DUHAMEL DUMONCEAU Duhamel Dumonceau [dyamä'1 dymåså'], Henri Louis, fransk naturforskare (1700— 87), framstående förf, på skilda områden (växt-anatomi, fysiologi, patologi, agronomi, skogshushållning, hortikultur, teknologi, fiskerinäring, sjöväsen), godsägare, generalinspektör över franska marinen. D. var en bland grundarna av den experimentella växtfysiologien, och i sitt klassiska verk »La physique des arbres» (2 bd, 1758) behandlade han med dittills okänd fullständighet alla detaljer i växtens byggnad och liv, bland vilka särsk. iakttagelserna över saftstigning, näringsomsättning, växternas rörelser och rotens spetstillväxt äro av stor betydelse. O. Gz. Duhem [dyä'm], Pierre Maurice Marie, fransk fysiker (1861—1916), blev 1895 prof, i teoretisk fysik i Bordeaux. Bland D:s arbeten må främst nämnas avhandlingar inom termodynamiken, om vars utveckling D. inlade stora förtjänster. N. R-e. Duhesme [dyä'm], Guillaume Philippe, från 1814 greve, fransk militär (1766—1815), gick i krigstjänst vid revolutionskrigets början, visade vid flera tillfällen prov på okuvlig tapperhet och förmåga att rycka soldaterna med sig. 1793 generalmajor, 1794 generallöjtnant, deltog han sedan i alla Frankrikes krig till 1810, då han under kriget i Spanien föll i onåd hos Napoleon, beskylld för utpressningar. 1814 åter i nåd, kämpade D. med utmärkelse under fälttåget i Frankrike, hyllade s. å. Ludvig XVIII men slöt sig 1815 åter till Napoleon, blev befälhavare för det unga gardet, sårades vid Wa-terloo och nedhöggs strax därpå av braun-schweigska husarer. D. har skrivit ett uppskattat arbete om det lätta inf. P. S. Duhm [döm], Bernhard, tysk teolog (1847 —1928), prof, i Göttingen 1877, i Basel 1888. D. intog länge en ledande ställning inom den gammaltestamentliga vetenskapen; hans arbete var i sht inriktat på att fördjupa förståelsen för profeterna och deras insats i den israelitiska religionshistorien. D. har bl. a. utg. kommentarer till olika böcker i G. T., »Das Ge-heimnis in der Religion» (1896, 2 Aufl. 1927), »Israels Propheten» (1916, 2 Aufl. 1922). G. Bsm. DuiTius, Gajus, romersk fältherre, vann ss. konsul 260 f. Kr. med den första stora romerska flottan, i sht genom användandet av äntringsbryggor (corvi), romarnas första sjöseger Över kartagerna vid Mylæ n. om Sicilien, satte skräck i Egesta och hedrades genom uppresandet av en pelare, prydd med de från fienden tagna skeppssnablarna (colu'mna ros-tra'ta). [B.] Duisberg [dy'sberk], Karl, tysk kemist och industriman (f. 1861), uppfinnare av viktiga tjärfärgämnen, chef för Elberfelder Farben-fabriken (Leverkusen) sedan 1912, förste ordf, i Reichsverband der deutschen Industrie sedan 1925. [Lth.] Duisburg [dy'sbork], stad i preussiska Rhen-prov., på Rhens h. strand, vid Ruhrs mynning; 272,798 inv. (1925). D. består av två geografiskt skilda stadskomplex, som administrativt och ekonomiskt sammanförts till en enhet. Det ursprungliga D. jämte de yngre, till detta anslutna stadsdelarne Hochfeld och Neudorf ligga s. om Ruhr. N. härom utbreder sig denna flods 2—3 km. breda mynningsområde, som vid högvatten nästan översvämmas. Det är fullständigt obebyggt, och först på n. sidan av detsamma möter man D:s andra hälft, stadsdelarne Ruhrort, Laar, Meiderich och Stoc-kum. Dessa äro i själva verket sammanvuxna med staden Hamborn i n. men höra administrativt till D. D. är en av de viktigaste städerna i Rhens stora industriområde. Här finnas stora hyttor, masugnar, järn-, stål- och valsverk, gjuterier och maskinfabriker. D. har dessutom kopparverk och 3 skeppsvarv. Av övriga industrier märkas elektrotekniska fabriker, kvarnar och tegelfabriker. En spannmåls-börs finnes. D. är utrustat med utmärkta kommunikationsleder åt alla håll. 3 broar, av vilka 2 för järnvägstrafik, leda över den 400 m. breda Rhen. Staden äger 5 järnvägsstationer. En mäktig hävstång för D:s utveckling är Rhen. Tack vare sitt läge vid denna har D. blivit den förnämsta hamnen för det stora rhensk-westfaliska industriområdet. Det eg. hamnområdet ligger på Ruhrs n. sida vid Ruhrort, där 6 stora hamnbassänger konstruerats. Totalarealen av D:s alla hamnanläggningar uppgår till 632 har. Hamnen är med avseende på trafikens storlek Europas största inlandshamn. Den är förenad med Dortmund genom Rhen—Herne-kanalen och med de tyska Nordsjöhamnarne medelst Rhen—Ems-kanalen. 1924 infördes till D. 3,971,000 ton, huvudsaki. järnmalm (från Sverige och Spanien) och trävaror. Utförseln (huvudsaki. med fartyg) uppgick s. å. till 15,482,400 ton stenkol, koks och järnvaror. —■ Staden äger en teknisk högsk. och en maskinistskola. — D. var till 1290 (då det pantsattes till Kleve) fri riksstad, tillhörde Hansan, blev protestantiskt 1568, tillföll 1609 Brandenburg och hade 1655—1802 univ. 1921 —25 var D. ss. »sanktionsstad» besatt av belgierna. J. F.; [B.] Dujardin [dyzardä'], K a r e 1, holländsk målare (1622—78), verksam i Amsterdam samt i Italien, utbildades under ledning av Berchem — 867 — — 868 —