DOWNS — inplanterats hos oss, där den hållits halvtam i djurgårdar, varifrån den sedan förvildats. Den förekommer nu huvudsaki. i Skåne och på Öland samt på spridda ställen i Östergötland, Västergötland och Södermanland. F.A.Bn; H. W. D’Ovi'dio, Francesco, italiensk språkforskare, se O v i d i o. Dovfzi, B e r n a r d o, italiensk prelat och komediförf., se B i b b i e n a. Dowland [dauTand], John, engelsk tonsättare (o. 1562—1626). D. blev bachelor of music i Oxford 1588. Efter att ha tagit doktorsgraden i Cambridge anställdes han som kungi. kammarlutenist i Köpenhamn, senare som lute-nist hos Lord Walden i London och 1612 som en av de 6 kungl. engelska lutenisterna. D. var mycket produktiv som tonsättare och hör till Englands mest betydande mästare under den elisabetanska perioden: »The first booke of songs or ayres» (3 bd, 1600—03), »Lachrymae, or seven teares figured in seven passionate pavans» (1605; lutkompositioner), »A pilgrim’s solace» (1612; nya uppl. utg. av Musical anti-quarian society och E. H. Fellowes). — Litt.: O. Becker, »Die englischen Madrigalisten W. Byrd, Th. Morley und J. D.» (1901); A. Ham-merich, »Dansk Musikhistorie indtil c:a 1700» (1921). E. A. Dowlas [dåuTas], textil., se C r e a s. Dow-metall [dau-], legering, bestående av 92 % magnesium och 8 % aluminium. Smält-punkt 615°, spec. v. 1,8, brottgräns c:a 17 kg./kvmm., tänjbarhet c:a 4 %. D. kan gjutas, bearbetas med skärverktyg, valsas och smidas. Dess mekaniska egenskapr kunna påverkas genom värmebehandling. D. brukas som material i lättmetallkolvar för förbränningsmotorer. I. S. Down [dåun], grevskap i Nordirland, vid Irländska sjön; 2,464 kvkm.; 209,228 inv. (1926). N. delen är fruktbart lågland, medan den s. uppfylles av berggruppen Mourne mountains. Huvudnäringar äro åkerbruk och boskapsskötsel. Största stad är Newry, huvudstad Down-patrick (3,147 inv.). O. Ts. Down [daun], sportv., se B o x n i n g, sp. 886. Downing Street [dåu'nirj strit], gata i London, ö. om S:t James’ park, uppkallad efter en politiker på Karl II :s tid, Georg Downing (o. 1624—84). Det engelska utrikesministeriet har här sina lokaler, varför den engelska ut-rikesledningen ofta betecknas med namnet på denna gata. Premiärministerns Londonresidens är även beläget vid D. s. J. E. N. Downs, The [öa dåu'nz]. 1) Två höjdsträckningar, North D. och South D., i s. ö. England mellan Londonbäckenet och Engelska kanalen. Här sträcker sig i ö.—v. riktning en antiklinal (se d. o.), uppbyggd av kretaceiska Downing Street 10, engelske premiärministerns bostad, bergarter; överst kalkstenar, som underlagras av lösare sand- och lerstenar. Dessa senare ha, sedan de överliggande lagren av kritkalkstenar bortförts, denuderats fortare och bilda därför ett lägre liggande område, The Weald (se d. o.), som på tre sidor omgives av de mot denudationen motståndskraftigare kalkstenarna, vilka bilda höjdsträckningarna North och South D. De stupa brant in mot The Weald men sakta utåt mot Londonbäckenet och Kanalen. De sträcka sig från v. Hampshire till Pas de Calais, där de sluta med branta klippkuster: North D. mellan Dover och Folkestone, South D. vid Beachy head. Genom n.—s. dalgångar äro D. upplösta i ett flertal platåer, South D. mest. North D. når i Leith hill (s. s. v. om Dorking) 294 m. ö. h., South D. n. om Brighton 248 m. Sluttningarna äro rikt skog klädda, medan platåerna äro gräsbeväxta och lämna ett gott fårbete. H. Bm. 2) Redd utanför Deal, på Englands s. ö. kust, begränsad utåt av Goodwin sands. — 1639 tillfogade här den betydligt underlägsna nederländska flottan under Tromp spanjorerna ett grundligt nederlag, som åsamkade dessa en förlust av 40 fartyg och 7,000 man, under det att segrarna förlorade blott 1 fartyg och ung. 100 man. Slaget tryggade Nederländernas oberoen- — 689 — — 690 —