ELDSLÄCKNINGSVÄTSKOR ö. s. ö., sedan rakt i ö. riktning och kallas här Cordillera Carlos de Rumania, vars högsta massiv äro Monte Darwin (2,150 m.) och Monte Sarmiento (2,070 m.). Denna kedja består väsentligen av mesozoiska, starkt omvandlade skiffrar. Den begränsas i n. av en markerad längddal, vars djupaste delar intagas av Ami-ralitetssundet och fjordsjön Lago Fagnano. N. om längddalen stryker en lägre kedja, som motsvaras av den patagoniska kordilleran på fastlandet. Även s. om huvudkedjan finnes en djup längddal, som nu intages av den långa, fjordliknande Beaglekanalen. öarna s. om denna bilda delar av en s. parallellkedja, motsvarande den chilenska västkordilleran. Särsk. de v. av dessa öar äro uppbyggda av granit och diorit. — Kordillererna fortsätta genom E:s s. del ända till den östligaste udden och fortsätta sedan vidare på andra sidan Le Maires sund i Isla de los Estados. — E:s klimat är oceaniskt. Ushuaia i s. E. har en medeltemp. av —2° för juli och +11° för jan. Motsvarande värden för Kap Horn äro + 2,i° och + 8,i°. Nederbörden är störst i v.: vid n. v. mynningen av Magalhäes sund är årsmedel-nederbörden 2,864 mm., vid Kap Horn 1,511 mm. och i Ushuaia 568 mm. I v. E. ligger snögränsen på c:a 700 m:s höjd. Åtskilliga gla-ciärer nå ända ut i havet. Vegetationen präglas i det fuktiga s. v. E. av den s. k. magalhäeska skogstypen. Den är en fattigare form av s. Chiles ständigt gröna skogar. De dominerande träden äro ständigt gröna bokar (Nothofa'gus betuloi'des) och en ständigt grön magnoliacé (Drimys Wi'nteri). Vid Magalhäes sund går denna skog till c:a 400 m. ö. h. Ovanför densamma finnes ett smalt bälte av vinterkal bokskog (N. anta'rctica). E:s mellersta del klädes av sommargröna (vinterkala) bokskogar av huvudsakligen N. pumi'lio och anta'rctica, av vilka den förstnämnda dominerar, medan den senare bildar de utlöpare av skogen, som på gynnsamma lokaler skjuta in i de stora stäpperna, vilka karakterisera E:s ö. och n. ö. delar. — Djurvärlden är fattig. Guanacon är det enda större däggdjuret. Därjämte märkas ett par arter vilda hundar och några gnagare. Längs kusterna leva talrika sjöfåglar, bl. a. pingviner. — Om den infödda befolkningen se Eldslä n d a r e. Under de senaste årtiondena har E. erhållit en vit befolkning, av vilken en stor del lever i det n. kustområdet och där idkar en inbringande fåravel. Längs Beaglekanalen be-drives skogsavverkning, vars produkter exporteras till Argentina. — Av E:s 77,337 kvkm. (hela gruppen) tillhöra 55,844 kvkm. Chile och 21,493 kvkm. Argentina. Chiles del ingår i Territorio de Magellanes, Argentinas heter Go- bernacion de Tierra del Fuego, och dess huvudort är Ushuaia med 1,246 inv. (1920), av vilka en del äro straffångar. — Litt.: »Mission scientifique du Cap Horn» (1885 ff.); O. Nor-denskjöld, »Från Eldslandet» (1898); C. Skottsberg, »Båtfärder och vildmarksritter» (1909); W. Koppers, »Unter Feuerland-Indianern» (1924). J.F. Mission. Den engelske sjöofficeren A. Gardiner grundade 1844 ett sällskap för mission i dessa trakter. De första försöken misslyckades emellertid, och G. själv omkom under den tredje exp. 1850. Arbetet återupptogs 1862 av den engelske missionären Stirling och hade nu större framgång. En missionsstation grundades, och missionärerna inlade bl. a. stora förtjänster vid utforskandet av språket. De kristna församlingarna ha dock sedan betydligt gått tillbaka på gr. av stridigheterna mellan vita och infödda. G. W. L. Eldsläckning, Eldsläckningsapparater, se Brandväsen. Eldsläckningsvätskor. Vattnet ss. släcknings-vätska har sin stora betydelse på gr. av dess allmänna förekomst och egenskapen att förbruka mycket värme för upphettning och ång-bildning. Vid brand av eldfarliga oljor, lättare än vatten, kan vattnet dock ej komma till sin rätt, enär oljan flyter ovanpå och fortsätter att brinna. Vid släckningsarbete i elektriska kraft-och transformatorstationer samt i närheten av spänningsförande ledningar må vatten brukas med särsk. försiktighet, enär den samlade vattenstrålen kan bli strömförande och skada släckningspersonal; havsvatten är på gr. av sitt ringa spec. ledningsmotstånd i användningen farligare än annat. — Kolsyreblandat vatten, som bl. a. alstras av en del kemiska eldsläckningsapparater i funktion (s. k. vatten-släckare), äger stor släckningsförmåga. Som e. användes vatten även jämte något skumalstrande ämne (t. ex. saponin) i de s. k. kemiska skum-släckarna; härvid tillsättes i allm. aluminiumsulfat, varigenom ur blandningen bildas kolsyra och ett segt skum av aluminiumhydrat, vilket ss. lättare flyter ovanpå eldfarliga oljor och kväver uppkommen eld. Skumstrålen är att jämföra med vattenstrålen beträffande elektrisk ström. — En icke elektriskt ledande vätskestråle för släckningsändamål erhålles vid användning av koltetraklorid. Vätskan förekommer i de s. k. klorvätskesläckarna, vilka t. ex. ofta ingå i bil- och motorbåtsutrustningen; då vid koltetrakloridens användning som släck -ningsvätska giftiga gaser alstras och vid mycket hög temp. t. o. m. den synnerligen giftiga gasen fosgen, måste släckningsvätskan handhavas av med riskerna förtrogen person. — — 253 — — 254 —