DÜCKER Dücher, C. G., se D ü c k e r. Dych-Tau, näst högsta bergstoppen i Kaukasus, o. s. o. om Elbrus, 5,198 m. ö. h. Dyck, J. v a n (1567—1631), se D i j c k. Dyck [dalk], Anthonis van, flamländsk målare (1599—1641), uppväxte ’ en rik köp-mansfamilj i Antwerpen, visade tidigt stora konstnärliga anlag, kom 1610 i lära hos H. van Balen och inträdde något senare som elev och medhjälpare i Rubens’ ateljé. Från slutet av 1620 vistades han mest på resor i 6 å 7 år, besökte först London, kom därpå till Genua, där han fick stora beställningar av den fina världen, uppehöll sig tidvis i Venedig, Rom och Neapel, överallt högt skattad även för sin eleganta, älskvärda personlighet (»iZ pittore cavallaresco»). Vid återkomsten till Antwerpen fick D. stora beställningar för kyrkor; blev 1630 hovmålare hos ärkehertiginnan Isabella men flyttade 1632 till England, där han mestadels tillbragte återstoden av sin levnad, hovmålare, adelsman och upptagen i de högsta kretsar, under de sista åren omgiven av medhjälpare för de talrika porträttbeställningarna. — Från o. 1615 härstammar en serie av apostlagestalter i halvfigur (några i Dresden-galleriet). Redan här och än mera i »Korsbä-randet* av 1617 (Paulskyrkan, Antwerpen) visar sig Rubens’ inflytande; 1618 var också D. med om att utföra dennes cykel till Decius Mus’ historia (Liechtenstein-galleriet, Wien). D:s förnämsta religiösa bilder från de följ, åren äro »Kristus bespottas» (2 ex.), »Kristus tillfångatages» (2 ex.) och »S:t Sebastians martyrium» (München); även sedan målade D. detta ämne — den fina ynglingakroppen, genomstungen av pilar (1 ex. i Louvren). Vidare märkas från denna tid ett par Silenus-bilder och åtskilliga porträtt. D:s medverkan i utförandet av Rubens’ kompositioner kan icke alltid tydligt urskiljas. I allm. är D:s färgskala svalare än Rubens’, hans penselföring mera nervöst rörlig, hans kroppsformer mindre robusta, hans kompositioner mindre slutna. Den italienska vistelsen medförde en kraftig färgutveckling med intryck från Tizian. I Italien tillkommo utmärkta porträtt, t. ex. av konstnärsfamiljen De Wael, av Brignole-Sale o. a. genuesiska familjer (flera i Palazzo Rosso och Palazzo Bianco, Genua) samt av kardinal Bentivoglio (Pittigalleriet, Florens). För Palermo målade D. en hänförande »Madonna del Rosario», och strax efter hemkomsten tillkommo hans förnämsta religiösa bilder, näml., jämte ett par med S:t Sebastianmotivet (se ovan), tre framställningar av »Kristus begrå-tes» (i Paris, Berlin, München, en från hans senaste år i Antwerpen). Det ligger i D:s reli giösa konst något hänfört gripande men också något känslosamt, ett återhållet patos. — I England var han nästan uteslutande sysselsatt som porträttmålare. Dessa bilder av Karl I till häst på jakt (i Windsor och flerstädes), av de kungliga barnen (ex. i Berlin, Dresden och flerstädes, ett från D:s sista tid i Turin), av lorder och ladys ha blivit karakteristiska för uppfattningen om Englands förnäma värld. I aristokratisk hållning når D. höjdpunkten, och han förenar därmed själslig karakteristik och individualisering; man finner där också en fulländad jämvikt mellan personligheten som det centrala och de glänsande accessoarerna (dräkterna etc. och omgivningarna) som det periferiska. Sitt eget porträtt målade D. redan under ungdomsåren; från den engelska tiden har man särsk. dubbelporträttet av D. och Lord Digby (Madrid). — D. ägde glänsande begåvning för måleriets teknik, skapade säkert och lätt och hann därför under sin korta levnad producera ett stort antal bilder. I monumentalkonsten, som han under de sista åren försökte sig på, slog han aldrig igenom. Däremot var han en skicklig tecknare och rade-rare. Han raderade 18 porträtt för ett stort arbete över samtidens berömda personligheter; de övriga bladen utfördes av andra etsare och stickare efter D:s utkast i grisaille; l:a uppl., som utkom o. 1636, omfattade 80 blad, den slutliga 100, däribland Gustav II Adolfs porträtt. Det inflytande D. utövade på det samtida och senare måleriet var betydande; särsk. gäller detta porträttkonsten i de flesta länder; > England växer den helt och hållet upp i hans spår. De stora europeiska gallerierna och de engelska samlingarna, särsk. National portrait gallery, ha talrika prov på D:s konst; två skissböcker från den italienska resan finnas å Chatsworth (se d. o.). I Nationalmuseum, Stockholm, tillhöra två bilder, »Den helige Hieronymus» och »Amor triumferande», D:s tidiga Antwerpenperiod, möjl. också »Två nakna barn med vindruvor» samt kanske ännu ett par dukar, som annars tillskrivas Rubens. Göteborgs museum äger ett D. tillskrivet mans-porträtt; Nationalgalleriet, Oslo, ett utmärkt sådant (bröstbild, uppåtblickande); Kunstmu-seet, Köpenhamn, har ett par skisser (en till »Den helige Sebastian») och det Moltkeska galleriet ett utmärkt studiehuvud. — Litt.: Monografier av H. Knackfuss (1902, 6 Aufl. 1923), L. Cust (1903, 1905 och 1907) och A. L. Mayer (1923); se även »Klassiker der Kunst», 13 (1909), med text av E. Schaeffer. E. W. Diicker (Dücher), Carl Gustaf, 1711 friherre, 1719 greve, krigare (1663—1732), f. i Livland, i fransk krigstjänst 1688, sv. gene- — 985 — — 986 —