D. Ä. d. ä., förk. för »den äldre». Däck. 1) D. utgöra den övre begränsningen av alla rum i ett fartyg och uppbära inredningen i fartygets övre del. De utgöra dessutom den väsentliga förbindningen mellan fartygssidorna och det viktigaste långskeppsför-bandet i fartygets övre del. D. består av tvärskepps liggande däcksbalkar, vid luckor och andra öppningar avbrutna av långskeppslö-pande karvlar, samt ovanpå balkarna lång-skeppsgående beläggning av trä el. plåt, den senare ibland täckt av trä, korkmatta el. annan skyddande el. isolerande beläggning. Balkarna å väder-d. (i direkt beröring med luften varande d.) erhålla en rundning uppåt mot fartygets mitt (balkbukt). Avståndet mellan tvenne d. benämnes däckshöjd. — Ä träfartyg göras balkarna i regel av fyrkantigt timmer, som med vertikala och horisontala knän fästes till fartygssidan. Balkar av profiljärn användas även å nyare träfartyg med järnspant (kompositfartyg, se d. o.). Däcksbeläggningen ulgöres av långsgående däcks-plankor, av vilka den närmast fartygssidan belägna benämnes waterbord. Ä stålfartyg byggas trä-d. med balkar av profiljärn, vilka sammanhållas bordvarts av horisontala string-erplåtar och längre in i fartyget av sträckband (se d. o.), över det hela läggas däcksplankorna, fastbultade till varje balk. I stål-d. användas till balkar även profiljärn, vanl. bulbvinkel el. U-järn. Däcksplåtarna läggas i långskeppslö-pande stråk, varvid i regel ett innanför liggande stråks kant nitas över ett utanför liggandes. Det yttersta stråket benämnes stringer-plåt (se d. o.); medelst stringervinkeln förbin-des det med bordläggningen. Finnes rännsten bordvarts, ss. å stål-d. med träbeläggning, begränsas denna av rännstensvinkeln på innersidan. Balkarna förbindas under d. långskepps ibland medelst däcksvägare och fästas till spanten medelst balkknän el. balkbrickor (se Midskeppssektion). D. uppbäras av däcksstöttor under balkar el. balkvägare. Å större örlogsfartyg benämnas de understa d. i för- och akterskeppen plattfor m-d. över dessa läggas ett el. två pansar-d. (se d. o.). Det understa genomgående d., på vilket bostadsinredning finnes, benämnes tros s-d., vilket understundom delvis sammanfaller med pansar-d. Ovanför trossdäcket finnes ett b a 11 e r i-d. (endast å mycket stora örlogsfartyg) samt h u v u d-d. (å utländska örlogsfartyg ibland kallat övre d. Det senare är det översta d., som, i regel över hela fartygslängden, sträcker sig ut till sidan, över detta finnes förut ofta ett back-d. samt akterut någon gång ett hytt -d. Midskepps förekommer även överbyggnad s-d., som vanl. ej går ut till fartygssidan. Utrymmet bordvarts om överbyggnaderna midskepps och akterut benämnes gångbord och aktersta delen av ett fritt huvud-d. kallas h a 1 v-d. — Å handelsfartyg benämnes det översta från för till akter genomgående d. h u v u d-d., om under detta inga öppningar i sidan i form av spygatt finnas. Ett över en kort del av fartyget högre belägen del av detta d. benämnes dock raised quarterdeck (god sv. benämning saknas), över huvud-d. sträcker sig ofta ett shelter-d. (å äldre fartyg i stället aivning-el. s p a r-d.) från för till akter, någon gång dock avbrutet på ett kort stycke av förskeppet av en s. k. brunn. Ett b r y g g-d. går från sida till sida över ett kort parti av fartygs mittel-del. över huvud- el. shelter-d. finnas å stora fartyg ofta promena d-d. och b å t-d., vilka ej över hela sin längd förbindas med fasta bordläggningen. Under huvud-d. finnas vissa inrednings-d., som i regel ej gå över hela fartygslängden. Ä mycket stora fartyg benämnas däcken uppifrån A-, B-, C-däck o. s. v. Benämningen back-d. användes som å krigsfartyg. Ävenså förekommer poop-d., ett kort d. akterut från sida till sida. T. Hrn. 2) Se P n e u m a t i s k ring. Däckel, tekn., se Boktryckarkonst, sp. 449. Däcker (från mlty., ytterst av lat. decu'ria, tiotal), antal av tio (vid räkning av hudar och skinn). Däckning, behandling av kristaller med vätska för avlägsnande av vidhäftande moderlut (se K r i s t a 11 i s e r i n g). D. förekommer bl. a. vid sockertillverkning (se d. o.). T. Wlr. Däcksbalk, skeppsb., se Däck och Midskeppssektion. Däcksklys, skeppsb., se K 1 y s. Däckslast, på fartygsdäck stuvad last, i regel av trä, massa el. lätt gods. D. må icke utan avlastarens samtycke lastas på däck (Sjölagen § 117), bör vara försedd med stöttor och så anbragt, att den icke väsentligen försvårar fartygets manövrering. Detaljbestämmelser finnas i K. f. ang. vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg. Vid gemensamt haveri (se d. o.) ersättes icke gods, vilket föres ss. d., såvida icke uppoffringen av detsamma skett för att lätta fartyget vid grundstötning (Sjölagen § 190). H.S-k. Däckstub, sjökrigsv., se Torpedtub. Dädesjö, s:n i Uppvidinge hd, Kronobergs län, n. ö. om Växjö; 172,21 kvkm., därav 162,57 land; 1,638 inv. (1930; 10 inv. pr kvkm.); 11,47 kvkm. åker (1927; 7,i % av landarealen), 107,45 kvkm. skogsmark. Egendomar: Drettinge, Ramn- — 1027 — — 1028 —