ECUADOR tidvis tillhörde É., märkes Adolf von Becker (se denne). E. W. Écoute [eko't] (fra.), benämning å minvägar, från vilka genom lyssnande kan fastställas, om fienden utför minarbete. Écrasez Finfame [ekraze' lafa'm] (fra.), »förinta den skändliga», av Voltaire använt uttryck, riktat mot kyrkan och all slags religiös »vidskepelse». Écraseur [ekrasö'r], se E k r a s ö r. Écrin, Les [läz ekrå'], geogr., se B ar re des Écrin s. Ectopi'stes, se Vandringsduva. Ectopro'cta, se M o s s d j u r. Écu [eky'], franska mynt. 1) Av guld, é. d’or, det äldsta franska guldmyntet, slaget av Ludvig den helige med en vikt av o. 4 gr. É. förekommer sedan under olika namn och med i huvudsak fallande vikt. É. å la soleil var det enda franska guldmyntet från Ludvig XI till Henrik II (finvikten 3,36—3,23 gr.); från Henrik II till 1653 kallades é. Henri d’or (finvikten 3,421). 2) Av silver, é. blanc el. d’argent (även Louis blanc el. d’argent), det äldsta talermyn-tet i Frankrike, slaget första gången av Ludvig XI 1641 med en finvikt av 23,728* gr. Efter 1726 var é. = 6 livrés och hade fram till revolutionen under namn av Laubtaler stor utbredning i Tyskland. N. L. R. Ecuador [äkQaöå'r], officiellt Repüblica del E., stat i Sydamerika på ömse sidor om ekvatorn (därav namnet). E. ligger mellan 1° 30' n. br. och 4° 52' s. br. samt mellan 73° och 81° v. Igd. Det gränsar i v. till Stilla oceanen, i n. till Colombia och i n. ö., ö. och s. till Peru. Efter gränstrataten med sistnämnda stat av 27/i2 1927 beräknas arealen till 451,180 kvkm. med c:a 1,562,500 inv. (1926). I dessa siffror äro de E. tillhöriga Galåpagos-öarna (se d. o.) inberäknade. Huvudstad är Quito; 80,702 inv. (1926). Innehåll. Höjd- och terrängförhållanden 1138 Klimat och växtvärld » Djurvärld 1139 Befolkning » Fornlämningar 1140 Historia » Författning, förvaltning och rättskipning 1141 Försvarsväsen • Vapen och flagga 1142 Mynt » Mått och vikt » Finanser » Ekonomisk geografi 1143 Religiösa förhållanden m. m. 1144 Höjd- och terrängförhållanden. E. består av tre huvuddelar: kustlandet, kordillererna och det ö. låglandet (Oriente). Det förra är uppbyggt av sandstenar från tertiär och kvartär tid. över detsamma reser sig den blott 800 m. höga kustkedjan Cordillera de Colonche, som är uppbyggd av kretaceiska bergarter och bildats genom veckning i början av kvartär tid. I s. gett ombrytes kustkedjan av en gravsänka, Guaya-quil-viken, vars innersta del tränger in mot n. mellersta kustkedjan och kordillererna. Dessa, som i sin nuv. gestalt uppstått genom tertiär veckning, bestå i E. av två kedjor, Cordillera Occidental i v. och C. real i ö. Den förra bildar den förenande länken mellan Colombias och Perus västkordillerer och består av porfyr och konglomerat, sand- och kalksten från krittiden. Cordillera real är däremot uppbyggd av gnejs, glimmerskiffer och granit. Den utgör sambandet mellan Colombias och Perus centralkordil-lera. Kordillerernas kedjor nå 4,000—4,500 m:s höjd. N. om 3° s. br. resa sig över dem talrika vulkankäglor. På den v. kedjan äro sålunda Pichincha (4,787 m.) och Iliniza (5,305 m.) uppbyggda, och från kammens v. sida höjer sig E:s högsta topp Chimborazo (6,310 m.). På Cordillera real resa sig Cayambe (5,840 m.), Antisana (5,756 m.), Cotopaxi (5,940 m.), Tunguragua (5,087 m.) och Altar (5,404 m.) samt slutl. Sangay (5,323 m.) något längre mot ö. Även från den mellanliggande längddalens botten resa sig dylika vulkaner, vilka förena de båda kedjorna och uppdela längddalen i ett antal självständiga bäcken, av vilka somliga dräneras mot Atlanten, andra mot Stilla havet. Längddalen och de gamla, ända till flera km. breda floddalar, som äro nedskurna i bergskedjorna, äro mångenstädes igenfyllda av vulkanernas andesitlavor, asklager och tuffer. I dessa ha sedan floderna utmodellerat smala och djupa raviner. Vissa av vulkanerna, framför allt Cotopaxi och Sangay, äro ännu verksamma. Många vulkantoppar äro snöklädda, några, t. ex. Chimborazo och Altar, bära gla-ciärer. Kordillerernas ö. sida sluttar starkt till en nivå av 250 m. Därefter sänker sig terrängen långsamt mot Amasonflodens lågland. J. F. Klimat och växtvärld. Kustlandets klimat påverkas, särsk. i s., av den kalla Peruström-men. Tack vare denna härska här sydliga, jämförelsevis kalla och mycket torra vindar. Medeltemp. för den kallaste månaden sjunker här till 18°. Guayaquil saknar nederbörd under ena hälften av året, under den andra faller något regn. I kustlandets n. del förhärska däremot heta och fuktiga n. vindar. Här finnes icke någon regnlös period. Därför utbreder sig — 1137 — — 1138 —