Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dykare (skalbaggar)
- Dykarklocka
- Dykarsjuka, caissonsjuka
- Dykdalb
- Dyke, Henry van
- Dykeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYKERI
grod- och fiskyngel m. m. De större formerna
äro ofta svåra skadedjur i fiskdammar. För
förpuppningen gräva de sig en håla i
strandslammet. 5. Bgtn.
Dykarklocka, se D y k e r i.
Dykarsjuka, caissonsjuka [käså'-] (till
kas-sun, se Dyker i, sp. 994), en sjukdom, som
uppkommer, när dykare (el. kassunarbetare), som
vistas på stort djup, för hastigt dragés upp.
Sjukdomen yttrar sig i led- och muskelsmärtor,
förlamningar i benen, hörsel- och synrubbningar
samt i svåra falli psykiska förvirringstillstånd och
leder ej sällan till döden.—Orsaken till
sjukdomstillståndet är att söka i de rent fysikaliska
faktorer, som göra sig gällande, när en organism
från att ha stått under högt tryck (vistats på
stort djup) plötsligt utsättes för ett lägre tryck
(hastigt dragés upp). Vid det höga trycket
upptager kroppens vävnader via lungorna större
mängder av luftens gaser än annars, och när
trycket sedan minskas, frigöras dessa gaser
som små blåsor — detta gäller framför allt
kvävgasen, som i luften uppgår till 79
volymprocent och som organismen ej kan
tillgodogöra sig. Allt efter blåsornas storlek och
loka-lisation framkalla de olika svåra
sjukdomstillstånd. Särsk. rikligt anhopas de i kärlen, där
de giva anledning till livsfarliga
cirkulationsrubbningar, samt i fettrika vävnader ss.
nervsystemet (förlamningar). För att undvika d.
måste dykaren långsamt föras tillbaka till
luftatmosfärens tryck. Uppstigningen avbrytes
därför med pauser, så att kvävgasen utan
blåsbildning hinner bortgå med
andningsluften. Skulle symtom på d. uppträda trots detta,
består botemedlet i att föra dykaren tillbaka
till det högre trycket ant. genom att sänka
honom ned till visst djup el. genom att
innesluta honom i en kammare, i vilken man kan
öka trycket (tryckkammare) och sedan
försiktigt minska detta. Man räknar med att
tryckändringen måste överstiga 1 % atm. för att
symtom skola framträda. Vid uppstigning från
ett djup av 25 m. under vattenytan behöver
man ej frukta symtom av d., även om man
vistats länge på detta djup. Vid större djup
måste försiktighet iakttagas. Ju längre tid
man vistats på visst djup, desto lättare
uppträda symtomen. J. E. L.
Dykda'lb (av holl. ursprung, tidigast där duc
Dalba, med syftning på hertigen av Alba, duc
d’Albe, som enl. traditionen begagnade sig av
anordningen i fråga), förbindning av pålar,
vilka neddrivits i sjö- el. flodbotten, särsk. i
hamn och på redd, och användas till
förtöjning el. vid förhalning av fartyg, till förtöjning
av broar, timmerlänsor o. d. el. ss. sjömärken,
varvid de ofta äro försedda med fyrljus. Nu-
Dykdalb.
mera utföras d. även
av betong. E. Hg.
Dyke [-[dalk],Hen-r-] {+[dalk],Hen-
r+} y van,
nordamerikansk teolog och förf.
(1852—1926), prof, i
engelsk litteratur vid
Princeton univ., New
Jersey, 1913—17 U. S.
A:s sändebud i
Nederländerna och
Luxemburg. Av D:s skrifter
märkas arbeten om
Tennyson och talrika
predikosamlingar; på
sv. finnes
»Berättelsen om den fjärde
vise mannen» (senaste
sv. övers. 1929). S.N.
Dykeri. I äldsta
tider utfördes dykning
utan några apparater,
varvid dykarens tid
under vatten i regel
ej kunde överskrida
2 min. och dykdjupet ej överstiga ett fåtal m.
Metoden har intill senaste tid använts för
svampfiske i ö. Medelhavet. Under 1600- och 1700-talen
har s. k. dykarklocka för undervattensarbeten
börjat användas, och i början på 1800-talet
tillkom dykardräkten för enskilda dykare.
Båda slagen d.-apparater användas fortfarande,
dykarklockor vid hamnbyggnader och
grund-läggningsarbeten under vatten, dykardräkter
samt djupdykapparater för bärgningsarbeten,
undervattenssprängningar samt bottenarbeten
å fartyg.
Dykarklockor, som ofta givas en längd
och bredd av flera m. samt en höjd av o. 2
m., tillverkas av plåt och nedsänkas med den
öppna delen nedåt. Vattnet hålles utdrivet ur
klockan medelst komprimerad luft, som
tillföres från luftpump genom slang till klockans
tak. En dykarklocka giver vanl. utrymme för
flera man att samtidigt arbeta på den del av
bottnen, som ligger omedelbart under klockan.
De förses med elektrisk belysning och telefon.
Ett visst slag av dykarklockor, använda särsk.
vid grundläggningsarbeten, skiljer sig från
ovannämnda därigenom, att de äro försedda
med en ovan vattenytan räckande
kommuni-kationstub, upptill försedd med luftslussar för
person- och materialtransport. — För att
undvika arbete under vattentryck å t. ex. ett
skadat fartygs sida kan s. k. k a s s u n
användas, då dockning av fartyget ej är möjlig. En
kassun består av en stor, lådformig, vattentät
byggnad av järn el. trä, vars öppna sida nog-
Uppslagsbok. VII.
32
— 993 —
— 994 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0599.html