EKLUND tivet i hans teologiska tänkande och forskande var att genom en religionshistorisk och religionsfilosofisk undersökning fastställa de olika religiösa livstyperna och dymedelst bestämma den evang. kristendomens väsen samt frånskilja alla för en evang. åskådning främmande element i kyrkoläran. Den klara evang. linjen fann han i Luthers rena barna-skapsuppfattning med tron som hjärtats förtröstan. Arbetena »Den apostoliska tron» (1897 —99) och »Evangelisk fadervårsdyrkan» (1904— 05) utgjorde den litterära avslutningen av detta tankearbete, genom vilket E. framstår som sin samtids mest klarsynte och universelle reli-gionssystematiker och som vägrödjare för en ny tid inom den teologiska och kyrkliga utvecklingen i Sverige. Men människan var större än verket. Det geniala i E:s personlighet kom aldrig fullt till sin rätt i hans omfattande skriftliga produktion. Det talade ordet var hans rätta form att meddela sig, och hans »peripatetiska» samtal med sina lärjungar voro ofta hans mest givande undervisning. Framför allt var han ungdomens man, och med sitt breda, starka gemyt, sin frodiga humor och sin hjärtliga omedelbarhet gjorde han sig i enastående grad uppburen av många studentgenerationer. Han var en i inre och yttre måtto imponerande gestalt, och hans inflytande sträckte sig vida utöver den akad. världen. En son av den skånska slätten med dess vida vyer, var han öppen åt alla håll; det folkliga var hans program både i fråga om kulturlivet och kyrkans liv. — På E:s 65-årsdag överlämnades till honom »Skrifter tillägnade P. G. E.» (1911), som även innehåller förteckning över E:s tryckta skrifter. R. H-m. Eklund, Oskar Gustaf, nykterhetsfrämjare (f. 8/? 1861), boktryckare, den nutida svenska nykterhetsrörelsens grand old man. Endast 19-årig inträdde E. 1880 i Good-templarorden, redan få veckor efter dennas införande i Sverige. E:s fader, byggmästaren Carl E., blev en av Goodtemplar-ordens tidigaste or-denschefer i Sverige. Ingen torde för Good-templarordens ut veckling i Sverige hittills ha betytt mera än E. Under nära 50 år beklädde han ansvarsfulla poster inom ordens centrala ledning och inom dess olika företag: reseombud, ordens-sekreterare, ordensskattmästare, ordenschef, re daktör för ordenstidningarna, chef för ordens försäkringsverksamhet m. m. E. införde 1883 blåbandsrörelsen i Sverige. E. är även chef för Tempelriddarorden (se d. o.) i Sverige. 1884 grundade E. eget boktryckeri och förlag i Stockholm, numera Oskar Eklunds bokförlag a.-b., under en följd av år benämnt A.-b. Svenska nykterhetsförlaget. E. redigerade 1881 —87 »Sv. good templar», 1883—88 »Blå bandet» samt 1888—1906 och 1920—25 »Reformatorn»'. E. tillhörde 1894—1905 A. k., 1910—18 F. k Th.Dn. Eklund, Johan Alfred, teolog (f. 7h 1863), teol. kand, i Uppsala 1890, komminister i V. Tunhem 1894, v. pastor i Uppsala och docent i apologetik 1896, domprost i Kalmar 1902, biskop i Karlstad 1907. E. har gjort sina insatser i det sv. kyrkolivet framför allt som kyrkotankens banerförare och impulsgivare till den ungkyrkliga rörelsen. Som predikant har han företrätt religiös realism men föga tagit sikte på de teoretiska religiösa svårigheterna. I psalmboksarbetet efter 1908 har han varit en av de ledande och även själv framträtt som psalmförf. E. har utg. bl. a. »Nirvana. En religionshistorisk undersökning» (1899), »Ande-lifvet i Sveriges kyrka», 1—7 (1911—29), »Vår kyrkopsalm» (1915), predikosamlingen »Kyrkans år» (1902, ny följd 1909, ny uppl. 1915—17), »Den andliga verkligheten» (1928), »Drottning Kristina» (s. å.), »Humanismens utblomning» (s. å.); därjämte har han i talrika tidnings- och tidskriftsuppsatser tagit till orda i dagsfrågorna, ofta med polemisk skärpa. R. H-m. Eklund. 1) Ernst Olof E., skådespelare och teaterledare (f. ®/8 1882). E. var från 1903 posttjänsteman, debuterade 1908 ss. sångare men övergick 1910 till talscenen; ledde 1917—■ 26 Blancheteatern och 1926—27 Konserthusteatern samt leder fr åri 1923 Komediteatern (f. d. Intima teatern). E. har på sina mindre teatrar fört en växlande repertoar, med tydlig förkärlek för komedi och sensationsdrama. Som skådespelare är E. manlig och naturlig med ett starkt personligt drag av älskvärd godmodighet och humor. Bland hans roller märkas Octavius i »Antonius och Kleopatra», Engstrand i »Gengångare», Turman i »Geografi och kärlek», doktor Schön i »Jordanden», Prior i »Till främmande hamn», Fredrik I i »Kungens — 155 — — 156 —