DYRTIDSTILLÄGG ter och 1901—21 landshövding i Värmlands län. H. Bg. 2) G u s t a f D., den föregåendes bror, sjö-militär (f. 26/s 1858), underlöjtnant vid flottan 1877, kommendörkapten av 2:a graden 1898, konteramiral 1911, v. amiral 1917, avsked 1923. D. var 1881—84 i engelsk och fransk ör-logstjänst, 1891—96 marinattaché i Petersburg, 1900—05 chef för Sjökrigsskolan, 1905—10 varvschef i Stockholm och 1910—20 chef för Marinförvaltningen. E. Bz. 3) Wilhelm D., den föregåendes tvillingbror, sjömilitär (1858—1929), underlöjtnant vid flottan 1877, kommendörkapten av 2:a graden 1898, konteramiral 1904, viceamiral 1911, amiral 1923, avsked s. å. D. var inspektör av flottans övningar till sjöss 1904—16 och stationsbefälhavare i Stockholm 1916—23. 1905 förde D. befälet över den vid västkusten före unionsupplösningen sammandragna kustflottan, var 1906—07 statsråd och chef för Sjöförsvarsdep. och under neutralitetsvakten 1914—16 högste befälhavare över kustflottan. E. Bz. 4) Lizinka Charlotta Maria Thérèse D., den föregåendes hustru, f. af Ugglas (f. 28/? 1866), en av de ledande inom den sv. kvinnorörelsen, sedan 1921 ordf, i Fredrika Bremer-förbundet. D. har deltagit i arbetet för kvinnornas politiska medborgarskap, bl. a. ss. ordf, i Stockholms kvinnliga rösträttsförening och Moderata kvinnoförbundet. Socialt verksam även på andra områden, var D. 1906—26 ordf, i Svenska Röda korset, direktion 1; är medl. av Sv. Röda korsets överstyrelse. S. N. Dyrtidstillägg, en löneförhöjning, som utgår på gr. av levnadskostnadernas stegring från den tidpunkt, vid vilken de fasta lönebeloppen bestämts. Tillägget avser att helt el. delvis upprätthålla löntagarens levnadsstandard vid förändring av penningens köpkraft i förhållande till varor. D. har under senare årtionden ofta beviljats de sv. statstjänstemännen, och särsk. under världskriget och åren närmast därefter spelade dessa tillägg under olika benämningar (krigstidshjälp, krigstidstillägg m. m.) en stor roll. Under denna tid utgick d. ofta även till befattningshavare i kommuners och enskildas tjänst, men dylika d. ha numera i många fall avvecklats. Till de flesta statstjänstemän utgår sedan Vj 1923, efter genomförda löneregleringar, endast ett mindre d., som på visst sätt regleras efter Socialstyrelsens levnadskostnads-index. C. 0. Dyrön, ö i Bohuslän, se Stora Dyrön. Dyröy, hd i Troms fylke, n. v. Norge, omfattar ön D. och en del av fastlandet s. om Senja; 275,u kvkm.; 1,908 inv. (1930). S. Dys-, eg. grekisk förstavelse, som betecknar svårighet; jfr t. ex. d y s f a g i, d y s p e p s i. Dysartri', med., lindrig anartri (se d. o.); d. litera'lis, stamning. Dyschatell [-äT el. dy'-], ett slags vilsoffa med löst överdrag. Namnet lär ha givits efter en fransk minister i Köpenhamn, greve Du-chåtel, av vilken friherre Fredrik v. Blixen-Finecke på 1890-talet inköpt en liggsoffa av denna typ, som han efter den förre innehavaren kallade d. E. H. Dysenteri', med., se Rödsot. Dysenteri'amö'ba, zool., se Amöbor. Dysfagi', sväljningsbesvär, se S v ä 1 j n i n g. Dysiebro, se Dösjöbro. Dyskrasi' (till grek, dys-, se d. o., och kr asis, blandning; »felaktig blandning»), var under äldre tider ända till in på 1800-talet den vanligaste medicinska benämningen på sjukdomar i allm. Enl. den dåv. allmänna uppfattningen uppkommo näml, sjukdomarna på gr. av en abnorm blandning i blodkärlen av kroppens safter. Dessa voro enl. Hippokrates 4, näml, blod, slem, gul och svart galla. D.-läran el. »krasläran», d. v. s. läran om sjuklig blodblandning, utvecklades sedan ytterligare av Galenos. Dåtida behandling av d. (sjukdom) gick också huvudsaki. ut på att förhindra denna sjukliga blodblandning el. att rena blodet. Detta skedde framför allt genom åderlåtningar (koppning, blodiglar) samt kräk- och avfö-ringsmedel. Jfr Humoralpatologi, C e 1-lularpatologi och Crusta inflammat o r i a. T. H-n. Dyskrasi't, miner., se Antimonsilver. Dyskromatopsi', färgblindhet (se d. o.). Dysmenorre', menstruationsrubbningar, se Menstruation. Dyson [dal'san], Sir Frank Watson, engelsk astronom (f. 1868), prof, i Edinburgh 1906, direktör för observatoriet i Greenwich 1910. Ch. Dyspepsi' (grek. dyspepsi'a, eg. försvårad matsmältning), gemensam beteckning för, framför allt subjektiva, symtom av rubbningar i mat-smältningskanalens sekretoriska, resorptiva och motoriska förmåga. Ss. sådana symtom kunna anföras aptitlöshet, elak smak i munnen, äckel, känsla av tryck och fyllnad i magen, uppstöt-ningar, koliksmärtor, oregelbunden avföring. Allteftersom rubbningen kan hänföras till magsäcken el. tarmarna, skiljer man mellan gastrisk (mag-) och intestinal (tarm-) d. af K. Dyspné, se Andning, sp. 1042. Dyspro'sium (tecknas Dy), kemiskt element, atomvikt 162,46, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Düsseldorf, stad i preussiska Rhenprov., på — 1019 — — 1020 —