- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 7. Dekorativ - Egenmäktig /
551-552

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dodona - Dodnæus - Dodsley, Robert - Doelen- en regentenstukken - Doelter, Cornelio - Does, Jacob van der - Doffel - Doflein, Franz - Doftorgan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DODONÆUS Teatern i Dodona. Karapanos vid foten av berget Tomaros (Olyt-sika). I närheten av den välbevarade teatern låg Zeus’ och Diones helgedom, där det redan hos Homeros omtalade oraklet hade sin plats. Orakelsvaren gåvos i äldre tid på så sätt, att vindens sus i en helig eks grenar uttolkades av prästerna. Senare tillkom ett annat slag av orakel därigenom att vinden bragte stavar att slå mot ett i eken upphängt kopparbäcken. Oraklets inflytande var betydande, och i helgedomen hopades med tiden rika skänker, bl. a. nämnas sådana från konung Kroisos i Lydien. Atenarna vände sig till oraklet i D., framför allt då de misstänkte oraklet i Delfi för att taga parti för deras fiender spartanerna, så t. ex. under peloponnesiska kriget före expeditionen till Sicilien. 219 f. Kr. brändes och plundrades helgedomen av aitolerna, och även romarna förhärjade trakten vid sin erövring. Oraklet förstummades dock ej helt förrän i 3:e årh. e. Kr. Utgrävningen, som ännu är långt ifrån tillfredsställande genomförd, har förutom talrika bronsfigurer lämnat många brons- och blytavlor med inskrifter, innehållande orakelfrågor. De äro av stort kulturhistoriskt värde och visa, att ej blott städer och folk frågat guden till råds utan även enskilda i allahanda angelägenheter, ang. återfinnande av tjuvgods, äktenskapsplaner m. m. — Litt: C. Carapanos, »Dodone et ses ruines» (1878); T. Segerstedt, »Ekguden i D.» (1906). A. W. P. Dodonæ'us, se D o d o e n s. Dodsley [då'dzli], Robert, engelsk förf. (1703—64), vars satiriska fars »The toy shop» uppfördes på Coventgarden 1735. D. öppnade en bokhandel och utgav Johnsons »London» (1738), en »Select collection of old plays» (12 bd, 1744) och »A collection of poems by seve-ral hands» (3 bd, 1748). Hans dikter äro omtryckta i A. Chalmers, »Works of English poets», 15 (1810). — Litt: R. Straus, »R. D., poet, pub-lisher and playwright* (1910). E. L. R. Doelen- en regentenstukken [döTon] (till holl. doele, målskiva, skjutbana, skyttegille, och regent, styresman) betecknar i konsthistorien en (nederländsk) gruppbild med medl. av ett gille, t. ex. ett skyttegille (Georgsdoele, Adriaens-doele), el. av styrelsen för en välgörenhetsinrättning. D. leder sin härkomst från de medeltida altar verkens stiftarbilder; ännu under 1500-talet förekomma sådana gruppbilder (rader av porträtt) å altarverkens predellor. I det holländska måleriet bidrog denna konstgren i hög grad till utvecklingen av figurgruppens komposition. D. florerade under 1600-talet i Holland; Frans Hals och Rembrandt blevo de mest frejdade framställarna av d. E. W. Doelter [dö'-], Cornelio, österrikisk mineralog och petrograf (1850—1930), prof, i Graz 1876, i Wien 1907, har särsk. ägnat sig åt mineralkemi och syntetisk mineralogi med användande av fysikalisk-kemiska arbetsmetoder. D. utgav sedan 1912 samman med ett antal fackmän »Handbuch der Mineralchemie», som nu fortsättes av H. Leitmeier. K. A. G. Does [dös], Jacob van der, holländsk målare (1623—73), utbildades under Moeyaert samt på resor; i Italien tog han intryck av P. van Laer och målade en tid liksom denne bambocciader (se d. o.); sedan framträdde han med landskap i varm ton, i vilka får o. a. boskap intaga en centralplats; så i 3 tavlor i Kunstmuseet, Köpenhamn. Också i sv. samlingar är D. företrädd; likaså hans son Simon v. d. D. (d. efter 1718), vilken gick i samma riktning som fadern. Båda framträdde även som raderare. E. W. Doffel (förr även duffel-, väl efter staden Duffel i Brabant), ett tätt, hårt valkat och appreterat ylletyg, vanl. kyprat, täml. långhårigt. Användes till överrockar, även till skodon. l. Doflein [då'flaln], Franz, tysk zoolog (1873 —1924), 1907 prof, och 1910 2:e direktör för zoologiska statssamlingen i München, 1912 prof, i Freiburg, 1918 i Breslau, har utg. talrika arbeten över bl. a. urdjur, termiters, myrors och havsdjurens, särsk. djuphavsfaunans, biologi samt djurgeografi. Bland dessa må nämnas »Die Protozoen als Parasiten und Krankheits-erreger» (1901, uppl. 2 ff. med titel »Lehrbuch der Protozoenkunde», 1909 ff.), »Probleme der Protistenkunde» (2 bd, 1909—11) och »Tierbau und Tierleben, in ihrem Zusammenhang be-trachtet» (jämte R. Hesse, 2 bd, 1910—14). D. utgav även jämte K. T. Fischer »Naturwissen-schaft und Technik in Lehre und Forschung» (1908 ff.). [O. C-n.] Doftorgan, vissa körtlar, som finnas utbildade hos en del insekter, groddjur, kräldjur och — 551 — — 552 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free