EKELUND Ekensberg. (2 bd, 1915—16) vinner en ny anda insteg, visande sig i en försonligare livsinställning och en dämpad ton. Hans aforismsamlingar — »Metron» (1918), »Attiskt i fågelperspektiv» (1919), »Lef-nadsstämning» (1925), »Lyra och hades» (1930), »Spår och tecken» (s. å.) m. fl. — antaga alltmer karaktären av intima journaler, vari han övar ständig självrannsakan och bokför sina studier. Dessa senare visa, hur han dragés omväxlande till klassicism och romantik, rationalism och mystik, något som förklarar spänningen och motsägelserna i hans författarskap. Han har en aristokratisk naturs sinne för det upphöjda och sköna, men, ytterst sårbar, har han tidigt fyllts av en bitterhet, som sedan icke övervunnits. Detta i förening med en subtil och säregen språkform har gjort, att han fått en begränsad publik. — Av sin lyriska produktion har E. gjort ett mindre urval i »Valda dikter» (1913) och ett större i »Dikter» (3 bd, 1921). A. W-n. Ekelund, Ragnar, finländsk målare och skald (f. 1892). E. har studerat i Paris, där han påverkades av Matisse. Hans målningar visa dock ett dämpat och återhållsamt kynne, och han räknas (jämte Sallinen, Collin, Ris-sanen m. fl.) till den betydelsefulla »Novembergruppen». Som diktare är han svenskspråkig och har utg. en rad volymer, vilkas innehåll präglas av en milt svårmodig ton. Jkr. Ekelund, Erik Runar Selim, finländsk litteraturhistoriker (f. 1897), fil. d:r i Helsingfors 1930. E. har utg. »Ola Hanssons ungdomsdiktning» (doktorsavh. 1930) och de båda diktsamlingarna »Dagarna» (1919) och »Vandrarna» (1921). E. medarbetar i »Svensk uppslagsbok» under sign. E. Ed. A. W-n. Ekendal, Jonas Herman, pedagog och präst (1809—62), seminarieföreståndare i Strängnäs 1842, kyrkoherde i Flo (Skara stift) 1856— 62. E. företog med bidrag av statsmedel flera utländska resor för att taga kännedom om folkundervisningen (»Resa genom Danmark. Tyskland och Schweiz», 1852—55). I skriften »Den nya folkskolan i Sverige» (1851—52) kritiserar han nämnda skolform och dess lärarutbildning. E. utgav utom flera teol. arbeten även »Tidskr. för folkskolelärare och folk-skolebildningens vänner» (1848—53). N. Lhl. Ekensberg, gods i Över-Enhörna s:n, Södermanland; 83/4 mtl, 1,250 har, varav 400 åker; taxeringsvärde x/2 mill. kr. E., som till 1527 ägdes av Strängnäs domkyrka, tillhörde under 1600-talet släkten Ekehjelm, efter vilken E. har sitt namn. Nuv. ägare (1930) grosshandlare F. L. Brincks stärbhus. Th. P. Ekensholm, säteri i Dunkers s:n, Södermanland; 6% mtl; areal 1,357 har, varav åker 467; taxeringsvärde 566,700 kr. Slottet är uppfört av sten 1812 av friherre K. Kurck. Nuv. ägare är friherrinnan E. v. Stockenström. Th. P. Ekenstam, a f, adlig ätt stammande från Ljungby s:n (Kalmar län), översten Nils Adolf Ekenman (1747—1813), framstående sjömilitär, adlades af E. 1810 enl. R. F. § 37. C. 1) Carl Theodor af E., nykterhelsfrämjare (1798—1879), major vid flottans mekaniska kår 1828, industriman, en av de mera kända patriotiska nykterhetsvännerna före och jämte P. Wieselgren. Redan 1831, s. å. som den första mera kända helnykterhetsföreningen bildades i Sverige, nedlade E. frivilligt sitt stora bränneri vid Gusums bruk. E. författade ett flertal skrifter i nykterhetsfrågan, de flesta av nationalekonomiskt innehåll. Den mest kända var »Frågor och svar rörande starka dryckers missbruk, till ungdomens tjenst framställde» (1842), som på statens bekostnad utdelades till alla folkskolor och församlingar i riket. Jämte P. Wieselgren och A. Sandberg utsände E. 1876 »Om bränvinsförbud och hindren derför». Th. Dn. 2) Carl Theodor af E., den föregåendes sonson, jurist, politiker (1858—1929), häradshövding i Gotlands hds s. domsaga 1896—1913, i Hammarkinds hd med Stegeborgs skärgård och Skärkinds hds domsaga 1913—28. E. till- Ekensholm. — 143 — — 144 —