DRETTINGE Af. Sjobeck foto. Drevs ödekyrka. återgå till lättare övningar, i senare fallet måste han bestämt och kraftigt avstraffa hästen för att hindra ett upprepande. Att dressera en häst för promenadridning tager i allm. o. 6 mån., för fält- och jaktridning o. 2 år, för den högre skolan minst 4 år. — Litt.: P. Hamilton, »Rid-ning» (1923). S.G-r. D. av hundar. För vissa hundraser, ss. stövare, älghundar, taxar m. fl., förekommer ej någon egentlig d. med undantag av inlärandet att gå i koppel och komma på lock. Uppträdandet inför vilt inövas under praktisk jakt. Fågelhundar, polishundar m. fl. raser med liknande användning få däremot genomgå en omfattande skolning, som vad fågelhundarna beträffar kan uppdelas i kammar-d. och fält-d. Kamma r-d. har till uppgift utom att bibringa hunden rumsvanor och goda seder i allm. att genom metodiska övningar lära honom en del särskilda färdigheter, ss. att ligga på tillsägelse och tecken, att apportera, på befallning hämta och avlämna ett föremål, och förbereder f ä 1 t-d., vilken avser inlärandet av uppträdandet under söket på fältet och inför det vilda. — Den allmänna uppfostran av hunden bör taga sin början ju förr dess hellre, men med den mera allvarliga d. gör man klokt i att vänta till dess hunden är minst 5—6 mån. Under alla förhållanden måste d. påbörjas före 2 års ålder. — Litt.: E. Lönnberg, »Jakt ocii jaktvård» (i »Svenska jordbrukets bok», 1925); T. Hahr, »Handbok för jägare» (2 uppl., 2 bd, 1881—82). F. A. Bn. Drettinge, D r ä 11 i n g e, gods i Dädesjö s:n, Kronobergs län, Småland, 21 km. n. ö. orn Växjö. Utgör o. 6 mtl, areal 1,000 har, taxeringsvärde 334,700 kr. Huvudbyggnaden är av trä i en våning med frontespis. D., känt sedan 1386, har sedan 1784 tillhört ätten Rappe; nu v. ägare är friherre E. Rappe. Th. F. Dreux [drö], arrondissementhuvudstad i dep. Eure-et-Loire, n. Frankrike, vid Blaise, nära dess samrnanflöde med Eure; 11,315 inv. (1926). Läderindustri och handel med lantbruksprodukter ö. Drev. 1) Jakt. Ss. jaktterm brukas uttrycket d. dels om hundens förföljande av ett vilt under skall el. om själva skallet, dels om avjagandet av ett område med manskap el. om det drivande manskapet. Jfr Klappjakt. F.A.Bn. 2) Skeppsb., se Drivning. 3) Tekn., eg. drevhjul; ett kugghjul, som driver ett annat. Drev, s:n i Uppvidinge hd, Kronobergs län, n. n. ö. om Växjö, vid s. ändan av sjön Örken; 33,oø kvkm., därav 29,53 kvkm. land; 354 inv. (1930; 12 inv. pr kvkm.); 2,37 kvkm. åker (1927; 9,7 % av landarealen), 18,89 kvkm. skogsmark. Största egendom Böksholm (se d. o.).— Pastorat: Sjörås, D. och Hornaryd, Uppvidinge kontrakt, Växjö stift. J. C. Drevet [dravä'], fransk kopparstickarefamilj. 1) P i e r r e D. (1663—1738), elev av bröderna Audran och i teckning av Rigaud, har utfört ett stort antal porträttstick ur den förnäma och litterära världen i Ludvig XIV:s Frankrike, ss. Rigauds paradporträtt av konungen, Rigauds självporträtt o. a. efter samme el. andra konstnärer. D:s stick utmärka sig för skärpa i den stoff liga behandlingen och fin målerisk effekt. G. V. 2) Pierre I m b e r t D., den föregåendes son och medhjälpare (1697—1739), nådde höjdpunkten i sin produktion i det utomordentliga porträttet av Bossuet efter Rigaud, ett av grav-stickelkonstens mästerverk. Några av D:s verk ha upstått under samarbete med fadern. G. t . Drevja'ner, draväner (»trä- el. skogs folk»), västslavisk folkstam i ö. Hannover vid Jeetze (det s. k. Drawehn), en gren av pola-berna (se d. o.), erinra ännu till dräkt och seder något om sitt ursprung men ha sedan mitten av 1600-talet språkligt assimilerats med sin tyska omgivning. S. Bsn. Drevlja'ner (»trä- el. skogsfolk»), fornslavisk folkstam i Volhynien. Sedan slutet av 800-talet beroende av varjagfurstarna i Kiev, deltogo de i Olegs täg mot Konstantinopel 907 men gjorde uppror mot Igor och dödade honom på en hans straffexpedition. Hans änka, Olga, förstörde deras huvudstad Korostenj (nuv. Iku-rostj) och kuvade dem definitivt 946. Kort därpå försvinna de ur historien. S. Bsn. Drews, Paul, tysk teolog (1858—1912), prof, i praktisk teol. i Halle. D. ägnade sig särsk. åt reformationstidens och liturgiens historia; Kirchenkunde, studium av samtidens religiösa liv i dess olika former, införde han ss. en särsk. gren av den praktiska teol. samt verkade även för det kyrkligt-sociala ar- -747- — 748 —