ELEKTRISKA LIKRIKTARE riktare schematiskt angiven. Sekundärlind-ningen hos transformatorn F är å ena sidan förbunden med de fasta kontaktsegmenten b3 Fig. 3- Kombination av elektrolytceller. och bt och å andra sidan över kondensato-rerna Ci och c2 med segmenten bt och b2. På axeln till synkronmotorn M är anbragt en kon-takttråd S, som vid rotationen nätt och jämnt berör segmenten bi—bn. Tråden är så inställd, att den intar läget b3—bi, när sekundärspänningen uppnår sitt maximum i ena riktningen, och läget bn—b2, när maximalspänning i andra riktningen förefinnes. Vid rotationen bli kon-densatorerna omväxlande uppladdade, och man kan från dem utlaga en ganska jämn likströmsspänning. — I elektrolytlikrik-t a r n a utnyttjar man den ventilverkan, som förefinnes uti vissa elektrolytiska celler, vanl. aluminiumceller (se Elektriska ventiler). 1 allm. kombinerar man flera celler på sätt, som schematiskt angives i fig. 3. I de fyra elektrolytcellerna, A, B, C och D, äro aluminiumelektroderna markerade med tjockare streck. Den i växelströmsgeneratorn G alstrade strömmen går i ena ögonblicket i den riktning, som är markerad med de heldragna pilarna, och i nästa ögonblick i den med streckade pilar markerade riktningen. Ss. av fig. framgår, blir strömriktningen i den med lampan L markerade yttre strömkretsen alltid densamma. Genom konden-satorn K undertryckas pulsationerna, så att en någorlunda jämn likström erhålles. Verkningsgraden hos en likrik-tare av detta slag kan uppgå till över 60 %. — Den för industriellt bruk ojämförligt viktigaste typen av likriktare är den av den amerikanske ingenjören Cooper-Hewitt 1901 konstruerade kvicksilverlikriktaren, vilken till skillnad från övriga likriktaretyper kan utföras för väsentliga effektbelopp. Den består av ett praktiskt taget lufttomt kärl, vid lägre effekter vanl. av glas (fig. 4), i vilket elektroder av kvicksilver, resp, järn el. kol äro anordnade. För att den elektriska strömmen skall kunna passera mellan elektroderna genom den i kärlet befintliga gasen, erfordras elektroner el. joner, och då kvicksilver joniseras avsevärt mycket lättare än järn el. kol, uppstår den ventilverkan, på vilken konstruktionen grundar sig. Den elektriska strömmen passerar lätt i riktning från järn- el. kolelektroden (anoden) till kvicksilverelektroden (katoden) men röner starkt motstånd i andra riktningen. I fig. 5 angives ett schematiskt kopp-lingsdiagram för en trefaslikriktare. a, b och c äro de tre sekundära lindningarna uti en transformator. Mellan den till transformatorns nollpunkt d kopplade ledningen / och den till Fig. 5. Schema för trefasig kvicksilverlikriktare. Fig. 6. Kvicksilverlikriktare för 10,000 amp., 650 volt (A. E. G.). — 297 — — 298 — Fig. 4. Glaskärl för kvicksilverlikriktare.