EBNER-ESCHENBACH först under allra sista åren ersatts av en ny. Mycket framstående som lärare och ledare av vetenskapliga arbeten, har E. fostrat ett flertal av nu levande tyska och österrikiska ana-tomer. T. H-n. Ebner-Eschenbach [-ä^anbaæ], Marie von, tysk författarinna (1830—1916). Hennes gryende talang rönte uppmuntran av bl. a. Grillparzer; de första försöken gällde dramatik, men hon övergick snart till prosaberättelsen. Egentligt uppseende väckte först »Zwei Komtes-sen» (1885), en sede-bild ur österrikiskt adelsliv. Bland senare arbeten märkas »Das Gemeindekind» (1887), »Margarete» (1891), »Aus Spätherbst-tagen» (1901), »Agave» (1903). E. har även skrivit dikter: »Parabeln, Märchen und Ge-dichte» (1892). En människovänlig, idealistisk livssyn och en sober stil utmärka hennes författarskap. Postumt utkom »Letzte Worte», utg. av H. Bucher (1923). »Sämtliche Werke» utgåvos i 12 bd 1928. Till sv. ha översatts »Två grefvinnor. Baronerna von Gemperlein, Krambambuli» (1896), »Lotti» (1901) och »Margareta» (1915). —■ Litt.: M. Necker, »M. v. E.» (1900); A. Bettelheim, »M. v. E:s Wer-ken und Vermächtnis» (1920). A. Bd. Ebo (E b b o) a v R e i m s, frankisk kyrkofurste (d. 851), sedan barndomen nära lierad med kejsar Ludvig den fromme, blev 816 ärkebiskop av Reims samt verkade för missionsarbetet i Danmark. I de inre striderna under 830-talet i det frankiska riket mellan Ludvig den fromme och dennes söner ställde E. sig på de senares sida och avsattes 835, sedan Ludvig återvunnit makten. E. slutade sina dagar ss. biskop av Hildesheim. B. Eboli [ä'Qåli], Ruy Gömez de Silva, furste av E., spansk statsman (1516—73), Filip II :s gunstling, don Carlos’ uppfostrare, själen i hovpartiets motstånd mot Alba och hans militärpolitik. E. äktade 1552 den sköna, men härsklystna och ränkfulla Anade Me n-doza y la Cerda (1540—92), dotter till vicekonungen av Peru Diego Hurtado Men-doza. Denna, som, ehuru trol. med orätt, ansågs för Filips älskarinna, spelade en stor roll vid hovet men blev på gr. av en efter makens död inledd kärleksförbindelse med statssekreteraren Antonio Pérez dragen med i dennes fall, hölls 1579—81 fången på borgen Pinto och senare på sitt eget slott Pastrano Ehuru hon (genom olycksfall vid fäktning) förlorat högra ögat, var hon till det sista ryktbar för sin skönhet. Schillers teckning av henne i »Don Carlos» är historiskt oriktig. — Litt.: G. Muro, »Vida de la princesa de E.» (1877); A. Valente, »Una dramma politico alla corte di Filippo II» (1924). S. Bsn. Eboni't, hårdgummi, en vanl. svart, nästan luktlös, hornartad massa, först framställd av T. Hancock 1840, vilken väl motstår vatten, luft, ljus, syror och lösningsmedel för kautschuk men som något mjuknar i kokande vatten. E., som tillåter mekanisk bearbetning och polityr, har vidstäckt användning inom elektrotekniken ss. isolationsmaterial, vidare till kirurgiska instrument (sönder, sprutor), kammar, knappar, linjaler, syrekärl (ackumulatorer), reservoarpennor m. m. E. framställes genom att vulkanisera kautschuk (se d. o.), varvid allt efter svavelhalten (20—50%) och vulkaniseringstemp. (150°—165°) erhålles en mjukare och segare el. hårdare och sprödare kvalitet. Samtidigt med vulkaniseringen tillsättas fyllnadsämnen ss. schellak, sot, metall-sulfider o. d. E. har vid rumstemp. utvidg-ningskoefficienten 0,000077 och förmår i 1 mm. tjockt skikt isolera för 30,000 volt. Dess spec. v. är 1,2 och dielektricitetskonstant 2,7. J. Tbg. Ebo'racum, stad i romerska Britannien, numera York. Ebrach [e'braz], liten, högt belägen ort i bajerska Oberfranken nära Bamberg, berömd för sitt kloster, som grundlagts av cistercien-serna 1126. Klostret ombyggdes i slutet av 1600-talet i ståtlig barock av Leonard Dient-zenhofer. Kyrkan, som härstammar från 1200-talets början, är bland Tysklands tidigaste i gotisk stil med kraftigt utvecklad koranläggning; i det inre ombyggdes den vid 1700-talets mitt av B. Neumann i klassicerande stil. E. W. Ebreer, se H e b r e e r. Ebreerbrevet, se Hebreerbrevet. Ebro [ä'brå], ö. Spaniens huvudflod, upprinner på Pena Labra i Kantabriska bergen (Gamla Kastilien), flyter i sitt övre lopp över den för sina vinodlingar bekanta La Rioja-slätten och bildar här gräns mellan Gamla Kastilien å ena sidan och å den andra Baski-ska prov, och Navarra. Vid Logrono på 367 m:s höjd träder floden ut på den arago-niska slätten, som bildar ett trekantigt sänk-ningsfält mellan Pyrenéerna och den iberiska mesetan (se d. o.). Floden flyter här genom ett jämförelsevis glest befolkat stäppland och passerar slutl. den kataloniska kustkedjan i en antecedent genombrottsdal (se Dal). Vid utloppet i Medelhavet bildar E. ett stort delta. — 1111 — — 1112 —