EDLINGER konservatoriet i Stockholm (Julius Günther), tillhörde E. 1877—92 Kungl. teatern, där hon genom sin välskolade, omfångsrika stämma och högtstående musikalitet räknades till de mest framstående, särsk. inom den komiska genren. Hon var dessutom en ofta anlitad ora-toriesångerska och uppskattad konsertsångerska. G. m. G. Edling (d. 1897). G.M. 2) Lars Henrik August E., läkare (f. 4/3 1878), med. lic. vid Karolinska inst. 1907, innehade amanuensbefattningar vid Karolinska inst:s patologiska inst., vid Sabbatsbergs sjukhus och Serafi-merlasarettets kirurgiska och gynekolo-giska avd. 1902—08, amanuens vid Sera-fimerlasarettets rönt-geninst. 1907, assistent och föreståndare för Lunds univ:s röntgenlaboratorium sedan 1909, föreståndare för röntgenavd. vid Malmö allmänna sjukhus 1909—17, med. d:r 1918, överläkare vid Lunds lasaretts radiologiska avd. s. å., docent i med. radiologi 1919. E:s vetenskapliga produktion faller till största delen inom den radiologiska terapiens område. Bland hans skrifter märkas »Studien über Applikationsmethoden in der Radiumtherapie» (gradualavh. 1918), »Om den radiologiska behandlingen av kräfta och kräftsjukvårdens organisation i Sverige» (i Quensel, Nyström och E., »Om kräftsjukdomarna», 1930). P.M.S. E'dlinger, Josef Georg von, tysk målare (1741—1819), verksam (från 1770) i München, där han mestadels utförde porträtt, däribland flera betydande gruppbilder. E. fullföljer barockens allvarliga riktning i tung, saftig färg-givning och med solid teknik samt borgerlig vederhäftighet i uttrycket. Ett kvinnoporträtt av E. finnes i Lunds univ:s konstmuseum. E.W. Edlund, Erik, fysiker (1819—88), fil. d:r och docent i mekanik i Uppsala 1845,Veten-skapsakad:s fysiker 1850 med prof:s titel från 1852, då befattningen ombildades till professur. E. var 1854—75 även telegrafverkets fysiker och konstruerade en apparat för duplex-telegrafering, som prisbelönades vid världsutst. i Paris 1855. E. var flitigt anlitad i kommittéer för ordnandet av undervisning i läroverk och tekniska skolor. Från 1871 var han ordf, i styrelsen för Tekniska högsk. och även den förste ordf, i styrelsen för Stockholms högsk. 1872 valdes han till Stockholms representant i A. k. men avsade sig redan efter ett år. — E:s arbete i äro till största delen publicerade i »Vetenskapsakad:s handlingar» 1845—88 och omfatta huvudsaki. problem inom elektricitets-läran och värmeläran. Särsk. märkas undersökningar över induktionsströmmarna, den elektriska ljusbågen och gnistan, Peltiereffek-ten, värmefenomen vid fasta kroppars volymförändringar. Mycken uppmärksamhet men ringa anslutning väckte E:s försök att förklara de elektriska fenomenen genom antagandet av ett enda elektriskt fluidum, en elektrisk eter, som han identifierade med ljusetern. E. har varit av stor betydelse även för den klimatologiska och meteorologiska forskningen i Sverige. Det var på hans förslag och under hans ledning, som Vetenskapsakad. upprättade ett nät av meteorologiska observationsanstalter 1858, en organisation, som 1872 uppgick i den då inrättade Meteorologiska centralanstalten. Bland E:s arbeten inom detta område må nämna*! ett över luftelektriciteten, åskan och norrskenet. E. var en vetenskapsman av stort internationellt anseende och var led. av en mängd vetenskapliga sällskap. T;ll Vetenskapsakad. överlämnade han redan under sin livstid en fond på 30,000 kr., den Edlundska fonden, vars ränteavkastning skall utdelas som belöning för undersökningar inom matematik, fysik el. kemi. A. B. L. Edlund, Gustaf Wilhelm, finländsk bokförläggare (1829—1907), grundade 1853 i Helsingfors ett bokförlag, som snabbt utvecklade sig till Finlands främsta, varifrån flera av den tidens märkligaste boknyheter utgingo, övertog 1862 J. C. Frenckell & sons sorti-mentsbokhandel, var under en lång följd av år ordf, i Finska förlagsföreningen. E:s bokförlag uppgick 1917 i Holger Schildts förlags-a.-b. W. N. Edmer av Canterbury [ä'dma av [-kä'n-tabari],-] {+kä'n- tabari],+} engelsk munk (d. antagl. 1124), nära vän till Anselm av Canterbury, av vars liv han givit en ryktbar skildring (»Vita An-selmi»); en av sin tids berömdaste skriftställare i England. Av E:s skrifter märkas »Historia novorum» (tr. 1626), som behandlar Lan-francs, Anselms och Ralfs episkopat i Canterbury samt flera teologiska verk. T. S-d. Edmondson [ä'dmandsan], Thomas, engelsk järnvägstjänsteman (1792—1851), sedan — 1179 — — 1180 —