Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dryfarming
- Drygalski, Erich von
- Dryobalanops
- Dryobates
- Dryomyza, buskflugor
- Dryoper
- Dryophis
- Dryopithecus
- Dry point
- Dryselius, Erland
- Dråback
- Dråp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÄP
med så låg el. olämpligt fördelad nederbörd
och så stark avdunstning, att jordbruk enl.
vanliga metoder icke kan äga rum el. icke är
lönande, t. ex. i vissa delar av Nordamerika.
Kulturåtgärderna vid d. avse huvudsaki. att
tillfredsställa växternas vattenbehov. Det mest
typiska för metoden är, att man vartannat år
trädar jorden och vartannat år odlar något
sädesslag el. majs. Under trädesåret hålles
jordytan lucker, för att den lätt skall upptaga
nederbörden men ej alltför lätt låta densama
avdunsta. Härigenom uppsamlas ett visst
vattenförråd för följ, års växtodling. Före
sådden packas alven med soilpacker (alvpackare,
ett ringvältsliknande tungt redskap med tunna,
glest ställda järnringar) för att den kapillära
ledningsförmågan skall ökas och vattnet från
djupare jordlager därigenom komma växterna
tillgodo. D. är ett extensivt jordbruk med
ojämna skördar, ibland god skörd, ibland
missväxt. Hj. P.
Dryga'lski [-ski], Erich von, tysk geograf
och polarforskare (f. 1865), 1899 e. o. prof.
i Berlin, från 1906
prof, i München. D.
företog 1891 och 1892
—93 glacialgeologiska
undersökningar på
Västgrönland i
trakten av
Umanakfjor-den. D. ägnade sig
spec. åt studier över
inlandsisens fysiska
egenskaper och
rörelsemekanism; resultaten av dessa
undersökningar föreligga i
»Grönlands-Exp. der Gesellschaft för Erdkunde
zu Berlin 1891—93» (2 bd, 1897). D. ledde
1901—03 den tyska antarktiska exp. med
»Gauss». Under denna resa upptäcktes Kaiser
Wilhelm H:s land mellan 87° och 94° ö. Igd.
Om denna resa har D. skrivit »Zum Kontinent
des eisigen Südens» (1904); de vetenskapliga
resultaten återfinnas i facktidskrifter.
Bibliografi i D.-festskriften »Freie Wege
vergleichen-der Erdkunde» (1925). J. C.
Dryoba'lanops, växtsläkte av fam.
Diptero-carpa'ceae med 4 på ostindiska öarna
inhemska arter, samtliga högvuxna träd med
glatta, läderartade blad, genomdragna av
talrika parallella sekundärnerver, blommor i
förgrenade klasar och efter blomningen till
fruktvingar utväxande foderblad. D. aroma'tica (D.
Ca' mphora) från Borneo, Sumatra och
La-buan, ett jätteträd, som reser sig högt över de
andra träden i urskogen, lämnar baroskamfer
(även kallad Borneo- och Sumatrakamfer, se
B o r n e o 1) och grigiharts; den hårda veden
brukas till skeppstimmer. Kamfern, vilken
förekommer i håligheter i veden samt mellan
veden och barken i gamla stammar, föres som
råvara till Baros, där den renas. Jfr
Kanel-växter. O. Gz.
Dryoba'tes, fågelsläkte, se B r o k
spett-släktet.
Dryomy'za, buskflugor, släkte
tillhörande gruppen Holometo'pa av tvåvingarnas ordn.
Släktet bildar med ett fåtal andra fam.
Dryo-my'zidæ. Allmän på bladen av buskar är D.
flave'ola, en rostgul, ung. 10 mm. stor fluga
med stora, gulaktiga vingar och småhårigt
antennborst. Likaledes allmän är den
närstående Neurocte'na a'nilis, som har nästan
naket antennborst och brunskuggade
vingtvär-ribbor. Larverna leva i multnande växtämnen,
svampar o. d. E. W-n.
Dryo'per, en gammal folkstam i Hellas,
vilken, sedan den av dorerna fördrivits från
sina boplatser vid Oite, slog sig ned i Asine i
Messenien. [B.]
Dry'opbis, ormsläkte, se Trädormar.
Dryopithe'cus, ett släkte utdöda, de
människolika aporna närstående former, av vilka
underkäksfragment ha anträffats i miocena
och underpliocena lager i Europa, Sydasien
och Egypten (miocen). O. 11 arter ha
särskilts. Kindtänderna erbjuda visserligen en
mera primitiv typ än hos de nu levande
människolika aporna, och underkäkssymfysen är
kortare. Emellertid funnos dock enstaka arter,
som i tandformen visade en mera utpräglad
likhet med gorillan, och andra, som mera
erinrade om schimpansen. H. W.
Dry point [dral påint], kallnålsradering, ett
grafiskt maner, där linjerna och
fördjupningarna i plåten åstadkommas direkt med nål,
icke med gravstickel el. etsning. D. användes
ofta för retuschering av plåtar, behandlade
enl. andra maner, ss. etsning och kopparstick.
Se K a 11 n å 1. G. V.
Dryse'lius, Erland, präst, teol. förf. (1641
—1708). Efter skolgång i Växjö studerade D.
vid tyska univ. 1662—64 och 1673—74, blev
mag. i Wittenberg 1674, prästvigd 1675 och
s. å. hovpredikant hos prinsessan Juliana,
kyrkoherde i Sorunda 1676, i Jönköping 1687.
Utom 172 predikningar har D. utgivit »Korrt
och enfaldig kyrckio-historia öfwer G. (resp. N.)
T.» (1704, resp. 1708), »Monarch-spegel» (1691)
samt en kompilation om Turkiets historia,
»Luna turcica el. Turkeske måne» (1694). C. V. J.
Dråback, återgångstull, se Drawback.
Dråp, uppsåtligt dödande av människa i
hastigt mod (se d. o.). Från den andra
— 805 —
— 806 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0499.html