DÄGGDJUR som stora hjärnan, särsk. dess barklager, sätet för de högre psykiska funktionerna, ernått. Stora hjärnan täcker framåt över luktloberna och bakåt tillsammans med den även starkt utbildade lilla hjärnan över mellan- och mitthjärna. Emellertid visa olika ordn. från kloakdjuren upp till aporna och människan en stigande utveckling av hjärnan och i samband därmed också rikare utbildade själsliga egenskaper (se Hjärna). Beträffande sinnesorganen erbjuder luktorganet karakteristiska förhållanden. Näshålan har starkt förstorats och genom utbildning av den hårda och den mjuka gommen skilts från munhålan. I näshålans övre del, i vilken luktnerverna utbreda sig, finnas från silbenet utgående benlameller, som bilda övre och mellersta näsmusslorna, ögonen äro i regel väl utvecklade, endast mera sällan tillbakabildas de ss. hos Platani'sta (tandval), som lever i Ostindiens grumliga floder, och hos en del pungdjur, insektätare och gnagare, som föra ett underjordiskt levnadssätt. Förutom övre och undre ögonlocken finnes vanl. även blinkhinna. Denna är dock ej så väl utbildad som hos fåglarna. Hos en del d., ss. hos apor och människan, är den rudimentär. Hörselorganet utmärkes av den starka utbildning, som utörat erhållit. Det saknas dock hos kloakdjuren och har tillbakabildats hos sådana former, som leva i vatten (valar och vissa sälar) el. i underjordiska gångar (mullvadar m. fl.). I trumhålan finnas till olikhet med övriga ryggradsdjur 3 hörselben. Snäck-gången i innerörat är lång och upprullad i 2—3 spiraler. Smakorganet utgöres av i särsk. utbildade papiller på tungan belägna s. k. smaklökar och visar en finare utveckling än hos andra ryggradsdjur. Kroppshålan är genom mellangärde avdelad i 2 skilda rum, brösthålan, i vilken hjärtat och lungorna ligga, och bukhålan, i vilken magsäcken och tarmarna jämte bukspottkörteln, levern och mjälten samt njurarna och de inre könsorganen äro belägna. Karakteristiskt för däggdjuren är att de ha tänder, som sitta i tandhålor (alveoler) i käkarnas kanter och erbjuda en olika utbildning (heterodonti, se d. o.), d. v. s. man kan särskilja framtänder, hörntänder, falska och äkta kindtänder. Kindtänderna äro försedda med flera spetsar el. knölar och äga hos vissa d. en komplicerad byggnad. Endast helt få former, ss. myrkottar och myrslokar, sakna fullständigt tänder, andra ha visserligen ss. fullbildade icke heller tänder, men sådana anläggas dock under fosterlivet för att sedan åter resorberas och försvinna. Så är fallet hos kloakdjuren och bardvalarna. Då tänder sak nas, finnas ofta ss. ersättning för dem hornplattor el. hornbeklädnad på käkarna (kloakdjuren). Hos bardvalarna har en silapparat av hornskivor (barder) utvecklats. Ang. tändernas byggnad och antal m. m. se Tänder och de olika däggdjurens ordn. Med hänsyn till tarmkanalens utbildning råder stora olikheter, vilka stå i samband med djurens levnadssätt, men alltid finnes en magsäck, icke sällan bestående av flera avd., tolvfingertarm, tunntarm, tjocktarm med en blindtarm (sällan två) och ändtarm (se vidare Tarmkanal och de olika däggdjursordn.). Beträffande njurarna och könsorganen, se d. o. Kloak (se d. o.) finnes endast hos de s. k. kloakdjuren. — Hjärtat är fyrrummigt, och den från v. hjärtkammaren utgående kropps-pulsådern bildar en båge åt v. (hos fåglarna åt h.). Lungorna hänga fritt ned i brösthålan, omgivna av lungsäcken, och äro i regel genom djupa inskärningar delade i lober. Hos vissa d., ss. sjökor och valar m. fl., äro lungorna enhetliga, icke loberade. O. 6,000 olika utdöda och levande dägg-djursarter äro beskrivna. D. ha tvivelsutan vid slutet av den paleozoiska tiden under perm utvecklats från någon grupp ödleliknande former bland kräldjuren. De äldsta fynden av d. ha anträffats i övre trias och härröra från små former, om vilka i en del fall fortfarande olika meningar råda, huruvida de icke snarare äro kräldjur än d. Dessa primitiva former bruka hänföras till en underordn. Allothe'ria el. Multitubercula'ta inom pungdjuren. Under jura och krita uppträdde andra grupper pungdjur och under kritperioden även insektätare. Redan vid slutet av det mesozoiska tidsskedet hade sålunda representanter för de högre monodelfa d. funnit sin utveckling, men först med tertiärtiden nådde de sin blomstring (se vidare Mesozoiska däggdjur). D. kunna uppdelas i tre underklasser. I) Kloakdjur, Monotre'mata. Lägga ägg. Njurarnas och könskörtlarnas utförsgångar mynna i en kloak (se d. o.). Från bäckenet utgå två s. k. pungben framåt i bukväggen. II) P u n g d j u r, Marsupia'lia. Ungarna födas i ett mycket tidigt stadium och ha särskilda bildningar, med vilka de fästa sig på bröstvårtorna. Deras vidare utveckling försiggår i en säckformig inbuktning, den s. k. pungen, på honans buksida. Pungben finnas. III) Högre däggdjur, Monode'lphia. Ungarna födas i mera utvecklat stadium. Pung och pungben saknas. Av dessa 3 underklasser omfattar Monode'l-phia det största antalet nu levande former, vilka hänföras till följ, ordn.: — 1031 — — 1032 —