ELEKTRISK ACKUMULATOR Fig. 1. Blyackumulator. tidpunkt och ev. på annan plats. Dylika apparater finnas huvudsaki. av två slag, blyackumulatorer och alkaliska ackumulatorer. — B 1 y-a ckumula to rn (fig. 1) utgöres i sin enklaste form av två blyplattor, nedsänkta i utspädd svavelsyra. Den positiva plattan är överdragen med ett lager av blysuperoxid; ytan hos den negativa plattan utgöres av finfördelat metalliskt bly. Vanl. anordnar man i ett gemensamt kärl av glas, med blyplåt överdraget trä, ebonit el. konstmassa ett flertal plattor, varannan positiv och varannan negativ, varvid å ena sidan alla positiva och å andra sidan alla negativa plattor förbindas med varandra. En dylik grupp av plattor benämnes element el. cell. Om de positiva och negativa polerna hos en blyackumulator förbindas med varandra, uppstår en elektrisk ström och svavelsyran uppdelas i väte- och svavelsyrejoner. De senare vandra till den negativa plattan och bilda där blysulfat, under det att de förra gå till den positiva plattan och tillsammans med blysuperoxiden och svavelsyra även bilda blysulfat samt dessutom vatten. Svavelsyran blir alltså under urladdningen alltmera utspädd, och urladdningens gång kan lätt bedömas genom uppmätning av syrans spec. v. med en areometer (se d. o.). Vid laddning av ackumulatorn, som sker genom anslutning till en lämplig likströmskälla, ofta en särsk. laddningsgenerator, försiggå de kemiska reaktionerna i motsatt riktning. Spänningen hos ett element är vid början av urladdningen 1,95 å 2,o volt och sjunker till en början långsamt och därefter fortare till c:a 1,83 volt, vid vilken spänning urladdningen måste avbrytas, om ackumulatorn icke skall taga skada. Vid laddning stiger spänningen först hastigt till c:a 2,iS volt, därefter långsamt till ung. 2,4 volt samt slutl. åter hastigt till c:a 2,75 volt. Då spänningen uppgår till 2,4 volt, börjar syre utvecklas vid de positiva plattorna och väte vid de negativa, och denna gasutveckling ökas starkt, allteftersom spänningen stiger (ackumulatorn »kokar»). Med ledning av gasutvecklingen kan man bedöma, när ackumulatorn är fulladdad. Blyackumulatorns verkningsgrad, varmed i regel förstås förhållandet mellan den urladdade och den inladdade energimängden, uppgår till 75 å 80 %, beroende på urladdningsströmmens storlek. Stundom räknar man verkningsgraden hos en ackumulator ss. förhållandet mellan den ur- och inladdade elektricitetsmängden (ampèretimmar); denna verkningsgrad ligger mellan 90 och 93 %. Den i ampèretimmar beräknade produkten mellan den högsta tillåtna urladdningsströmstyrkan och den däremot svarande urladdningstiden benämnes ackumulatorns kapacitet. Storleken av kapaciteten är givetvis i hög grad beroende på antalet plattor i varje element och dessas storlek. — Alkaliska ackumulatorer ha konstruerats av Edison och Jungner enl. ung. samma principer. I Jungnerackumula-torn (Nifeackumulatorn, fig. 2) utgöres det aktiva materialet i den positiva plattan av nickel-hydrat, blandat med vissa andra ämnen, ocb Fig. 2. Nifeackumulator (uppskuren). — 285 — — 286