DRESDEN och den v.—ö. Chemnitz—Görlitz—Breslau. Talrika lokala linjer förbinda staden med de många mindre orterna i närheten. Elbe är dessutom en av de viktigaste kommunikationsleder-na i denna del av Europa. Den trafikeras ända till Sachsens s. gräns av flodpråmar med ända till 1,000 tons lastkapacitet (se Elbe). Staden äger en god flodhamn, dels en lossningskaj vid v. flodstranden mellan Augustus- och Marien-brücke, dels en stor godshamn nedanför sistnämnda bro. Ovanför Augustusbrücke är på v. sidan tilläggsplatsen för de s.-ut gående fartygen. Stadens sammanlagda kajlängd lär uppgå till minst 4,000 m. Tontalet för årl. in- och utlöpande fartyg stiger tillhopa till över 400,000 ton. Hamnens betydelse har vuxit i samband med utvecklingen av handeln på Tjeckoslovakien. Den vackra staden — en av Tysklands mest välbyggda — besökes årl. av ett stort antal turister. D. är dessutom utgångspunkt för besöken i det för sin naturskönhet berömda närbelägna Sachsiska Schweiz (se d. o.). Under sommarmånaderna pågår i samband härmed en livlig turisttrafik på floden.—D:s industri omfattar huvudsaki. tillverkning av lyxvaror. Staden är centrum för Tysklands cigarettfabrikation; vidare tillverkas choklad, parfymer, fotografiska artiklar, glas och keramik. Även en betydande maskinindustri finnes; särsk. tillverkas jordbruksredskap. D:s bryggerier äro välkända. En betydande varvsindustri har utvecklat sig. Det rikt utvecklade affärslivet stödes av ett välorganiserat bankväsen. — Litt. J. Kretschmar, »Zur Entstehung der sächsischen Städte» (1904); A. Schumann, »Die Lage von Dresden» (i »Mitteilungen des Vereins für Erd-kunde», 1913); E. Schöne, »Die Elbtallandschaft unterhalb Pirna» (1905); S. Ruge, »D. und die Sächsische Schweiz» (3 Aufl., i »Monographien zur Erdkunde», 16, 1924); »Das Buch der Stadt D.» (1924—26). J.F. Av medeltida byggnadsverk har D. nästan intet bevarat (rester av en franciskankyrka i den s. k. domkyrkan vid slottet). Det forna residensslottet uppfördes i st. f. markgrevarnas borg under 1500-talet, och den kringbyggda slottsgården har ännu i dag sin prägel därav; slottet blev annars i slutet av 1800-talet ombyggt i tysk renässans; det innesluter den av August II inrättade skattkammaren, »Grünes Gewölbe», med kronjuvelerna o. a. dyrbarheter, särsk. av guldsmedskonst. Förbunden med slottet är den av G. Chiaveri vid 1700-talets mitt uppförda katolska hovkyrkan, prydd vid takbalustraden av ett stort antal helgonstatyer och försedd med ett smalt torn (i rokoko). Vårfrukyrkan, en centralanläggning med högt kupoltorn, uppfördes (av G. Bahr) under 1700-talets förra del (se C e n t r a 1 k y r k a). »Johan-neum», urspr. byggt till hovstall under 1500-talet, är nu alldeles omändrat och inrymmer flera samlingar, framför allt det etnografiska museet samt porslinssamlingen, som förnämligast innehåller saxiskt porslin men även är synnerligen rik på orientaliskt. I Grosser Garten ligger ett litet lustslott, uppfört i barock vid 1600-talets slut, nu inrymmande en värdefull samling medeltidskonst. »Japanisches Palä» i Neustadt, byggt vid 1700-talets början, är upptaget av (det forna kungl.) bibi, med dyrbara tryck och illuminerade handskrifter. Vid Schloss-platz reste sig under samma tid den s. k. Zwinger, byggd av M. D. Pöppelmann, med paviljonger kring en trädgård, i en lätt barock, som står på övergången till rokoko. Den n. sidan intages av det vid 1800-talets mitt uppförda tavelgalleriet. Detta grundades av August II, vilken jämte efterföljaren August III gjorde D. till en av Europas förnämsta konststäder. Ra-faels »Sixtinska madonna» är det förnämsta konstverket; Correggio och de venetianska 1500-talsmästarna äro rikt företrädda, liksom Ru-bens, Rembrandt, Claude Lorrain o. a. nederländska och franska mästare från 1600-talet jämte de äldre tyska skolorna. I Zwinger är det mycket dyrbara kopparstickskabinettet inrymt. Vid Brühlsche Terrasse, vars ståtliga fritrappa prydes med statyer av J. Schilling, ligger skulpturmuseet (»Albertinum») med en värdefull samling grekisk-romerska bildverk och även moderna bildhuggeriarbeten, samt konstakademien med utställningsbyggnad. En vacker byggnad är också operahuset (från 1870-talet) mitt emot tavelgalleriet, liksom detta uppfört av G. Semper. Vidare höja sig inne i staden bl. a. det nya rådhuset samt Korskyrkan, båda med väldiga torn. Bland museer kunna ytterligare nämnas Stadsmuseet, med tavlor av D.-mästare, samt Konstindustrimuseet. Stadens torg och parker äro rika på statyer, brunnar o. a. konstverk. Bland den nyaste tidens arkitektoniska skapelser märkes krematoriet av F. Schumacher. E. W. D., urspr. en sorbisk boplats på h. Elbe-stranden, omnämnes som stad tidigast 1216, blev 1274 residensstad för grevarna av Meissen och kom 1319 i huset Wettins ägo. Vid Sachsens delning 1485 blev D. albertinska linjens residensstad. Stora konstsamlingar, grundade redan under 1500-talet, och en glänsande hovhållning gåvo D. sedan August II :s tid europeisk ryktbarhet. Efter Napoleonkrigens slut inträdde stadens utveckling i ett nytt skede. Befästningsverken slopades, förstäderna förenades med den egentliga staden, och under 1800-talets senare del växte D. ut till storstad — 743 — — 744 —