DYNGFLUGOR bce'us), tordyvlar och Copris, mån-baggen (se d. o.). Till d. hör även de gamla egypternas heliga p i 11 e r b a g g e (se d. o.). S. Bgtn. Dyngflugor, se Kolvflugor. Dyngö, lotsplats utanför Fjällbacka, Bohusläns skärgård. Dyning kallas vågor, som icke direkt påverkas av vinden. Sedan vinden lagt sig, upphöra icke vågorna omedelbart utan fortsätta en tid. Likaså kan d. bildas, om vinden blåser på en annan plats, varvid vågor, uppkomna där, fortsätta som d. in över lugna områden. D:s profil är avrundad och vackert trokoidal (se d. o.). H.K-r. Dü'nkirchen, geogr., se Dunkerque. Dynt, ett utvecklingsstadium hos binnikemasken (se d. o.), särsk. släktet Tæ'nia. Sedan äggen kläckts i värddjurets tarm, vandra larverna ut i dess kropp och slå sig ned i bindväven mellan musklerna, i underhuden el. i andra organ. Här tillväxa de och bli rundade blåsor, dynt, biåsmaskar. Huvudet, som härvid utbildas fullständigt, ligger instjälpt i blå-san ung. som en ut- och invänd handskfinger. Hos vissa arter ss. hos Tæ'nia so'lium, bli d. endast 6—20 mm., hos andra större, och hos ekinokokusmasken nå de betydande storlek (som ett barnhuvud, ekinokokusblåsa). För att nå sin fullbildning måste d. komma över i ett annat värddjur, i vilkets tarmkanal blå-san upplöses och huvudet utväxer till en binnikemask (se d. o. och Masksjukdomar) H. W Düntzer, Johann Heinrich Joseph, tysk litteraturhistoriker (1813—1901), började som klassisk filolog men ägnade sig sedan åt Goethe-forskningen. Utan att vara nämnvärt originell el. i strängt vetenskaplig mening kritisk har han dock betytt mycket genom att bland sin tids bildade publik väcka intresset för Goethe. I hans omfattande produktion märkas »Frauenbilder aus Goethes Jugend-zeit» (1852), »Freundesbilder aus Goethes Le-ben» (1853), »Goethes Leben» (1880) och det populärt lagda kommentarverket »Erläute-rungen zu den deutschen Klassikern» (78 h., 1855—80). A. Bd. Dynäs a.-b., Väja, grundat 1896, äger, delvis genom dotterbolaget Wäija a.-b. (grundat 1877), sågverk vid D., sågverk, sulfatfabrik och pappersbruk vid Väja (båda i Västernorr-lands län) samt c:a 40,000 har skogsmark inom An german älvens flottningsdistrikt. Omslutning 31/i2 1929 17,a mill. kr., därav fonder 7,9 mill. kr. Lth. Dyofysi'ter (av grek, dyo, två, och fysis, natur), teol., se Monofysiter. Dyotele'ter (av grek, dyo, två, och the'lesis, vilja), teol., se Monoteleter. Dypera, se Dupera. Dyracchium, geogr., se D u r a z z o. Diirck, Friedrich, tysk målare (1809— 84), utbildade sig under flera studieuppehåll i Italien till en skicklig porträttmålare och verkade sedan med stor framgång i München. Av D., som bl. a. målat porträtt av Oskar I och drottning Josefina, finnas flera arbeten i den sv. konungafamiljens samlingar. M. Bjn. Dyrd, ett av språkrensare, särsk. V. Rydberg från isi. dyrd infört ord, som dock aldrig vunnit egentligt burskap i språket: härlighet, glans, högt värde. E. H. Dyrehaven (da., djurgården), Jægers-borg Dyrehave, djurpark vid Klampen-borg, n. om Köpenhamn, vid Öresund; c:a 880 har. D. är bekant för sina stora, vackra bokar, friska grässlätter och sina i frihet levande hjortar samt är en mycket omtyckt utflyktsort för Köpenhamns inv. I D. ligga bl. a. det vackra jaktslottet Eremitagen, uppfört av Kristian VI 1736, Dyrehavsbakken, ett sommarförlustelseställe, och Ulvedalene, där vinteridrott idkas. O. P. Düren, stad i Rhenprov., Tyskland, vid Ruhr; 37,286 inv. (1925). Livlig industri, särsk. maskin- och textilindustri samt gjuterier. — D. uppstod omkr. en frankisk kungsgård och var på 1200-talet stad. 1543 stormades staden av de kejserliga trupperna och blev nästan helt förstörd. H. Bm; [H. Bg.] Düren, A. van, arkitekt och bildhuggare, se Adam van Düren. Dyrendal (fra. Durendal, Durindane), namn på den fornfranske hjälten Rolands slagsvärd (se Rolandssagan); i vissa delar av Sve- Dyrehavsbakken 1860. Träsnitt efter målning av Otto Bache. — 1011 — — 1012 —