DÄMPNING 1) Insektätare, Insecti'vora. 2) Fladdermöss, Chiro'ptera. 3) Gnagare, Glires. 4) Jordsvin, Tubulidenta'ta. 5) Myrkottar, Pholido'ta. 6) Bältor, myrslokar och sengångare, Xena'r-thra. 7) Rovdjur, Carni'vora. 8) Sälar, Pinnipe'dia. 9) Valar, Ceta'cea. 10) Sjökor, Sire'nia. 11) Klippgrävlingar, Hyracoi'dea. 12) Elefantdjur, Probosci'dea. 13) Uddatåiga, Perissoda'ctyla. 14) Partåiga, Artioda'ctyla. 15) Herredjur, Prima'tes. a. Halvapor, Prosi'mia. b. Apor och människor, Si'mia (Anthro-poi'dea). Inom ovan anförda system kunna samtliga nu levande d. inordnas, men bland de utdöda finnas en mängd former, som representera helt andra ordn. och underordn. H. W. Dämman, fyrplats och mistsignalstation, byggd å ett grund i n. delen av Kalmarsund, Dämmans fyr. 20 km. n. om Borgholm. Den turvis vid fyrplatsen tjänstgörande personalen har sina bostäder vid Svartö å fastlandet. E. Hg. Dämmare, sordin, en mekanisk inrättning, genom vilken man mildrar tonstyrkan hos sträng-, blås- och slaginstrumenten. Denna dämpning ha tonsättarna sedan romantikernas dagar ofta och med framgång använt för att framkalla nya klangfärgseffekter; alldeles särsk. förstod R. Wagner att utnyttja dessa nya möjligheter. Max Reger har i en orkesterserenad använt två stråkstyrkor, av vilka den ena spelar med d., den andra utan. H. M. Dämning, tillfälligt avbrytande av driften vid en masugn. Se Masugnsprocessen. Dämpa segel innebär att tillfälligt bärga seglet el. att minska dess framdrivande kraft. Dämpning utföres å snedsegel medelst gigtåg (se d. o.) el. vid gaffelsegel med bom genom firande av piken, ev. även genom halsens upp- halande (sviktat segel); råsegel dämpas genom ett flertal gigtåg, benämnda gårdingar. T. Hrn. Dämpning, fys., det vid svängningsrörelse i allm. uppträdande fenomenet, att svängningarnas intensitet småningom avtar, beroende på minskning av det svängande systemets energi. Om en periodiskt föränderlig storhet Odämpad (a) och dämpad (b) periodisk svängningsrörelse. grafiskt reproduceras ss. funktion av tiden, ger ett dämpat system upphov till en kurva av den form fig. b visar, medan för ett odäm-pat system låter sig framställas en kurva, sådan som den i fig. a. Förhållandet mellan amplituderna för två på varandra följ, svängningar i samma riktning kallas dämpning s-förhållandet (se Dekrement); detta är ett mått på dämpningsgraden. Är d. för stark, komma alls inga periodiska svängningar åstad; rörelsen kallas då aperiodisk. Orsakerna till energiförlusten hos en dämpad svängningsrörelse kunna vara mångahanda. Vid svängande mekaniska system (t. ex. pendeln) är det friktionsmotståndet (mot luften, vid upphängningsanordningen), som förorsakar svängningarnas utdöende. Från en svängande stämgaffel bortgår energi genom utstrålning. Vid elektriska svängningar är ofta den av utstrålningen föranledda energiförlusten stor; dessutom alstrar strömmen värme. Kompenseras energiförlusten genom kontinuerligt tillförande av energi, kunna odämpade svängningar erhållas (se Radioteknik). Svängningar av magneter dämpas av de av magne-ten inducerade virvelströmmarna i närbelägna metallmassor. Beträffande elektromagnetisk d., seGalvanometer. N. R-e. D. är en av de betydelsefullaste faktorerna inom telefontrafikens teori. Telefonströmmarna dämpas med tilltagande längd hos ledningen. Proportionen för d. å en lång, homogen ledning angives med uttrycket e~^s, där s = ledningslängden, p = dämpnmgsexponenten, en av ledningens material, förläggning och isolation beroende konstant och e = naturliga logaritmens bas (= 2,71828). För en luftledning av — 1033 — — 1034 —