ECHEGARAY Y EIZAGUIRRE ber med 5—6 m. lång stam odlas ss. 1- el. flerårig prydnadsväxt i våra växthus. A. V-e. EchagUe [äca'gqa], Don Rafael, spansk general (1815—87), deltog ss. ung i 1830-ta-lets karlistkrig (se Carlos 1), blev adjutant hos general 0’Donnell (se denne) och gjorde efter dennes statskupp 1854 en snabb karriär samt blev general. Tillhörande den moderatliberala gruppen, förvisades han under reaktionen 1867, spelade efter revolutionen 1868 en framträdande roll, bl. a. i 1873—74 års karlistkrig. E. var en av de första i ledande militärställning, som yrkade på Alfons XII:s inkallande. B. Échappement [ejapmä'] (fra.), tekn., se U r. Echappe'ra [ef-] (fra. échapper), undkomma, rymma, fly, »schappa». Écharpe [efa'rp] (fra.), skärp (se d. o.), prydnad för damer, bestående av bredare el. smalare band el. smal schal. Buret om livet el. snett över ena axeln. Tillhör olika gångna modeperioder. L Echauguette [ejågä't] (fra.), en vanl. å övre tornhörnet på medeltidsborgar utbyggd skyller-kur av sten med koniskt tak, försedd med skottgluggar och avsedd för en utkikspost. A. W. G. Echauffe'rad [efå-] (fra. échauffé, jfr chauf-fer, värma), varm och röd i ansiktet (på gr. av värme, upphetsning o. d.). Echegaray y Eizaguirre [äèägara'j i [-äjfia-gi'rä].-] {+äjfia- gi'rä].+} 1) J o s é E., spansk dramaturg (1832— 1916). E. var, ss. namnet anger, av baskisk härkomst men f. i Madrid, där han fick sin lärda utbildning, blev tidigt en ansedd ingenjör och prof, i matematik samt flitig förf, i matematiska och fysikaliska ämnen. 1868 drogs han in i politiken, blev deputerad och flera gånger minister men landsförvisades 1873. I landsflykten i Paris slog han sig vid 42 års ålder på dramatik och skrev under pseud. Jorge Hayaseca enakts-komedien »El libro talonario» (»Blockboken», sv. övers. »Med samma vapen», 1895), som vann stor framgång. Sedan följde ett 60-tal skådespel, till största delen tragedier, de tidigare vanl. på vers, de senare vanl. på prosa. Ännu 1906 publicerade E. »Muestras o monologos en verso». — I E:s dramer märker man konstruktören och beräknaren, som med största fyndighet och livligaste fantasi gör upp en plan, men man saknar den exakte iakttagaren Dam iklädd écharpe. Målning av C. A. Coypel 1746. och kännaren av människohjärtat och människolivet. Därför kunna E:s dramer vara spännande genom starka situationer, som ofta gå till orimlighet, och gripande genom skarp replikväxling, som dock ofta förfaller till retorik, låt vara av praktfullaste slag; men naturliga äro E:s dramer icke. Dessutom är E. föga originell, beroende än av Dumas d. y., än av Ibsen, och han har bearbetat dramer av Guimerå. Liksom dessa har han upptagit tidens sociala frågor, vilka han med sin blick för det sceniska tillspetsat till stor effektfullhet. Emellertid har E. under årtionden behärskat den spanska teatern och varmt beundrats ss. den ende värdige representanten för Spaniens traditionella högromantiska dramatik. Också blev det ett oändligt jubel bland E:s beundrare, då han 1904 delade Nobelpriset med Mistral, men med de för Spanien egendomliga starka motsättningarna gav hans prisbelönande upphov till häftiga protester från förkämparna för den moderna realismen. — Bland E:s dramer torde följande vara de, som vunnit mesta bifallet: »La esposa del vengador» (1874), »En el puno de la espada» (1875), »O locura 6 santidad» (1877; sv. övers. »Helgon el. vansinnig?», 1882), »En el seno de la muerte» (1879), »El gran Galeoto» (1881), »Vida alegre y muerte triste» (1885), »Mariana» (1892; sv. övers. 1894], »Mancha que limpia» (1895; sv. övers. »Offrad», 1896). Även andra sv. övers, av E:s dramer finnas, och några ha — 1117 — — 1118 —