DÜMMLER göra undersökningar och vissa arbeten å större djup än 50 å 60 m. användas speciella djupdykapparater. En dylik utgöres av en tryckfast »dräkt», som något påminner om en medeltida rustning, och som medgiver en viss rörlighet av dykarens armar och ben. För att möjliggöra utförandet av vissa ej allt för komplicerade handgrepp äro dräktens armar försedda med ett slags gripverktyg el. »fingrar», manövrerbara inifrån dräkten, som i sig även måste innehålla erforderlig luftre-ningsanordning och syrgas för dykaren. Kraftig belysning och telefon måste givetvis finnas. Dykarens rörlighet på bottnen är på gr. av apparatens otympliga form synnerligen begränsad, och nedfirning och upphalning måste ske medelst wire från en kran på d.-fartyget. Med apparat av denna typ är dykdjupet teoretiskt sett obegränsat. T. Hrn. Dykänder, Fuliguli'næ, en underfam. av fam. andfåglar (se d. o.), omfattar ett 40-tal över hela jorden spridda arter, kännetecknade av kort, bred kropp, kort hals, stort huvud, korta, välvda vingar och långt bakåt sittande fötter. Baktån är försedd med en stor hudflik. D. äro mera än andra andfåglar bundna vid havet och vistas vanl. endast under häckningstiden vid sött vatten. Födan utgöres huvudsaki. av lägre vattendjur, som de dykande upphämta från bottnen, ofta på stort djup. D. röra sig otympligt på land men simma och dyka väl och kunna vara förvånande länge under vatten. Underfam. omfattar 36 arter, av vilka ejdern, svärtan, sjöorren, knipan, alfågeln och berganden (se d. o.) allmänt förekomma i Sverige, framför allt i landets n. delar. Brunanden var förr mycket sällsynt, men har under de sista decennierna tilltagit i antal och är numera ganska vanlig i grunda sjöar i landets ö. delar upp till Uppland. Hos brunanden, Nyroca fe-rina, har hannen i praktdräkt huvud och hals brunröda, krävtrakten, övergumpen och stjärten svarta, rygg, skuldror och sidor fint vatt-rade av vitt och grått, vingarna askgrå samt buken vit, bakåt mörkvattrad. Honan har huvud och hals brunröda, rygg och skuldror gråbruna, vattrade med vitt, krävan och fram-bröstet äro mörkt rostbruna och de undre kroppsdelarna vitaktiga på brun botten. Alförrädaren (se d. o.) anträffas endast tillfälligt under sträcktiderna. H. B-n. Dülberg, Franz, tysk förf. (f. 1873), konst-och litteraturhistoriker, dramatiker, har skrivit »Vom Geiste der deutschen Malerei» (1923), »Rubens» (1924) samt de nyromantiska dramerna »König Schrei» (1905), »Karinta von Orrelanden» (1915), »Der Tyrannenmörder» (1923) m. fl. Rth. Dyle [dä'jla], flod i Belgien, se R u p e 1. Dylta bruk, gods och bruk i Närke, Axbergs s:n, Örebro hd och län, utgör med underlydande 17,ii mtl, 3,200 har. Taxeringsvärde 1,076,900 kr. Svavelbruket anlades på 1500-talet och drevs från 1575 för Kronans räkning. Under pesten 1576 tog Johan III sin tillflykt hit, enär svavelröken ansågs skydda mot farsoten. Svavelbruket nedlades 1869. Numera tillverkas blott rödfärg, c:a 125 ton årl. Utom rödfärgsbruket äger D. såg, hyvelverk, kvarn och kraftstation vid Dyltaån. — D. har ägts av borgmästaren Henrik Barkhusen, som 1649 fick bruksprivilegier, och hans son samt Cas-ten Feif och sedan 1739 ätten Äkerhielm. Nuv. ägare är friherre G. S. A. W. Äkerhielms sterb-hus. — Huvudbyggnaden är ett ståtligt träslott från 1700-talets mitt, under senare tider om- och tillbyggt. Mitt emot ligga två flyglar av sten, använda som ekonomibyggnader. Vid en annan sådan står en hög klockstapel. C. V. J.; E. W. Dyltaån, å i Närke, se Arboga å. DiFmichen [-zan], Johannes von, tysk egyptolog (1833—94), prof i Strassburg från 1872, företog 1862—65, 1868 och 1875 resor i Egypten och Nubien och studerade särsk. i templen i Dendera och Edfu ptoleméer- och romartidens inskrifter. D. har också lämnat bidrag till fornegyptisk geografi och kronologi. O. K.-P. Dymling (från Ity., eg. »liten tumme», fingertuta) , tekn., plugg av trä, som indrives i borrade hål i trästockar, varigenom dessa fogas till varandra. v. S. Dy'mmelonsdag, namn på onsdagen i veckan före påsk, dymmelveckan (fsv. dym-bilvika, i den katolska liturgien kallad heb-domada major, den stora veckan, varunder varje annan infallande fest uteslöts), vilket stundom betecknar blott dagarna fr. o. m. d. Första sammansättningsleden är ett gammalt, ännu i Dalarne kvarlevande ord för träkläpp o. d., och namnet beror på det forna bruket att under »den stilla veckan» använda träkläp-par i kyrkklockorna för att dämpa ljudet, liksom också orgelmusik i senare tid var förbjuden ända till 1823. E. H.; S-r. Dümmler, Ernst Ludwig, tysk historiker (1880—1902), e. o. prof, i Halle 1858, ord. prof. 1866, ordf, i kommissionen för utgivandet av »Monumenta Germaniæ historiæ» 1888. D. har särsk. ägnat sina forskningar åt Tysklands och Europas historia under tiden 800— 1000. Han har förf. bl. a. »Geschichte des ost-fränkischen Reichs» (2 bd, 1862—65; 2 Aufl., 3 bd, 1887—88), fullbordat det av R. Köpke — 997 — — 998 —