DROTT son Grip ss. d. räfsteting. I unionsförslaget 1436 fastställdes, att d. i konungens frånvaro skulle ha högsta makten över rättsväsendet. Ämbetet omtalas i fortsättningen av medeltiden endast i 1441 och 1476 års konungaför-säkringar; det har — liksom stundom tidigare — varit obesatt och återupplivades först 1569 av Johan III. Dess innehavare benämndes nu rikets d.; när Svea hovrätt 1614 inrättades, blev d. dess president. 1660 förändrades detta; riksdrotsen erhöll i stället högsta inseendet över landets justitieväsen och skulle därjämte i rådets sektion för justitieärenden företräda konungen. Under Karl XI förändrades d:s titel till K. m:ts d. 1686 lämnades ämbetet obesatt, och det var först Gustav III, som ånyo tog den gamla titeln i bruk, när han 1787 gjorde justi-tiekanslern C. A. Trolle-Wachtmeister till riks-drots. Jämte sina tidigare åligganden som jus-titiekansler (se d. o.) blev Trolle-Wachtmeister även överpresident i alla rikets hovrätter. Då han efter den nya regeringsformens tillkomst kom att bli den förste innehavaren av det nyskapade justitiestatsministerämbetet, kan detta och därmed även det senare statsministerämbetet anses gå tillbaka till d.-ämbetet. Även i Danmark och Norge funnos under medeltiden d. B. Drott (äldre drotten, som missuppfattats ss. bestämd form; urgammalt nord, och västgerm. ord, avlett av isl. drött o. s. v., skara, hird), poetiskt och högtidligt: konung, furste, hövding. I isl. och fsv. även om Gud och Kristus; jfr isl. drdttinsdagr, söndag, eg. Herrens dag (jfr lat. dies domi'nica, till dominus, herre, fra. dimanche). Denna senare betydelse har ingått i D r o 11 e n s kyrka (Visby), D r o t-t en s g a t a n (Lund) och fsv. Drotins, nu Drothems kyrka och s:n, Östergötland. — Ordet uppträder i sv. även i sammansättningen jorddrott, stor godsägare. E. H. Drottkvätt (fisl. drottkvætt el. drottkvæör håttr, d. v. s. »sådant versmått, som går an inför en krigarskara»), fornnordiskt versmått. Det äldst upptecknade provet på d. finns på den öländska Karlevi-stenen, en runsten från o. år 1000. Av litteraturhistoriska grunder hänföras emellertid till åtskilligt äldre tid stycken på d. i den norsk-isländska litteraturen, äldst Brage den äldres Ragnarsdrapa, som möjl. tillhör 800-talet. I denna drapa (se d. o.) visar sig tekniken ej fullt stadgad, särsk. vad beträffar de kännetecknande s. k. assonanserna (se d. o.). Emellertid gälla redan följ, regler: Varje strof består av 2 stanser (s. k. helmingar), undantagsvis av 1 el. 3. Varje stans består av 4 versrader, rimmande parvis genom allitteration. Till kvantiteten är varje versrad principiellt lika lång och omfattar i regel 6 stavelser. Varje versrad slutar trokeiskt. Tack vare dessa konstanter har det alstrats en jämn rytm. En analys, som går vidare, ger vid handen, att versraderna (I—IV) äro något olika byggda, så att I och III, de s. k. udda, skilja sig från II och IV, de s. k. jämna. De udda ha halvassonans, de jämna helassonans (regeln är ej strängt genomförd i de allra äldsta proven). De udda ha 1 cesur, de jämna 1 el. någon gång 2. De genom cesuren uppkomna accentbestämda kropparna, som växla i längd, ha vardera 1 accentuell toppunkt, markerad med stavrim, i de udda versraderna bägge, i de jämna endast den första. Dessa »kroppar» innesluta dessutom vardera 1 assonansrim, som icke behöver infalla på den accentuella toppunkten. Ett exempel (Karlevi-stenens strof, l:a stansen): I. Folginn liggr, hinn’s fglgdu II. (flestr vissi pat) mestar III. dædir, dolga prüdar IV. draugr i peimsi haugi. Detta svåra versmått, som framtvingade alla-handa stilistiska friheter, t. ex. inskott av parenteser, behandlades redan på 900-talet virtuosmässigt av norska skalder och levde kvar, omhuldat av islänningarna, in i medeltiden. D. är skaldediktningens huvudmetrum. /. Lqt. Drottning (avledning på -ing av fsv. drotin, drott, se d. o.). 1) Konungs gemål; kvinnlig regent. — 2) Den fullbildade honan i bi- och termitsamhällen, se Biskötsel, resp. Termiter. — 3) Pjäs i schack (s. d. o.). E. H. Drottning Charlottas sund, Queen Charlotte sound, se Queen Charlotte islands. Drottning Charlotte-öarna, ögrupp utanför Canadas v.-kust, se Queen Charlotte islands. Drottningens centralkommitté tillkom på drottning Viktorias initiativ omedelbart efter krigsutbrottet 1914. Genom D. organiserades den enskilda hjälpverksamheten under hela krigstiden, varjämte såväl Röda korset som olika landstormsföreningar då sorterade under D. D:s verksamhet har finansierats dels med gåvor från enskilda, dels genom lotterimedel. Sammanlagt ha åtskilliga mill. utdelats. Under kriget organiserades bl. a. bespisning av barn i fattiga kommuner. Karbidlampor utdelades för 100,000 kr. För arbetslösa stenhuggarfamil-jer i Bohuslän och Blekinge ordnades under-stödsverksamhet, dels genom sömnadsarbete, dels med kontanta bidrag och dels genom hjälp vid fattiga egnahemsägares skattebetalning. I Stockholm igångsattes verkstäder, där arbetslösa kvinnor fingo sysselsättning med tillverkning av underkläder för arméns och flottans behov, vilka verkstäder sedan övertagits av — 779 — — 780 —