EDHOLM 3) Edvard Martin (Mårten) af E., den föregåendes bror, läkare (1831—1913), med. d:r 1859, militärläkare från 1863, deltog i danska kriget 1864 och i fransktyska kriget 1870— 71; 1866 livmedikus hos Karl XV; 1874 överfältläkare; vid avskedet 1896 generaldirektörs titel. E. verkade framgångsrikt för införandet i Sverige av frivillig sjukvård. Han utgav flera läroböcker. för arméns sjukvård samt memoarverket »Från Carl XV:s dagar» (2 uppl. 1906). E.L.Bn. 4) Lovisa Christina Charlotta (Lotten) E., f. von Heijne, den föregåendes hustru (1839— 1930), hovfröken hos drottning Josephine 1865 —67, tog initiativet till kvinnornas deltagande i sv. Röda korset, ordf, där 1865—1906, igångsatte den första matlagningsskolan i Stockholm, utgav den självbiografiska minnesteckningen »Från barndom till ålderdom» (1919) .S.N. Edholm, Carl Martin, gymnastikföreståndare (1825—95), förordnade genom testamente, att viss del av hans kvarlåtenskap skulle överlämnas till sv. staten för att användas till Sveriges sjöförsvar. Donationen uppgick 1902, då K. m:t fattade beslut ang. medlens disponerande, till 185,695 kr. och användes dels till gäldandet av en del av kostnaderna för torpedbåten Komet, dels för en ny bevakningsbåt, vilken erhöll namnet Carl Edholm. H. S-k. Edib, H a 1 i d é, turkisk författarinna (f. 1885), fick, ehuru f. av turkiska föräldrar, sin huvudsakliga uppfostran vid amerikanska missionens skola i Skutari; fil. d:r 1901. E:s diktning utmärker sig för en förfinad smakriktning, som icke undanskymmes av den lekande, äkta turkiska vardagsprosans form. Energisk och oförskräckt agitator i tal och skrift för de nyturkiska nationella idéerna, blev hon 1920 dömd till döden men lyckades fly till Anatolien, där hon förenade sig med Kemal paschas stab, och deltog sedan som »korporal Halidé» i befrielsekriget 1920—22. Både före och efter revolutionen har E. intagit en ledande ställning i det turkiska undervisningsväsendets reformering. Bland E:s många arbeten märkas »Handan» (1911), »JeniTura'n» (1912), »Daga tjikan kurt» (1920) och »Ateschden gömlek» (1921; sv. övers. »Eldskjortan», 1928). På engelska ha utkommit E:s memoarer (2 bd, 1928) och »Turkey faces west» (1930). G. Rqt. Edfctum (lat.), se E d i k t. E'didit (lat.), förk. ed., »han har utgivit», utgiven av. Edi'kt, kungörelse, påbud, förordning, urspr. av vissa ämbetsmän el.'kejsaren i forntidens Rom, sedan om franska envåldskonungars. Av vikt var, utom provinsståthållarnas, särsk. den romerska pretorns (se d. o.) e., vilket han utfärdade vid tillträdet av sitt ämbete och som innehöll de grundsatser, han ämnade följa vid sin ämbetsutövning. Till pretorns åligganden hörde att bestämma om en part hade talerätt (actio, se d. o.) och att vid överlämnande av ett mål till en domare för avgörande lämna denne anvisning, hur fallet borde bedömas. Genom dessa anvisningar omdanades den gamla, formbundna romerska rätten, och en helt ny, formfri rätt, jus prætoria'num el. honora'rium, skapades, vilken bildar grunden för den utbildade, klassiska romarrätten och därmed även för modern europeisk rätt. Pretorns ämbets-tid varade endast 1 år, men varje nytillträ-dande pretor plägade upptaga företrädarens e. och, i samråd med skickliga jurister, däri göra de tillägg el. ändringar, som funnits nödiga. Därmed växte e. i omfång och ordnades systematiskt. Slutl., o. 129 e. Kr., sammanfattades då gällande bestämmelser och påbjödos tiV efterlevnad under namnet Edic'tum perpe'-tuum. Även kejsarna utfärdade e. Bland dessa förtjänar nämnas E. Theodo'rici av ostgotiske kejsaren Theoderik den store (o. 500), en lag för alla hans undersåtar; vidare E. langobar-do'rum, en av langobardkonungen Rothår 643 utfärdad lag, en viktig källa för forngermansk rätt, företeende anmärkningsvärda likheter med forndansk och fornsvensk rätt (utg. i »Monumenta Germaniæ historica», Leges IV, V). —■ I den kristna kyrkans historia betydelsefulla e. äro e. i Nikomedia 303, utfärdat av kejsar Diocletianus och vilket inledde den svåraste förföljelsen mot den gamla kyrkan, vidare Galerius’ och Licinius’ tolerans-e. från 311 och 313 samt det s. k. Milano-e. 313, vari Konstantin den store gjorde kristendomen jämställd med romarrikets andra religioner. Enl. vissa forskare utfärdades dock intet nytt e. från Milano, utan Galerius’ e. 311 omtyddes till full religionsfrihet. Från nyare tid märkas e. i Worms 1521, vari Luther och hans anhängare förklarades fågelfria. Betydelsefullast av franska e. var Henrik IV:s e. i Nantes 1598, vari hugenotterna i Frankrike tillerkändes fri religionsundervisning och full medborgarrätt, upphävt 1685 av Ludvig XIV. — Litt.: O. Lenel, »Das Edictum perpetuum» (1907). E. K. EdiktaTstämning, jur., eg. stämning enl. offentligt påbud; i utlandet, förr även i Sverige, — 1171 — — 1172 —