Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ebro
- Ebstein, Wilhelm
- Ebstorfska världskartan
- Ebullioskopi
- Ebur
- Eburin
- Eburit
- Eburneation, eburnisering
- Eburnéen
- Eburneumförfarandet
- Eburnisering
- Eburoner
- E. c.
- Eça de Queiroz, José
- Ecardines
- Écart
- Écarté
- Ecballium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ECBALLIUM
som skjuter ut 20 km. utanför kusten. E:s
vattenstånd är mycket växlande. Flodens
mellersta lopp (ovanför kustbergen) är segelbart
till Logrono för smärre fartyg. En stor del av
dess vattenmängd användes för
konstbevattning. E:s längd uppskattas till 800 km. och
dess vattenområde till 79,000 kvkm. De
viktigaste bifloderna äro Aragön, Gallego och
Segre från v. och Jalön från h. J.F.
Ebstein [e'pjtäln], Wilhelm, tysk läkare
(1836—-1912), prof, och föreståndare för
medicinska kliniken i Göttingen 1874 och för
medicinska polikliniken 1877. E. var en mångsidig
kliniker med särsk. intresse för
ämnesomsätt-ningssjukdomarna. Han utgav även arbeten
rörande medicinens historia. [Wå-.]
E'bstorfska världskartan, den största och
innehållsrikaste världskartan från medeltiden,
urspr. förvarad i klostret Ebstorf, n. v. om
Ülzen, Hannover, numera i Musuem des
histo-rischen Vereins für Niedersachsen i Hannover.
Den är uppgjord o. 1290 på 30 pergamentblad,
har en diam av 3,56 m. och en yta av 12,74
kvm. Den framställer jorden ss. en cirkelrund
yta med Jerusalem som medelpunkt. Liksom
de medeltida världskartorna i allm. är den
mycket summariskt tecknad och överlastad
med beskrivande figurer. E. är reproducerad i
K. Miller, »Mappæ mundi» (1896). — Litt.: K.
Miller, »Die Ebstorfkarte» (3 Aufl. 1900). J.C.
Ebullioskopi', kem., förfarande att bestämma
ett ämnes molekylvikt (se d.o.) genom att
mäta den kokpunktsförhöjning, som ämnet i
fråga, upplöst i viss mängd, åstadkommer hos
ett lösningsmedel. — Ebullioskop
användes för att bestämma alkoholhalten i vin o. a.
sprithaltiga drycker, varvid kokpunkten
bestämmes och sedan ur tabeller alkoholhalten
erhålles. Lj.
Ebur, elfenben (se d. o.). E. ustum nigrum.
elfenbenssvärta, ett slags bensvart, som
framställes genom upphettning i slutna behållare
av avfallet från skärning och svarvning av
elfenben. Vid glödgning vid lufttillträde
erhålles genom fullständig förbränning ett vitt
pulver, e. eustum album, vidbränt elfenben,
bestående av benets oorganiska salter. E. fossi'le,
fossilt elfenben mammuttänder. Wk.
Eburi'n, benämning dels på ett billigt
surrogat för elfenben, dels på ett isoleringsämne.
Det förra ämnet framställes genom
sammanpressning, under samtidig uppvärmning, av
benmjöl med äggvita el. blod. —
Isolerings-ämnet framställes genom att under upphettning
knåda samman kaolin, asbest och schellak.
Därav utvalsade plattor äro mycket hårda och
sega. J.Tbg.
Eburi't, med klor blekt ebonit, försatt med
någon vitfyllnadsmassa. Användes till
biljardbollar.
Eburneation [-Jo'n], eburnisering (till
ebur, elfenben), är en höggradig osteoskleros
(se d. o.), benförtätning, beroende på att en
nybildning av bensubstans inträder i ett ben,
utan att en utjämnande bennedbrytningspro
cess försiggår (se Benvävnad). Benet blir
härigenom elfenbenshårt och skört. T. H-n
Eburnéen [ebyrnea.'], stundom brukad
beteckning för äldsta delen av senpaleolitiska
tidens första period, aurignacien (se d. o.),
E. kännetecknas av redskap och djurvärld,
väsentligen överensstämmande med föregående
period (moustérien). — Av A. Piette (se
denne) användes e. ss. namn på ett skede i den
paleolitiska konstens utveckling, karakteriserat
av relief och friskulptur. G. Em.
Ebu'rneumförfarandet, metod att på ett
elfenbensimiterande underlag, t. ex. gelatin,
som färgats vit med zinkvitt, framställa
fotografiska kopior. A. Sv.
Eburnisering, se Eburneation.
Eburo'ner, keltisk folkstam, se Belgier.
E. c., förk. för exe'mpli causa (lat), t. ex.
E?a de Queiroz [äsa öa käjro'J], José Ma
ria, portugisisk förf. (1845—1900). Efter
juridiska studier i Goimbra, där han anslöt sig
till den romantiska Coimbraskolan, och
vidsträckta resor gick E. in på den konsulära
banan och blev slutl. konsul i Paris (1888).
I sin första roman »O mysterio da estrada de
Gintra» (1870, i samarbete med Ramalho
Or-tigäo) är E. fullständig romantiker, men med
»O crime do Padre Amaro» (»Pater A:s brott»,
2 bd, 1876) ger han Portugal dess första
realistiska roman. E. står nu under inflytande
av Zola, liksom i »O Primo Basilio» (1877)
och »Os Maias» (1888). I dessa 3 romaner är
motivet den otillåtna kärleken, behandlad
med fin psykologi, skarp iakttagelseförmåga
och god stil. E:s senare verk äro
moraliserande och satiriska, knappast jämngoda med
hans äldre. J. V.
Eca'rdines, zool., se Armfotingar.
Écart [eka'r], förkortning av écart de la
prime, fransk börsterm, som uttrycker
skillnaden mellan kurserna i en fast, d. v. s.
ovillkorlig, tidsaffär och en premie-, d. v. s.
villkorlig, affär. Den senare kursen är alltid
högre än den förra. Jfr Premieaffärer. O.L.
Écarté (fra.), se E k a r t é.
Ecba'llium, släkte av fam. gurkväxter med
endast 1 art, E. elate'rium, sprutgurka,
spring-gurka, förekommande i Medelhavsområdet.
E. är en intill 1,5 m. lång, nedliggande,
flerårig ört med små, gula, monoika blommor och
en 4—5 cm. lång, äggrund, vid mognaden från
— 1113 —
— 1114 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0673.html