Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dodona
- Dodnæus
- Dodsley, Robert
- Doelen- en regentenstukken
- Doelter, Cornelio
- Does, Jacob van der
- Doffel
- Doflein, Franz
- Doftorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DODONÆUS
Teatern i Dodona.
Karapanos vid foten av berget Tomaros
(Olyt-sika). I närheten av den välbevarade teatern
låg Zeus’ och Diones helgedom, där det redan
hos Homeros omtalade oraklet hade sin plats.
Orakelsvaren gåvos i äldre tid på så sätt, att
vindens sus i en helig eks grenar uttolkades av
prästerna. Senare tillkom ett annat slag av
orakel därigenom att vinden bragte stavar att
slå mot ett i eken upphängt kopparbäcken.
Oraklets inflytande var betydande, och i
helgedomen hopades med tiden rika skänker, bl. a.
nämnas sådana från konung Kroisos i Lydien.
Atenarna vände sig till oraklet i D., framför
allt då de misstänkte oraklet i Delfi för att
taga parti för deras fiender spartanerna, så
t. ex. under peloponnesiska kriget före
expeditionen till Sicilien. 219 f. Kr. brändes och
plundrades helgedomen av aitolerna, och även
romarna förhärjade trakten vid sin erövring.
Oraklet förstummades dock ej helt förrän i
3:e årh. e. Kr. Utgrävningen, som ännu är
långt ifrån tillfredsställande genomförd, har
förutom talrika bronsfigurer lämnat många
brons- och blytavlor med inskrifter,
innehållande orakelfrågor. De äro av stort
kulturhistoriskt värde och visa, att ej blott städer och
folk frågat guden till råds utan även enskilda
i allahanda angelägenheter, ang. återfinnande
av tjuvgods, äktenskapsplaner m. m. — Litt:
C. Carapanos, »Dodone et ses ruines» (1878);
T. Segerstedt, »Ekguden i D.» (1906). A. W. P.
Dodonæ'us, se D o d o e n s.
Dodsley [då'dzli], Robert, engelsk förf.
(1703—64), vars satiriska fars »The toy shop»
uppfördes på Coventgarden 1735. D. öppnade
en bokhandel och utgav Johnsons »London»
(1738), en »Select collection of old plays» (12
bd, 1744) och »A collection of poems by
seve-ral hands» (3 bd, 1748). Hans dikter äro
omtryckta i A. Chalmers, »Works of English poets»,
15 (1810). — Litt: R. Straus, »R. D., poet,
pub-lisher and playwright* (1910). E. L. R.
Doelen- en regentenstukken [döTon] (till
holl. doele, målskiva, skjutbana, skyttegille, och
regent, styresman) betecknar i konsthistorien
en (nederländsk) gruppbild med medl. av ett
gille, t. ex. ett skyttegille (Georgsdoele,
Adriaens-doele), el. av styrelsen för en
välgörenhetsinrättning. D. leder sin härkomst från de
medeltida altar verkens stiftarbilder; ännu under
1500-talet förekomma sådana gruppbilder
(rader av porträtt) å altarverkens predellor. I det
holländska måleriet bidrog denna konstgren i
hög grad till utvecklingen av figurgruppens
komposition. D. florerade under 1600-talet i
Holland; Frans Hals och Rembrandt blevo de
mest frejdade framställarna av d. E. W.
Doelter [dö'-], Cornelio, österrikisk
mineralog och petrograf (1850—1930), prof, i Graz
1876, i Wien 1907, har särsk. ägnat sig åt
mineralkemi och syntetisk mineralogi med
användande av fysikalisk-kemiska arbetsmetoder.
D. utgav sedan 1912 samman med ett antal
fackmän »Handbuch der Mineralchemie», som
nu fortsättes av H. Leitmeier. K. A. G.
Does [dös], Jacob van der, holländsk
målare (1623—73), utbildades under Moeyaert
samt på resor; i Italien tog han intryck av
P. van Laer och målade en tid liksom denne
bambocciader (se d. o.); sedan framträdde han
med landskap i varm ton, i vilka får o. a.
boskap intaga en centralplats; så i 3 tavlor i
Kunstmuseet, Köpenhamn. Också i sv.
samlingar är D. företrädd; likaså hans son Simon
v. d. D. (d. efter 1718), vilken gick i samma
riktning som fadern. Båda framträdde även
som raderare. E. W.
Doffel (förr även duffel-, väl efter staden
Duffel i Brabant), ett tätt, hårt valkat och
appreterat ylletyg, vanl. kyprat, täml.
långhårigt. Användes till överrockar, även till
skodon. l.
Doflein [då'flaln], Franz, tysk zoolog (1873
—1924), 1907 prof, och 1910 2:e direktör för
zoologiska statssamlingen i München, 1912 prof,
i Freiburg, 1918 i Breslau, har utg. talrika
arbeten över bl. a. urdjur, termiters, myrors och
havsdjurens, särsk. djuphavsfaunans, biologi
samt djurgeografi. Bland dessa må nämnas
»Die Protozoen als Parasiten und
Krankheits-erreger» (1901, uppl. 2 ff. med titel »Lehrbuch
der Protozoenkunde», 1909 ff.), »Probleme der
Protistenkunde» (2 bd, 1909—11) och »Tierbau
und Tierleben, in ihrem Zusammenhang
be-trachtet» (jämte R. Hesse, 2 bd, 1910—14). D.
utgav även jämte K. T. Fischer
»Naturwissen-schaft und Technik in Lehre und Forschung»
(1908 ff.). [O. C-n.]
Doftorgan, vissa körtlar, som finnas
utbildade hos en del insekter, groddjur, kräldjur och
— 551 —
— 552 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0342.html