EMPIRI konst sp. 471). Napoleons arkitekter Percier och Fontaine blevo också tongivande på den inre dekorationens område. Romerska förebilder voro icke längre ensamt gällande; de stora mästarna återgingo gärna till den grekiska konsten, för vars värde sedan Winckelmanns dagar ögonen blivit öppnade. Efter Napoleons tåg till Egypten upptogos i det dekorativa några egyptiska drag. Den efter kejsartiden fortsatta förenklade klassicismen, som i inredningen började återupptaga mjukare former och mera avrundade linjer, kallas i Tyskland och Skandinavien »Biedermeierstil» (se d. o.). Jfr också Karl Johanstil. E.W. Med e. betecknas även det modeskick, som kännetecknar Napoleonstiden och som utan någon tvär övergång avlöser direktoarstilen (se d. o.); det varar praktiskt taget fram till o. 1830, ehuru i modelandet Frankrike nyare riktningar särsk. i damdräkten visat sig redan o. 1820. Direktoaren var den absoluta enkelhetens tid i modet. Det kända porträttet av David: Madame Récamier, 1800. Louvren. Mme Récamier (1800) visar gränsstadiet, där klänningens snitt är empirens, likaså den kortlockiga frisyren, men det mjuka fallet är direk-toarens. Med Napoleons kröning 1804 inträder en större stelhet och prakt särsk. i de »stora» toaletterna (se bild vid art. David samt pl. här bredvid). Stelt, appreterat, guldbroderat siden och tung sammet, tunga, stundom klumpiga smycken i klassiska former och material (förgylld brons) göra dräkten vida mer praktfull och styv. Herrarnas frackar återfå en del av 1700-talets överlastade brodyr, ehuru i nya, stelare mönster. Broderi- såväl som vävnads-motiv äro palmetter, rosetter, lotus, lager och allehanda emblem, vilka även gå igen i stilens vägg- och möbelsiden, metallbeslag o. s. v. I damdräkten brukas det korta livet, slätt el. ytterst sparsamt ..rynkat, utan fischy och med djup rund ringning. O. 1818 sjunker livet åter till midjan, och redan något tidigare kan del vara högt i halsen och med ett rysch. En tvärgarnering med veck, rysch el. dyl. uppträder alltmera, brytande direktoarens och e:s allena-rådande lodlinje, vilken ytterligare starkt betonats av smaken för randiga tyger. Det klassiska i snitt och linje övergives alltmer. — E.-dräktens ärm är nästan alltid en kort, bal-longformig puff. På 1820-talet återinföres den långa ärmen, som redan före 1830 får detta årtiondes typiska fårbogsform. — E:s kjol är slät och snäv, ofta med en invävd bård. En stel lunik el. manteau de cour, rikt och stelt broderad, tillhör hovdräkten. 1820-talets kjol blir kortare och allt vidare och stelare samt föres ut nedtill av en plastiskt utformad bård med allehanda påsydda stela rysch och nästan naturalistiska blad-, blom- och musselbårder, som stoppas upp för att erhålla relief. E:s damdräkt fick i det borgerliga modet lätt något lunsigt och landsortsmässigt. Kapporna äro snäva och nästan skåpformiga samt höga i halsen och gärna med någon kuskkrage el. pälsgarnering. Frisyren är i regel kortlockig el. en grekisk knut med pannlockar. Ett band el. diadem kring hjässan är vanligt. Unga flickor ha mittbena och flätorna i krans kring huvudet. Damhatten är ofta rätt bredbrättig men varierar mycket och har ibland kråkform med större el. mindre brätte. Till fest begagnas hårklädslar av blommor el., vilket är vanligt och ansluter sig till en del andra orientaliska modedetaljer, av turbanform. Långschalar, senare fyrkantiga schalar, tillhöra perioden. — Herrdräkten förändras ej mycket. Knäbyxor, kort tvärskuren väst och frack, nu med mindre, ibland ej nedvikt krage, betecknar perioden. Långbyxor bli allt vanligare och äro regel efter 1820. Håret är kortklippt och ordnat i lediga lockar utan bena. Korta polisonger brukas, men eljest äro herrarna slätrakade. Cylindern är den vanligaste huvudbonaden. I. Einpiri' (till grek. empeiri'a, erfarenhet), allt som grundar sig på iakttagelse och erfarenhet. Jfr Empirism. Empi'riker, forskare el. tänkare, som bygger på erfarenheten och i denna ser grunden och garantien för kunskapens giltighet. Jfr E m-p i r i och Empirism. Empiriokriticis'm, kunskapsteoretisk, med positivismen befryndad riktning, vilken under utgallrande av alla subjektiva tillsatser vill renodla den »rena erfarenheten», övervinna den filosofiska dualismen (se d. o.) och därmed återställa det »naturliga världsbegreppet». Med avseende på metoden påyrkar e., att vetenskapen skall radikalt avstå från att förklara företeelserna och nöja sig med att på enklaste — 531 — - 532 —