EDLING börsnoteringar, som han några år därefter utförde, erhöll han 40,000 $, vilka han använde för att i Newark bygga sitt första stora laboratorium. Nu följde slag i slag de stora uppfinningar, som med full rätt förskaffat E. namn att vara »alla tiders störste uppfinnare». Hans arbete med telegrafering förde honom in på telefoneringsproblemen, och 1877 var uppfinningen av kolmikrofonen färdig. Denna jämte den av Bell 1875 uppfunna telefonen utgöra de båda grundläggande uppfinningarna på detta område. S. å. uppfann E. fonografen (se d. o.), och redan 1879— 80 gjorde han den uppfinning av koltråds-lampan, som mer än någon annan bidragit till den moderna tekniska utvecklingen. Den framtvingade de elektriska belysningsanlägg-ningarna och därmed den följ, storartade utvecklingen på de elektriska generatorernas och motorernas område. E. anlade själv i New York det första elektricitetsverket för belys-ningsändamål. Han visade icke minst här det stora måttet av sitt uppfinnargeni, som kunde finna lösning på de tusentals problem, som uppstodo i samband med den första stora be-lysningsanläggningen. Nya, ständigt förbättrade anläggningar byggdes nu på olika platser, och för att både ekonomiskt och tekniskt kunna möta den snabba utvecklingens krav samman-slogos Edison electric works med Thomson-Houston works till General electric co., som nu är världens största elektriska bolag. E. hade tidigare flyttat sitt laboratorium till Menlo park och flyttade det 1886 till Orange i New Jersey. Redan 1887 uppfann E. k i n e m a t o-grafen (se d. o.), vilken senare ledde till den betydande filmindustrien, och på 1890-talet kom han samtidigt med svensken Jungner med uppfinningen av en j ä r n-n ickelackumu-1 a t o r. Otaliga äro de uppfinningar, som E. gjort, och även om många av hans idéer varit orealiserbara, torde aldrig någon ha visat en så mångsidig och fruktbärande uppfinnarbe-gåvning som E. Även om en enastående genialitet, en storslagen fantasi och en sällan svikande förmåga att bedöma behovet av förbättringar och uppfinningar på olika områden varit de krafter, som fött fram de nya idéerna, så är E. kanske än mer beundransvärd genom det systematiska arbete och den nästan otroliga arbetsenergi, han använt för att realisera sina idéer. Med den nuv. tekniska utvecklingen och specialiseringen är det otänkbart, att det mer kan förunnas en människa att utföra en uppfinnargärning av sådan omfattning och så stora mått, som den E. utfört. Ända in i sin senaste ålderdom arbetar E. med obruten energi på nya uppfinningar. Otaliga äro de bedersbevisningar, E. fått mottaga. — Litt.: E. Sterner, »Th. A. E.» (1927). R. Edi'tio instrumentoYum el. decumento'rum, företeende inför rätta av skriftliga handlingar, vilka äga bevisvärde i målet. Edition [-Jo'n] (lat. edi'tio, utgivande; jfr Edera), upplaga av bok o. d., numera oftast om sådan, som utgives av en annan än förf., särsk. om kritiskt behandlad och kommenterad uppl. Jfr Editio princeps. Editio'nsplikt, skyldighet att i rättegång på yrkande av part el., efter domstols anmaning, för rätten, eventuellt även motparten, förete handlingar av vikt för målet. Har den, som yrkar e., en materiellt rättslig grund därför (sak- el. obligationsrättsligt anspråk på handlingar), åligger e. ej blott part utan även utomstående tredje man. Är däremot grunden endast processrättslig, intresse för rättegången, har tredje man ingen e., ej heller i allm. parten. Part, som åberopar avskrift av handling, är dock pliktig att på begäran förete originalet, likaså måste handelsböcker och rå-gångshandlingar i vissa fall framläggas. Som tvångsmedel kan vitesföreläggande anlitas. Uppenbart är, att i andra fall parts tredska att förete handling, vilken domstolen vet honom innehava, länder den tredskande till faktisk nackdel. E. K. Edi'tio princeps (lat., eg. »ursprungliga’ uppl.»), l:a tryckta uppl. av en förf:s verk. Bibliografiskt och litterärt högst värdefulla äro e. i sht från 1400—1500-talen (se Inkunabel). E. förtecknas bl. a. av J. Ch. Brunet, »Manuel du libraire» (5 bd, 5 éd. 1860—65, med suppl. 1878—80) och J. G. Th. Graesse, »Trésor de livrés rares et précieux» (7 bd, 1859—69). W. N. Editor, se E d e r a. Edkins, J o s e p h, engelsk sinolog (1823— 1905), verkade som missionär i Kina från 1848 och författade ett flertal grammatiska och religionshistoriska arbeteN. B. K Edler, Edler von, i Tyskland titel för adels person, som i rang står över den vanliga adeln, men under Ritter. Edlig förpliktelse, åliggande el. åtagande att gå ed, särsk. att med ed bekräfta riktigheten av en uppgift, främst en boupptecknings (se d. o.) riktighet. Eden avlägges inför rätten el. domaren och kan i nödfall framtvingas genom vite el. häkte. E. f. åvilar enl. lag varje kon-kursgäldenär men kan på yrkande åläggas även fordringsägare i konkursen, uppgivare av el. delägare i bo, som skall upptecknas, m. fl. E. K. Edling. 1) Bernhardina (Dina) E., f. Niehoff, sångerska, mezzosopran (f. 14/ii 1854). Elev av — 1177 — — 1178 —