EDWARDS »Svarte prinsen», ritning efter väggmålning i S:t Stephens’ chapel, West-minster. misslyckades. En yngre broder till E. var Henrik Sjöfararen (se denne). B. Edvard av Wales, engelsk prins (1330— 76). Äldste son till Edvard III, blev han 1343 prins av Wales, deltog i faderns krig med Frankrike och anförde i slaget vid Crécy 1346 härens ena flygel. 1355 blev han ståthållare i Gascogne och företog härifrån en exp. norrut för att genom Frankrike bana sig väg till Normandie. Han måste emellertid vika för överlägsna franska härar och blev kringränd vid Poitiers. Här vann han 1356 en stor seger över konung Johan av Frankrike, som föll i hans våld. 1362 blev han hertig av Akvitanien och Gascogne och understödde 1367 Pedro av Kastilien mot dennes upproriske broder, Henrik av Tras-tamara (se dessa). Han besegrade Henrik vid Nå-jera s. å., men då sjukdo mar utbröto i den engelska hären, måste E. återvända till Gascogne. Då kriget med Frankrike ånyo började 1369, förde E. den engelska hären och visade stor grymhet vid intagandet av Limo-ges 1370. Hans hälsa var dock bruten, och 1371 måste han återvända till England, där han uppträdde ss. ledare för underhuset i dess kamp mot brodern Lancaster och sökte arbeta för sin son Richards erkännande ss. tronarvinge. E. kallades allmänt »Svarte prinsen», antagl. emedan han brukade bära en svart rustning. H. Bg. Edvard Albert, prins av Wales, engelsk tronföljare (f. 23/0 1894), son till konung Georg V, utbildades 1909—11 vid sjökrigsskolan i Dartmouth, 1912—14 vid univ. i Oxford och tjänstgjorde under världskriget ss. officer på olika poster vid västfronten och annorstädes. Efter fredsslutet har E. företagit flera utomeuropeiska resor, framför allt till olika engelska kolonier och dominions. B. Edvard August, engelsk prins (1767— 1820), son till konung Georg III, från 1799 hertig av Kent, 1802 guvernör i Gibraltar, 1805 fältmarskalk, flyttade 1816 från England och levde i tillbakadragenhet i Bryssel. Hans pedanteri gjorde honom impopulär inom armén, och han var illa sedd av regeringen på gr. av sitt närmande till den liberala oppositionen. E. var far till drottning Viktoria. H. Bg. Edvard VII:s land, King Edward VII land, se Antarktis, sp. 1204. Edwardes [ä'dQodz], Sir Herbert Benjamin, anglo-indisk militär (1819—6S), tjänstgjorde från 1841 i Indien och utmärkte sig särsk. under det andra sikhkriget 1848, då han besegrade fursten av Multan, för vilken bedrift han befordrades till major. Senare var E. 1855—59 commissioner i Peshawar, varunder han energiskt bidrog till seapoys-upprorets kuvande 1857, och 1862—65 commissioner i Am-bala. 1865 blev han generalmajor och adlad. E. har utg. »A year on the Punjab frontier in 1848—49» (1850). — Litt.: »Memorials of the life and letters of sir H. B. E.» (1886). E. Bz. Edwardes [ä'dpadz], George, engelsk teaterledare (1852—1915). E. ledde tidigare Thea-tre royal i Dublin och från 1880-talet flera teatrar i London. Hans omsorg om operetten, särsk. på Gaiety- och Empireteatrarna, förskaffade honom smeknamnet »Operettens Napoleon», men han odlade också dramatik av alla slag, från klassiskt skådespel till modern fars. G. K-g. Edvard Fortuna'tus, markgreve av Baden (1565—1600), son till markgreven Kristofer av Baden-Rodemachern och Gustav Vasas dotter, Cecilia, övergick 1584 till katolicismen och trädde 1587 i tjänst hos sin kusin Sigismund av Polen. Genom slöseri och dyrbara utländska resor misskötte han sina badensiska besittningar, och de besattes 1594 av en släkting. 1598 deltog E. i Sigismunds tåg till Sverige. H.Bg. Edward njansa, Edvards jön, före 1909 Albert Edward njansa, sjö i Östafrika, på gränsen mellan Belgiska Kongo och Uganda, 914 m. ö. h., 20—40 km. bred, 70 km. lång, c:a 2,150 kvkm. E. ligger i centralafrikanska gravsänkan och är mycket grund. En kanal förbinder E. med den i,n. v. belägna Georgsjön. E. avflyter genom Semliki till Albertsjön. O. P. Edwards [ädva'r], Alphonse Milne och Henri Milne, franska zoologer, se Milne-Edwards. Edwards [ä'dp9dz], Jonathan, nordamerikansk teolog (1703—58), präst i en kongre-gationalistisk församling i Northampton (Massachusetts) 1727. E. företrädde kalvinsk pre-destinationslära och gav genom sina botpredikningar på 1730-talet uppslag till stora väckelserörelser, som under E:s’ ledning blevo av — 1197 — — 1198 —