DÖVSTUMLITTERATUR om Lund. De äro upprättade av till 3:e döv-stumskoldistriktet hörande landsting och städer och omfatta: 1) ett skydds- och arbets-hem för dövstumma (upprättat i Karlskrona 1908, flyttat till Råbylund 1912), där sådana dövstumma från distriktet, vilka ej kunna reda sig på egen hand ute i livet, emottagas för vård och lämplig sysselsättning; 2) en lantbruksskola, där dövstumma ynglingar kunna erhålla en 2-årig teoretisk och praktisk utbildning i skötseln av mindre lantbruk och dess binäringar; 3) en hantverksskola, där dövstumma ynglingar under en 4-årig kurs få teoretisk och praktisk undervisning i något av yrkena snickeri, skrädderi, skomakeri el. bokbinderi. Denna kurs avser att föra eleverna fram till avläggande av gesällprov. — För vistelsen vid skyddshemmet erlägges en mindre avgift, i regel 12 kr. i mån. Kurserna vid lantbruks- och hant-verksskolorna äro avgiftsfria för elever från 3:e distriktet, för andra erlägges 300 kr. om året. Båda skolorna åtnjuta statsunderstöd med 250 kr. pr elev och år. Inst. stå under samma förvaltning som dövstumskolan i Lund. J. B-t. Dövstumlitteratur kallar man enkelt hållen litteratur, avsedd särsk. för dövstumma. De dövstumma vinna näml, i allm. icke så ingående och omfattande språkliga kunskaper, att de kunna på egen hand läsa en enkel för folket skriven bok, något som dövstumskolan eljest uppställt som mål för sin språkundervisning. För att dock tillgodose deras behov av läsning ha dövstumlärarna börjat utgiva enkel, särsk. för dövstumma skriven litteratur. Fr. o. m. 1924 lämna vissa landsting och städer anslag till utgivande av sådan, och från 1926 utgår även statsanslag. 1903 började Sv. döv-stumläraresällskapet i samma syfte utgiva »Ny tidn. för Sveriges dövstumma», och av de dövstumma själva utgives »Tidn. för dövstumma». Båda äro understödda av statsmedel och tillhandahållas de dövstumma till lågt pris. — Frälsningsarmén utger också för dem en tidn., benämnd »Effata». J. B-t. Dövstumlärare, Dövstumlärarinna, se D ö v-stumundervisning, Dövstumlärar-seminarium. Dövstumlärarnas pensionsanstalt upprättades enl. K. regi, “/s 1905 och trädde 1906 i verksamhet. Den ställdes under förvaltning av direktionen över Folkskollärarnas pensionsin-rättning. Från början avsåg den att bereda pension endast åt den ord. personalen vid rikets dövstumskolor men upptog senare även ett flertal andra grupper av befattningshavare, ss. sådan vid folkhögskolor och lantmannaskolor, vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, vid anstalter för sinnes- slöa m. fl. — Genom riksdagsbeslut 1926 inordnades den jämte ett flertal andra pensions-inrättningar fr. o. m. 1/i 1927 i Statens pensionsanstalt (se d. o.). J.B-t. Dövstumlärarseminarium. För att kunna antagas till dövstumlärare fordras att ha avlagt examen vid det med Manilla dövstumskola förenade d. Tillträde till detta kan vinnas av dem, som med goda vitsord avlagt examen vid något folkskollärar- el. lärarinneseminarium. Utbildningskursen är 2-årig, omfattande 1 år vid seminariet och 1 provår vid någon dövstumskola. Efter genomgånget provår avlägges examen. Elev erhåller stipendium under utbildningstiden. J. B-t. Dövstumlärarsällskapet, Svenska, grundat 1877, arbetar, efter omorganisation 1909, på 7 kretsar, en för varje dövstumskoldistrikt. Det står under ledning av en centralstyrelse och har till ändamål att främja dövstumundervis-ningens utveckling i Sverige, att arbeta för enhet och god anda inom lärarkåren samt för förbättring av lärarnas och den dövstummes ställning i allm. J. B-t. Dövstumpräst, präst i sv. kyrkan, anställd av skolstyrelsen i ett dövstumskoldistrikt, med uppgift att främja de dövstummas religiösa och sedliga utveckling genom gudstjänster, nattvardsgångar, konfirmandundervisning och enskild själavård. Statsbidrag lämnas sedan 1905 till avlöning av d. med högst 2,000 kr. årl. åt varje distrikt. Hittills ha 6 av landets 7 dövstumskoldistrikt anställt d. A. M-n. Dövstumskolor, se Dövstumundervis-ning. Dövstumtidningar, se Dövstumlitteratur. Dövstumundervisning. Från äldsta tider till långt in i nyare tid rådde mycket oriktiga föreställningar rörande de dövstummas verkliga väsen och följaktligen även rörande möjligheterna för deras uppfostran och undervisning. Man insåg icke, att stumheten i regel var en följd av dövheten utan jämställde den dövstumme med den på gr. av bristande förståndsutveckling stumme idioten. Först på 700-talet gjordes utav biskopen av York, John oi Beverly, det första försöket att undervisa dövstumma, varigenom förutnämnda oriktiga åsikter vederlädes. Efter denna tid gjordes liknande försök i flera länder, ss. Spanien, England och Holland, men först in på 1700-talet började särsk. skolor upprättas för dem. Det var särsk. två män, som då inlade stora förtjänster om den dövstummes undervisning, näml. C. M. de l’E p é e (se denne) i Frankrike och S. H e i-n i c k e (se denne) i Tyskland. Av dessa upp — 1083 — — 1084 —