EDWARDS största betydelse för Amerikas religiösa liv. 1750 fick han avsked från sitt ämbete, då församlingen icke ville underkasta sig hans rigorösa kyrkodisciplin i vissa frågor. E. blev då indianmissionär och skrev under denna tid »A careful and strict enquiry into the modern prevailing notions of...freedom of will» (1754), vilket anses vara hans mest betydande verk. E. vill här hävda den gudomliga viljans absoluta suveränitet: människan har en naturlig förmåga att tjäna Gud, om hon vill det, men denna vilja förlänas henne endast av Gud, i det att han uppenbarar sig ss. människans högsta goda, vilket emellertid icke sker med alla (predestination). Kort före sin död kallades E. till föreståndare för Princeton univer-sity, New Jersey. E. räknas ss. en av Amerikas främsta teologer; till den av honom bildade skolan (The New England theology) hörde bl. a. sonen Jonathan E. d. y. (1745 —1801), indianmissionär och utgivare av en för sin tid betydande avh. om indianernas språk. — Litt.: A. V. G. Allen, »Life of J. E.» (1889); J. de Witt, »J. E.» (1912). S.N. Edwards [ä'dqadz], Richard, engelsk dramatiker (1523—66), 1561 medl. av hcvkapellet. 1566 uppfördes ett av hans skådespel »Pala-mon and Arcite» i Oxford inför drottning Elisabet. Det enda av hans dramer, som finnes i behåll, är »Damon and Pithias» (1571) (utg. av W. C. Hazlitt i »A select collection of old English plays», 4, 1874). — Litt.: L. Bradner, »Life and poems of R. E.» (1928). E.L.R. Edwards [ä'dQadz], Edwin, engelsk målare och raderare (1823—79), ägnade sig urspr. åt juridiken och var redan en mogen man, då han under en resa i Tyrolen 1859 började omsätta sina landskapsintryck i bild, till en början i akvarell och olja och sedermera framför allt i etsning. E:s’ raderade landskap med motiv från Thames, klippkusterna i Cornwall, engelska katedraler o. a. arkitekturverk utmärka sig för en klar och ren teckning och träffsäker blick för de engelska landskapstyperna. G. V. Edwards [ä'dQodz], Henry Sutherland, engelsk förf. (1828—1906), skrev »The Rus-sians at home» (1879) och det polskvänliga arbetet »The Polish captivity» (2 bd, 1863). Ss. krigskorrespondent hos tyska armén 1870—71 kritiserade han skarpt tyskarna i »The Germans in France» (1874). E.L.R. Edwards [ä'dQadz], Amelia Ann Bland-ford, engelsk författarinna (1831—92). Bland hennes romaner märkas »Barbara’s history» (3 bd, 1864) och Debenham’s vow» (1870). Efter ett besök 1873 i Egypten blev hon en hängiven vän av detta land och publicerade »A thousand miles up the Nile» (1877). E.L.R. Edwa'rdsia, ett släkte havsanemoner av fam. Edwa'rdsidæ med långsträckt kropp, blåsfor-mig fot och nässelvårtor på kroppens mittparti. De fullständiga septa äro endast 8, anordnade bilateralt. E. har en vid utbredning. Några arter förekomma vid Sveriges västkust. O. C-n. Edvardsjön, se Edward njansa. Edwin Ruuds fond för sångundervisning av röstbegåvade norska och svenska kvinnor, norsk fond, som utdelar stipendier till ogifta norska och sv. kvinnliga sångelever under 25 år; styrelsens säte är Oslo. A. N. Edzard I, frisisk greve (1491—1528), införde reformationen i Ostfriesland. 1515 tillkom på E:s initiativ den ostfrisiska landrätten. H. Bg. Edzard II, frisisk greve (1532—99), 1559 g. m. Gustav Vasas dotter Katarina. Förbindelsen var för Sverige ej av någon politisk betydelse men medförde, att en sv. handel på Emden uppstod. H. Bg. Edza'rdi (eg. Edzardus), Esdras, tysk orientalist (1629—1708), studerade vid flera univ., bl. a. rabbinsk talmudisk littertur hos Buxtorf i Basel. Från 1656 till sin död var E. verksam i Hamburg dels som framgångsrik missionär, i sht bland judar, dels med att gratis undervisa studenter i grekiska, hebreiska och rabbinsk litteratur. Bland E:s sv. lärjungar må nämnas J. Swedberg. Flera av E:s söner verkade i hans anda. C. V. J. Edzmiatsin, geogr., se Etsjmiadzin. Edåsa, s:n i Gudhems hd, Skaraborgs län, n. om Tidaholm; 25,ss kvkm., därav 25,75 land; 397 inv. (1930; 15 inv. pr kvkm.); 8,97 kvkm. åker (1927; 34,8 % av landarealen), 13,n kvkm. skogsmark. E. har med Ljunghems s:n gemensam kyrka, byggd 1872, kallad Edhem. E:s gamla kyrka, som kvarstår, härstammar från äldre medeltiden men är sedan ombyggd med tresidig koravslutning; i kyrkan har förvarats en del av Västergötlands fornminnesförenings samlingar. Kyrkan, som har åtskilliga av de gamla inventarierna kvar, bl. a. en järnbe slagen dörr från 1200-talet, skall nu åter iord ningställas till gudstjänstbruk. »E.-bänken», ett snidat träarbete från 1200-talet, förvaras i museet i Skara. — Pastorat: Varola, Värsås, — 1199 — — 1200 —