Der Apostel Paulus» (2 bd, 1926—28), »Das neue Testament» (»Die evangelische Theologie», 2, 1927). D:s självbiografi ingår i »Religionswis-senschaft der Gegenwart in Selbstdarstel-lungen», 4 (1928). S. N. Dobsinä [då'psinä], stad i Tjeckoslovakien, 45 km. s. s. o. om Höga Tatra; 4,620 inv. (1921). Gammal gruv- och träindustristad. N. v. om staden ligger i ett kalkberg på 970 m:s höjd D.-g r o 11 a n, som består av två delvis isklädda salar, av vilka den inre och större är 130 m. lång, 60 m. bred och 11 m. hög. Ärsmedeltemp. i grottan uppgår till 0,28° C., högsta sommartemp. till 2° C. S. Dobson [då'bsan], Henry A u s t i n, engelsk skald och litteraturhistoriker (1840—1921), utgav 1873 sin första diktsamling, »Vignet-tes in rhyme». »Pro-verbs in porcelain» (1877) visar D:s förkärlek för franska former, ss. balladen, triolelten och ron-deaun. D. sysslade företrädesvis med 1700-talet; bland hans arbeten märkas de omsorgsfulla studierna över Fielding (1883), Sleele (1886), Goldsmith (1888), S. Richardson (1902) och Fanny Burney (1903). D:s »Com-plete poelical works» utgåvos 1923. — Litt.: A. Dobson, »A. D., some notes» (1928). E. L. Ii. Doce'ndo di'scimus (lat.), genom alt undervisa lära vi (själva), citat från Seneca d. y. (Epist. 7,8). Do'cens (lat.), se Docent. Doce'nt (lat. do'cens, till doce're, undervisa), vetenskapligt kvalificerad person, som vid univ. el. högsk., vanl. efter avlagt disputa-lionsprov (se Disputation) erhåller rätt alt meddela undervisning ss. akad. lärare utan lön, förordnas av kansler på hemställan av fak., sektion el. lärarkollegium (-råd), vilka myndigheter ock avge förslag till bortgivande av docentstipendiu m, som därefter tilldelas av kansler för en lid av högst 3 år (kan förlängas, dock med högst 3 år). F. n. finnas vid univ. i Lund 37 dylika stipendier (inom teol. fak. 3, jur. 3, med. 5, fil. fak:s humanistiska sektion 16, matematisk-nalurvelenskapliga 10), i Uppsala 41 (resp. 4, 3, 5, 17 och 12) och vid Karolinska inst. 5, samtliga utgående med 6,000 kr. pr år plus dyrtidstillägg (om Forskarstipendium, se d. o.). — D., som innehar d.-stipendium, är skyldig att ant. offentligen föreläsa visst antal timmar el. också bestrida annan däremot svarande tjänstgöring. Jfr Universitet. W.N. Docentu'r (sv. ordbildning), docentbefaltning. Doce'ra (lat. doce're), eg. lära, undervisa; tala i föreläsningston, ofta med bibegrepp av tvärsäkerhet o. d. Dochmius [då'k-], ett släkte rundmaskar, även benämnt Ancylo'stoma (se d. o.). Docka. 1) Arkeologiska fynd från många olika kulturer visa miniatyrfigurer av männi — 541 — — 542 —