utsmyckning. En vacker d. med skuren gotisk
reliefornamentik finnes t. ex. på slottet Hohen
Salzburg. Renässansen nedlade stor omsorg på d:s
utstyrsel, dels i form av förkroppad
arkitekturalt uppbyggd dekoration i fälten, dels
medelst rik intarsia. På Tidö slott i Västmanland
finnas flera goda ex. härpå. Barocken bibehöll
intarsian och gjorde även flitigt bruk av
snidad reliefornering i fälten. Under rokokons,
Louis XVI:s-stilens och empirens tid utgjorde d.
vanl. en enhetlig komposition tillsamman med
väggfälten. 1800-talets d.-arkitektur har
knappast skapat några nya estetiska värden.
W. Kln.
Dörrstängare, anordning för att automatiskt
stänga en öppnad dörr. En mängd olika
principer ha använts, ss. ett dörrlod, fäst i en
lina, löpande genom en trissa i dörrposten och
vars andra ända är fästad i en ögla i dörrens
ytterkant, el. ock en enkel järnstång, vars ena
ända vilar mot en bricka, fästad i dörrens
överkant, och
andra mot en bricka
på dörrposten vid
dörrens innerkant.
Vid dörrens
öppnande lyftes denna
därvid något i sina
hängslen, och dess
tyngd användes
sålunda för
stängningen. Även användes en grov
spiralfjäder, vars ena fäste fastskruvas i dörrposten
och andra i dörrens innerkant. Vid dörrens
öppnande hopvrides och även böjes
spiralfjädern. En modern d. visas å fig. Själva
apparaten fästes i dörren. Den lodräta
cylindern
C innehåller en grov urfjäderformad
spiralfjäder med fäste dels i huset, dels i en
genom cylindern gående axel, på vars övre ända
är fastsatt hävarmen
H, vilken är vridbart
förbunden med en i dörrposten fästad arm.
Axelns undre ända är med en
hävarmsanordning el. dyl. fästad vid en kolv, som vid axelns
vridning rör sig åt ena el. andra hållet i den
undre med olja fyllda cylindern
D. Då dörren
öppnas, vrides axeln genom
hävarmsanordningen, fjädern spännes och kolven föres åt
ena sidan. Dörren stänges genom
fjäderkraften, varvid lämplig bromsning erhålles genom
att oljan i bromscylindern pressas från ena
sidan av kolven till den andra genom en med
en ställbar nålventil försedd kanal.
<tab>
R.
Dörum, August Fredrik, skådespelare
(1841—80), 1866—78 anställd vid de kungl.
teatrarna, 1873—78 lärare i deklamation vid
konservatoriet i Stockholm. Humor och fantasi
utmärkte D:s skarpt karakteriserande
framställningskonst. Bland hans roller märkas
Ludvig XI i »Gringoire», Knut Algotson i
»Bröllopet på Ulfåsa» och Lundestad i »De ungas
förbund». — D:s dotter, skådespelerskan
Tyra Charlotta D. (f. 1878), är sedan 1921
anställd vid Kungl. dramatiska teatern.
G. K-g.
Dös el. stendös, den äldsta typen av
yngre stenålderns västeuropeiska och nordiska
stenkammargravar med fyrsidig el. mångkantig
grundplan, i sin yngsta form med’ ansats till
gång. Se Dolmen och Megalitiska
monument.
G. Em.
Dösjöbro, stationssamhälle i V. Karaby s:n,
vid Lund—Landskrona järnväg, 16 km. s. ö.
om Landskrona vid Saxån; c:a 400 inv. I
närheten Annelövs krutfabriker. Här vid
Dysiebro utkämpades 1181 en hård strid mellan
ärkebiskop Absalon (se denne) och v. Skånes
bönder, vilka blevo i grund slagna.
J. C.
Dö'ssing, Thomas Marius, dansk
biblio-teksman (f. 1882), 1908 underbibliotekarie vid
Aarhus statsbibl., 1912 bibliotekarie vid
Statens Bogsamlingskomité, Köpenhamn, 1920
biblioteksdirektör, en av föregångsmännen och
alltjämt en av de ledande inom den
livskraftiga danska folkbiblioteksröreisen; medutg. av
»Dansk Tidsskrift-Index» (1915 ff.), red. för
»Bogvennen» 1916—18, för »Bogens Verden»
1918—19.
C.
Döstrup, by och s:n n. om Hobro i Aalborg
Amt, Jylland. I en mosse vid D. by
anträffades 1884 på ett djup av 2,5 m. en väl bevarad,
av två stycken bestående träplog, sannolikt
från början av järnåldern, något av årh. f. Kr.
Se Plog. — Litt.: S. Müller, »Oldtidens Plov»
(i »Aarböger for nordisk Oldkyndighed og
Historie», 1900).
G. Em.
Dö'teber, Kristian Julius, tysk
bildhuggare, verksam under 1600-talets 2:a och 3:e
fjärdedelar, utbildad hos sin far Franz
Julius D. (d. 1650), en skicklig bildhuggare i
Leipzig, vistades tidvis i Sverige såväl före
som efter 1600-talets mitt och har utfört
vackra barockarbeten å flera palats och kyrkor i
Stockholm; av D. äro således Tyska kyrkans
portal samt Jakobs kyrkas portal och
dekorativa utsmyckningen av det s. k. Petersenska
huset. I Leipzig torde också finnas arbeten av
D. (t. ex. från 1660-talet). — Litt.: I.
Simons-son i »Konsthist. sällsk. publikation», 1918.
E.W.
Dött lopp benämnes en löpning, där 2 el.
flera tävlande passera mållinjen samtidigt. I
vanliga fall skall då omlöpning (utom vid
laglöpningar) ske å tid och plats, som
bestämmas av överdomaren. Vid kapplöpningar kan
priset i händelse av d. delas. I vissa fall kan
ordningsföljden även avgöras genom
lottdragning.
O. K-gh.
Dövande medel, se Bedövningsmedel.
