e (è) utgår ofta bl. a. från fsv. é (motsv. isl. ei, av germ. ai, indoeur. oi el. ai), t. ex. ben, el. från äldre fsv. kort i, t. ex. ned, herde, veta; nsv. kort e likaledes ofta från äldre fsv. kort i, t. ex. skepp. — Indoeur. e uppträder (där ej omljud m. m. hindrar) i nsv. vanl. som ä, t. ex. indoeur. bher (lat. fero), sv. bära- indoeur. è däremot som nsv. d (fsv. ä), t. ex. lat. èdi, sv. åt. E. H. Fil. I logiken tecken för universella negativa el. allmänt nekande omdömen (efter första vokalen i lat. nego). Se Omdöme. Fys. Stundom använd beteckning för elektricitet (+ E positiv, —E negativ elektricitet). Matem. Tecken för naturliga logaritmsystemets bas (= 2,718281), i algebran tecken för någon bekant storhet. Se Matematiska t a 11 e c k e n. Mus. Benämningen på normalskalans 3:e ton (det medeltida tonsystemets 5:e ton; jfr A, mus.). I de romanska länderna kallas tonen mi. E. el. e. förekommer i många förkortningar, t. ex. för lat. E'nnius (personnamn), eme'ritus, evoca'tus, för eng. earl, east, fra. est, i sv. för efter (t. ex. e. Kr.), och i flera andra beteckningar, t. ex. för Östergötlands län å bilar, symboliskt för det 5:e i ordningen o. s. v. — En å räkningar ofta använd förkortning är e. & o. e., eng. errors and omissions excepted [ä'rez on åmi'fans ixä'ptid], »med förbehåll för fel och vad som utelämnats». W. N. E-, som prefix, se E x. Ea el. E n k i, sumerisk-babylonisk gudom. E. hörde med till det ursprungliga panteon, som sumererna förde med sig vid sin ankomst till Babylonien. Han var det underjordiska vattnets gudom, och ss. sådan blev han reningarnas och soningarnas gud. Han kunde icke endast utplåna sjukdom och plågor utan även synd och inre orenhet, varför hans präster i sht fingo hand om besvärjelserna. Vidare var han visdomens och orakelväsendets gudom, gudars och människors kloke rådgivare i alla besvärliga och farliga situationer. Hans huvudkultplats var Eridu, vid Eufrats utlopp i Persiska viken. — Litt.: E. Briem, »Kultur och religion i Babylonien och Assyrien» (1926), »Babyloniska myter och sagor» (1927). Efr. B. Ea-bani, en tidigare läsning av namnet E n-g i d u, en av huvudhjältarna i det babyloniska Gilgamesjeposet (se d. o.). Efr. B. Eadgar [ä'dga], se E d g a r. Eadmund [ä'dmand], se Edmund. Eads [idz], James Buchanan, nordamerikansk ingenjör (1820—87). Bland E:s’ mest bekanta arbeten märkas den kombinerade gatu- och järnvägsbron över Mississippi vid R. Earlom: Blommor. 1778. S:t Louis samt regleringen av nämnda flods nedersta lopp. Han har även gjort sig bemärkt ss. skeppsbyggare. S. Stg. Eagle [i'gol] (eng., örn), guldmynt i U. S. A., präglat sedan 1792 = 10 $ = 37,315 kr. Från början innehållande 16,037 gr. guld, är dess finvikt sedan 1837 15,o«ø gr. Av e. präglas numera 2 (double e.) och % (half e.). Förut ha dessutom slagits 5, 3/io, 54 och ^0. Myntbilderna äro sedan 1913 å aversen örn och å reversen indian. N. L. R. Ealdorman [ä'ldamän], se Ålderman. Ealing [iTip], stad i grevskapet Middlesex v. om London; 94,300 inv. (1927); tillhör Londons police district Earl [öl], urspr. den angelsaxiske adelsmannen i motsättning till den vanlige, frie mannen (ceorl). Under det danska herraväldet i England undergick emellertid betydelsen av e. en stor förvandling. E. likställdes med de nordiska folkens jarl och blev en kungl. ämbetsman inom den högre lokala förvaltningen. Efter den normandiska erövringen kom inst. att under inflytande av den normandiska greve-inst. återigen förändras. Titeln blev ärftlig, och e. miste under utvecklingens gång sitt samband med förvaltningen; e. är numera blott titeln på medl. av den tredje klassen inom engelsk högadel (se Adel). B. Earlom [öTam], Richard, engelsk koppar-stickare (1743—1822), förde mezzotintøgravy- — 1087 — — 1088 —