ECBALLIUM som skjuter ut 20 km. utanför kusten. E:s vattenstånd är mycket växlande. Flodens mellersta lopp (ovanför kustbergen) är segelbart till Logrono för smärre fartyg. En stor del av dess vattenmängd användes för konstbevattning. E:s längd uppskattas till 800 km. och dess vattenområde till 79,000 kvkm. De viktigaste bifloderna äro Aragön, Gallego och Segre från v. och Jalön från h. J.F. Ebstein [e'pjtäln], Wilhelm, tysk läkare (1836—-1912), prof, och föreståndare för medicinska kliniken i Göttingen 1874 och för medicinska polikliniken 1877. E. var en mångsidig kliniker med särsk. intresse för ämnesomsätt-ningssjukdomarna. Han utgav även arbeten rörande medicinens historia. [Wå-.] E'bstorfska världskartan, den största och innehållsrikaste världskartan från medeltiden, urspr. förvarad i klostret Ebstorf, n. v. om Ülzen, Hannover, numera i Musuem des histo-rischen Vereins für Niedersachsen i Hannover. Den är uppgjord o. 1290 på 30 pergamentblad, har en diam av 3,56 m. och en yta av 12,74 kvm. Den framställer jorden ss. en cirkelrund yta med Jerusalem som medelpunkt. Liksom de medeltida världskartorna i allm. är den mycket summariskt tecknad och överlastad med beskrivande figurer. E. är reproducerad i K. Miller, »Mappæ mundi» (1896). — Litt.: K. Miller, »Die Ebstorfkarte» (3 Aufl. 1900). J.C. Ebullioskopi', kem., förfarande att bestämma ett ämnes molekylvikt (se d.o.) genom att mäta den kokpunktsförhöjning, som ämnet i fråga, upplöst i viss mängd, åstadkommer hos ett lösningsmedel. — Ebullioskop användes för att bestämma alkoholhalten i vin o. a. sprithaltiga drycker, varvid kokpunkten bestämmes och sedan ur tabeller alkoholhalten erhålles. Lj. Ebur, elfenben (se d. o.). E. ustum nigrum. elfenbenssvärta, ett slags bensvart, som framställes genom upphettning i slutna behållare av avfallet från skärning och svarvning av elfenben. Vid glödgning vid lufttillträde erhålles genom fullständig förbränning ett vitt pulver, e. eustum album, vidbränt elfenben, bestående av benets oorganiska salter. E. fossi'le, fossilt elfenben mammuttänder. Wk. Eburi'n, benämning dels på ett billigt surrogat för elfenben, dels på ett isoleringsämne. Det förra ämnet framställes genom sammanpressning, under samtidig uppvärmning, av benmjöl med äggvita el. blod. — Isolerings-ämnet framställes genom att under upphettning knåda samman kaolin, asbest och schellak. Därav utvalsade plattor äro mycket hårda och sega. J.Tbg. Eburi't, med klor blekt ebonit, försatt med någon vitfyllnadsmassa. Användes till biljardbollar. Eburneation [-Jo'n], eburnisering (till ebur, elfenben), är en höggradig osteoskleros (se d. o.), benförtätning, beroende på att en nybildning av bensubstans inträder i ett ben, utan att en utjämnande bennedbrytningspro cess försiggår (se Benvävnad). Benet blir härigenom elfenbenshårt och skört. T. H-n Eburnéen [ebyrnea.'], stundom brukad beteckning för äldsta delen av senpaleolitiska tidens första period, aurignacien (se d. o.), E. kännetecknas av redskap och djurvärld, väsentligen överensstämmande med föregående period (moustérien). — Av A. Piette (se denne) användes e. ss. namn på ett skede i den paleolitiska konstens utveckling, karakteriserat av relief och friskulptur. G. Em. Ebu'rneumförfarandet, metod att på ett elfenbensimiterande underlag, t. ex. gelatin, som färgats vit med zinkvitt, framställa fotografiska kopior. A. Sv. Eburnisering, se Eburneation. Eburo'ner, keltisk folkstam, se Belgier. E. c., förk. för exe'mpli causa (lat), t. ex. E?a de Queiroz [äsa öa käjro'J], José Ma ria, portugisisk förf. (1845—1900). Efter juridiska studier i Goimbra, där han anslöt sig till den romantiska Coimbraskolan, och vidsträckta resor gick E. in på den konsulära banan och blev slutl. konsul i Paris (1888). I sin första roman »O mysterio da estrada de Gintra» (1870, i samarbete med Ramalho Or-tigäo) är E. fullständig romantiker, men med »O crime do Padre Amaro» (»Pater A:s brott», 2 bd, 1876) ger han Portugal dess första realistiska roman. E. står nu under inflytande av Zola, liksom i »O Primo Basilio» (1877) och »Os Maias» (1888). I dessa 3 romaner är motivet den otillåtna kärleken, behandlad med fin psykologi, skarp iakttagelseförmåga och god stil. E:s senare verk äro moraliserande och satiriska, knappast jämngoda med hans äldre. J. V. Eca'rdines, zool., se Armfotingar. Écart [eka'r], förkortning av écart de la prime, fransk börsterm, som uttrycker skillnaden mellan kurserna i en fast, d. v. s. ovillkorlig, tidsaffär och en premie-, d. v. s. villkorlig, affär. Den senare kursen är alltid högre än den förra. Jfr Premieaffärer. O.L. Écarté (fra.), se E k a r t é. Ecba'llium, släkte av fam. gurkväxter med endast 1 art, E. elate'rium, sprutgurka, spring-gurka, förekommande i Medelhavsområdet. E. är en intill 1,5 m. lång, nedliggande, flerårig ört med små, gula, monoika blommor och en 4—5 cm. lång, äggrund, vid mognaden från — 1113 — — 1114 —