DURHAM Grey ogillade. Vältaligt bekämpade D. Liverpools toryministär, bl. a. därför att den 1814 tillåtit Norges förening med Sverige; han framlade 1821 ett betydelsefullt förslag till rösträtts-reform, tog parti för drottning Karolina i kontroversen med konung Georg IV och verkade för katolikernas emancipation. Då Canning efterträtt Castlereagh som utrikesminister, ställde D. sig välvillig mot denne liksom mot hans efterträdare, Goderich, på vars initiativ D. 1828 upphöjdes till pär. Storsigillbevarare i Greys whigregering 1830, inlade han stor förtjänst om rösträttsreformen 1832. De dristiga metoder, han tillrådde, hans hetsiga lynne och långt gående radikalism, bl. a. i den irländska kyrkofrågan, gjorde honom dock obekväm i ministären; han avsändes 1832 i extraordinärt diplomatiskt uppdrag till Petersburg, Wien och Berlin, lämnade 1833 sin taburett och utnämn- des till earl. 1835—37 sändebud i Petersburg, sändes han 1838 till Canada som generalguvernör med utomordentlig fullmakt för att göra slut på den där härskande oron. Papineaus uppror var kuvat, men det jäste fortf. bland de franska kanadensarna. D. gav amnesti åt flertalet upprorsmän och vann folket genom försonligt uppträdande men återvände till England s. å., då ministären Melbourne på gr. av en oformlighet vid amnestiens utfärdande såg sig föranlåten att upphäva denna. Jan. 1839 framlade D. inför parlamentet »Report on the affairs of British North America», ett dokument, som i Canadas historia spelat en ytterligt betydelsefull roll. —• Litt.: S. J. Reid, »Life and letters of the first Earl of D.» (2 bd, 1906); C. W. New, »Lord D.» (1929). P. Dhl. Durham [deTam], J o s e p h, engelsk skulptör (1814—77), utförde statyer och grupper i akademisk anda (»Hermione», »Kyskheten» m. fl.), är mest till sin fördel i porträttframställningar, t. ex. av drottning Victoria och av Jenny Lind. E. W. Durhamboskap [d«'rom-], se Korthorn s-boskap. Du'rian, bot., se D u r i o. Du Rietz [dyrje'; sv. uttal dy'rie], adlig ätt, stammande från Flandern. Nedannämnde D. 1) naturaliserades som sv. adelsman 1651. D. 2) blev 1778 friherre D. af Hedensberg; hans ättegren utslocknade 1797. C. 1) Grégoire Fran-?ois D., läkare (1602 el. 07—82), med. d:r i Salamanca, senare med. prof, i Frankrike och Ludvig XIII :s livmedikus, inkallades till Sverige 1644 och var till 1651 drottning Kristinas livmedikus, arkiater 1655, en av stiftarna av Collegium medicorum (se d. o.) 1663. Wk. 2) Anders Rudolf D., den föregåendes sonsons son, friherre, militär och politiker (1720—92), deltog ss. löjtnant i finska kriget 1741—42 och ss. major i pommerska kriget 1757—60, blev överste för Hälsinge reg. 1762, generalmajor 1770, generallöjtnant 1776. D. var 1772—90 (efter ackord med företrädaren) landshövding i Göteborgs och Bohus län. Ss. sådan skötte han sig illa, särsk. under danska kriget 1788, då han ådrog sig välförtjänt klander och t. o. m. misstänktes för förbindelse med fienden. Ivrig mössa deltog D. livligt i partistriderna på frihetstidens riksdagar, var 1766 uppförd på mössornas rådsförslag och sändes i diplomatiska missioner till Ryssland 1762 och 1772 S. Bsn. 3) Gustaf Einar D., ättling av D. 1) i 7:e led, botanist (f. 25/4 1895), fil. lic. och docent i botanik vid Uppsala univ. 1921, fil. d:r 1922, e. o. amanuens vid växtbiologiska inst. 1917— 23, konservator vid botaniska museet i Uppsala 1924—26, ledare för de biologiskt geologiska arbetena vid Abisko naturvetenskapliga station, generalsekreterare för de internationella växtgeografiska exkursionerna genom Skandinavien 1925. D. har företagit ett flertal studieresor inom och utom Sverige, vetenskapliga expeditioner till Nya Zeeland och Australien och i sina forskningar ägnat sig företrädesvis åt växtsociologien och lichenologien. O. Gz. Du Rietz’ moderdroppar [dy'ries], på allmogespråk »Dörjes moderdroppar», tinktur på bävergäll, opium och dyvelsträck (uppkallad efter G. F. Du Rietz), numera ej brukat medikament. Wk. Du'rio, växtsläkte av fam. Bombaca'cece med ett 10-tal arter i Syd- och Ostasien, särsk. Malajiska arkipelagen. I flera tropiska länder odlas D. zibethi'nus, ett ståtligt, omkr. 24 m. högt träd med stora gulgröna blommor och 5-rummig, med skarpa, kägelformiga taggar beklädd kapsel, vars kastanjeliknande frön ligga inbäddade i en köttig, gräddformig massa. Frukten, d u r i a n, anses som tropik — 935 — — 936 —