DUNCAN norna i den sumerisk-babyloniska religionen» (1918). Efr.B. Dun, se Fjäder. Dunajec [dona'jäts], h.-biflod till Weichsel i Galizien, Polen, upprinner i Tatra. — Under världskriget forcerades D. av ryssarna i dec. 1914 och blev därefter gränslinje mellan de ryska och tysk-österrikiska fronterna till april 1915, då ryssarna åter trängdes tillbaka. [T.H-m.] Dunal [dyna'l], Michel Félix, fransk botanist (1789—1856), utgav monografier över ett flertal växlfam., delvis i anslutning till de Can-dolles »Prodromus». Genom sina undersökningar över missbildningar hos växterna sökte han närmare grunda metamorfosläran. O. Gz. Dunan [dynä'], Charles, fransk filosof (f. 1849), prof, i Paris. D. gör sig till tolk för den uppfattningen, att filosofien med nödvändighet är idealistisk, enär vi blott tänka förmedelst idéer; energiskt tillbakavisar han den empiristiska positivismen (se d. o.), som trotsande på sitt snäva verklighetskrav vill stympa människoanden, därför att denna hittills gjort ett förvänt bruk av sina naturliga krafter inom spekulationen, och biträder beslutsamt en spiritualistisk metafysik, enl. vilken materien är underlagd anden och verkligheten idealet. I fråga om rumsuppfattningens natur hyllar D. nativismen (se d. o.) och vill påvisa, att rummet konstrueras av anden i samma ögonblick, som det varseblives. — Bland hans skrifter märkas: »Essais sur les formes a priori de la sensibilité» (1884), »Théorie psychologique de 1’espace* (1895), »Essais de philosophie géné-rale» (1898), »Les deux idéalismes» (1910). A. N. Dunant [dynä'], Jean Henri, schweizisk förf, och filantrop (1828—1910), studerade ss. ung under vidsträckta resor slaveriet och offentliggjorde 1857 ett större arbete häröver (»L’esclavage chez les musulmans et aux États-Unis d’Amérique») samt följde under 1859 på nära håll det italienska kriget och iakttog sanitetsväsendets usla tillstånd. D. begynte därpå en stort lagd propaganda för förbättrad sanitetsvård i krig samt utgav ss. ett led i denna verksamhet »Un souvenir de Solférino» (1862). Här skildras fruktansvärda upplevelser från krigsskådeplatsen. Hans idéer vunno utomordentlig anslutning från olika stater, och i okt. 1863 stiftades den internationella föreningen Röda korset (se d. o.). D. kämpade också för humanise-ring av krigsfångarnas behandling (»Les pri-sonniers de guerre», 1869). Genom sin verksamhet ekonomiskt ruinerad, nödgades han snart uppgiva sin personliga insats i agitationen. En tysk läkare fäste 1895 åter världens uppmärksamhet på D:s utomordentliga förtjänster. 1901 erhöll D. hälften av det för första gången utdelade Nobels fredspris. E. L. Bn. Dunbar [denbä'], hamnstad i grevskapet East Lothian, s. v. Skottland; 3,839 inv. (1921). Sjöfart och sillfiske. Staden har växt upp kring en borg, som byggdes på 800-talet. Här segrade 27/i 1296 Edvard I av England och 3/8 1650 Cromwell över skottarna. H. Bm. Dunbar [dBnbä'], William, skotsk skald (o. 1460—o. 1520), skrev allegorier (»The thris-sill and the rois»), satirer (»The dance of the sevin deidlie synnis») och humoristiska stycken (»The ballad of Kynd Kittok»). The Scottish text society utgav 1893 en uppl. av D:s verk. E.L.R. Duncan [dB'r)kan], konungar av Skottland. 1) D. I, konung 1034—40, mördades på ett tåg mot den norske jarlen av Orkneyöarna Thor-finn av sin fältherre Macbeth (se denne). —• 2) D. II, son till Malkolm III, konung 1093—94, mördades 1094 på sin farbror Donald Banes anstiftan. [B.] Duncan [de'gkan], Jacob (James), krigare (o. 1625—85), tillhörde den gamla skotska adelsätten D., deltog i Karl I:s krig med parlamentet och i det skotska legitimistkriget 1650— 51, kom ss. flykting till Sverige (1651), inträdde i sv. armén, kämpade 1655—57 i Polen, utmärkte sig under striderna kring Kraköw och befordrades till överstelöjtnant. 1671 i dansk tjänst, blev D. 1675 generalmajor och sändes under skånska kriget med 2,900 man in i Halland för att erövra Halmstad och längs västkusten söka förbindelse med norska hären men lät överraska sig av Karl XI och led ett förkrossande nederlag samt tillfångatogs vid Fyllebro (»slaget vid Halmstad») 17/s 1676. Utväxlad 1677, ställdes han på egen begäran inför krigsrätt men frikändes och utnämndes till kav.-inspektör och guvernör på Fyn. 1678— 79 deltog D. i de norska fälttågen i Sverige, blev 1683 generallöjtnant och 1684 överbefälhavare över danska hären i Holstein, inföll s. å. i Lauenburg och erövrade Mölln. Senare s. å. följde han den kejserliga hären mot turkarna i Ungern men föll i onåd hos Kristian V och fick 1685 avsked. D. dog i Altona och ligger begraven i Kristine kyrka i Göteborg. S. Bsn. Duncan [di/gkon], Adam, l:e Viscount of Camperdown, engelsk amiral (1731—1804), sjöofficer 1755, viceamiral 1795. I febr. 1795 blev D. överbefälhavare över den engelska — 893 — — 894 —