DOVER Dovhjort, Dama dama. sig utmed kusten. D:s mest dominerande byggnad är slottet, D. castle, vilket ligger på höjderna ö. om själva staden. Slottet, som härstammar från romartiden, har under tiderna spelat roll som fästning och är fortfarande starkt befäst. Bland övriga större byggnader märkas rådhuset och arkeologiska museet. — D. är den enda av cinque ports (se d. o.), som ännu är en stor hamn, en av de viktigaste för passagerartrafiken över Engelska kanalen. D. har regelbunden trafik flera gånger om dagen med Calais och Ostende. — 1847—71 byggdes den över 700 m. långa piren, Admirality pier; ö. om och parallellt med denna byggdes Prince of Wales pier (färdig 1902). Sedermera förlängdes den förstnämnda, och två nya våg-brytare byggdes, en mot s., c:a 2,700 m. lång, och en mot ö., 2,200 m. lång. Härigenom skapades en storartad krigshamn, vilken skyddas av 3 starka fort. Krigshamnen togs i bruk 1909. Hamnen för passagerartrafik ligger mellan Prince of Wales pier och Admirality pier; innanför denna ligger den gamla hamnen, endast under flodtid tillgänglig. — Handeln är ganska obetydlig; viktigare är varvsindustrien. — Redan under romersk tid en viktig hamn, inrangerades D. av Edward Confessor 1042—66 bland de s. k. cinque ports med särsk. privi legier. Under de tyska flygräderna under världskriget hade D. en utsatt ställning. H. Bm; P. Dhl. Dover [däu'va], huvudstad i staten Delaware, U. S. A., belägen ung. mitt i staten; 4,800 in v. (1930). Dovers pulver [dffu'vaz], pulvis ipecacua'nhæ opia'tus, uppkallat efter den engelske läkaren Thomas Dover (1660—1742), består av 10 delar opium, 10 delar kräkrot och 80 delar kaliumsulfat. Användes ss. rogivande och smärtstillande medel, särsk. vid diarréer, varvid opiet utövar en rogivande inverkan på tarmens rörelser. Kräkrotens svettdrivande verkan anses nyttig vid reumatism och gikt. Wk. Doves vindvridningslag [däTas], se D o v e 1). Dovhjortsläktet, Dama, av fam. hjortar (se d. o.), utmärkes därigenom att hornen, som sakna istagg, utåt äro bredare och bilda en skovel. Denna är till olikhet med älgarnas icke slät på sin bakkant utan försedd med taggar. D. ansluter sig nära till sikahjortarna (se d. o.), från vilka det också torde leda sitt ursprung. Den viktigaste arten, dovhjorten (D. dama), är något mindre än kronhjorten med en boghöjd av 85 å 90 cm. Vikten torde ej överstiga 100—120 kg. Färgen är om sommaren rödbrun—svartaktig med runda, vita fläckar på sidorna och ett svartaktigt band efter ryggen, om vintern mera gråbrun utan fläckar. Undersidan, insidan av benen vita. Den täml. långa svansen är ovantill på mitten svart, under vit. Kalven är rödbrun med i rader vita fläckar på sidorna. Hornbildningen börjar vid 7—8 mån:s ålder med utveckling av rosenstockarna. l:a och 2:a uppsättningens horn äro ofta enkla spetsar. Först 3:e uppsättningen, d. v. s. i hjortens 4:e sommar, har 3 taggar och början till skovelbild-ning (se fig.). Äldre hjortar fälla hornen i maj. Brunsttiden är i okt., och i juni el. början av Dovhjortens horn: a andra sommaren, första uppsättningen, b tredje sommaren, c fjärde sommaren, d femte sommaren, e och f följande stadier. juli följ, år födas 1—2, någon gång 3 kalvar. D:s hemland är Sydosteuropa och v. Asien, men den har tidigt — trol. redan på 1300-talet — 687 — — 688 —