EGEISK KULTUR man byggt väldiga kupolgravar, rymmande hela familjers döda, möjl. uppförda efter nordafrikanskt mönster. Kultplatserna voro hålor, där man funnit små lerfigurer, vaser, dubbelyxor (se d. o.) o. s. v. Obsidian- och marmoridoler vittna om förbindelser med Kykladerna, ett slags bildskrift (på sigill o. d.) med Egypten. Keramiken, som i början är besläktad med den neolitiska, kopierar ofta stenvasernas former (»snabelkannor») och dekoreras ant. i mörka mönster på lergodsets ljusa botten el. i vita på gjansig botten. Genom bränning framställas egendomliga, »fläckiga» vaser (mottled ware). b) Mellanminoisk tid, bronsålder, 2100—1700, av många ansedd som Kretas största glanstid. Palatsen i Knossos och Faistos, som börjat byggas redan i slutet av föregående period, fullbordas och smyckas med praktfulla konstskatter, väggmålningar o. d. (plan och anläggning, se nedan). Keramiken når hög utveckling, i sht under periodens andra avsnitt, den s. k. Kamares-tiden (efter den främsta fyndorten, Kamaresgrottan): ofta äggskalstun-na vaser (efterbildningar av metallkärl), dekorerade med läckra, krokliniga och vegetabila, stiliserade mönster i flera färger på glansig, mörk botten; men även de jättestora förråds-kärlen (pithoi) ha ofta dylika dekorationer. Bildskriften är fullt utvecklad och är mångfaldigt representerad i sigillstenar och deras avtryck. Denna tid har varit rik, med en tät och fredlig befolkning. Befästningar saknas. Tydl. ha öns isolerade läge och dess flottor varit ett tillräckligt värn. Om livliga handelsförbindelser med Egypten vittna egyptiska fynd på Kreta och kretensiska i Egypten. Med det grekiska fastlandet har ön ej haft förbindelser. Det andra avsnittet slutar med en katastrof: palatsen i Knossos och Faistos härjas av eld, av vad anledning är ovisst, trol. ej av yttre fiender. Men avbrottet blir endast kort. Palatsen resa sig åter och utvidgas. Den nu följ, perioden börjar med en tillbakagång men utvecklas raskt till än större glans: Kretas största blomst-ringstid. Vaserna dekoreras nu med blott enfärgade mönster (vitt på svart el. mörkt på ljust), vilkas motiv hämtats ur växt- och den marina djurvärlden. Trol. ha väggmålningarna legat till grund. c) Senminoisk tid, 1700—c:a 1200. Denna periods första avsnitt bildar forts, och fullbordandet av den föregåendes ansatser. I vas- och väggmåleriet är det den naturalistiska tiden. Motiven äro hämtade från både människornas och djurens värld: folksamlingar, kanske åskådare av en föreställning, kattor på fågeljakt o. s. v. Konsthantverket blomstrar. Småskulpturer i fajans och på täljstensvaser, arbeten i drivet guld och inlagt silver o. d., som funnits på Kreta och i fastlandets gravar, gravyrer på sigillstenar och guldringar visa kretensernas kärlek till naturen och livliga fantasi (fabeldjur o. d.). Bildskriften avlöses av en lineär skrift med stavelsetecken. Denna rika och högt utbildade konst och kultur har härjats av en våldsam katastrof, som drabbat ej blott Knossos och Faistos utan även de mindre städerna på. ö. Kreta. Efter den reser sig endast Knossos ur askan. Det följ, avsnittets kultur är därför inskränkt till Knossos, i vars palats den utformats, därav namnet palatsstil. Palatset återuppbyggdes och har av Evans utgrävts och rekonstruerats. Arkitekturen har varit enastående utvecklad. Kring en stor centralgård gruppera sig ett par hundra rum, mindre gårdar, magasin o. s. v. Västra delen upptages av representationsrum-men, tronsalen, långa rader av magasin innehållande stora förrådskärl och i golven skattkamrar. ö. delen, som sluttar ned mot floden, upptages av privatgemak, utstyrda med en lyx och komfort, som först långt senare tider vetat skaffa sig (W. C.-anläggningar I). Rummen och de långa korridorerna prydas med väggmålningar föreställande processioner, naturscenerier o. d. Mellan de olika våningarna (ända till 4) leda monumentala trappor, och dagsljus ledes till de inre av denna verkliga labyrints kamrar genom sinnrika ljusbrunnar. Keramiken visar en fortskridande schematisering av de naturalistiska motiven. Mönstren påminna om tapeter och äro arkitektoniskt påverkade. Sigillstenarna visa ett liknande schematiskt arrangemang: fabeldjuren stå i heraldisk ställning (se d. o.). Skriften, som finns representerad i tusentals »arkivlabletter», har utvecklats och förenklats. I jämförelse med Knossos’ äro palatsen i Faistos och Hagia Triada på Messarå-slätten, i Tylissos och Malliå i öns n. del att anse som centralpalatsets villor el. lustslott, ehuru de delvis stämma överens med det i plan och anläggning. Gravarna äro ofta jättebyggen (Iso-pata och Zafer Papura nära Knossos, Hagia Triada), där liken bisatts i lerkistor (la'makes el. sarkofager), ibland bemålade med scener ur dödsriter och kulthandlingar. Kulten har utövats både i naturliga grottor ss. förr el. i små huskapell (Knossos). Kultredskapen bestå av heliga horn, som utmärka kultplatsen, dubbelyxor, offerkannor o. d. Figurer föreställande kvinnor med ormar i händerna och avbildningar av gudinnor stående bland lejon på ett berg el. sittande under ett träd visa, att man dyrkat »husgudarna», en »Magna Mater» (se d. o.) och vegetationsmakterna. Åt dem ha ägnats både oblodiga och blodiga offer, mest — 1225 — — 1226 —