ESPARSETT att åstadkomma en provisorisk blodstillning vid de ofta livsfarliga blödningarna i de främsta linjerna är anläggandet av E. b. den bästa metoden. Bindan får emellertid ej ligga mer än ett par tim., ty annars uppstå svåra irrepa-rabla förlamningar och skador i extremiteten. Dessa tim. äro emellertid ofta tillräckliga, för att den sårade skall hinna transporteras till operativ behandling. — Vid olycksfall kan liknande blodstillning som med E. b. ernås med t. ex. ett par hängslen, som man snör åt om extremiteten. P. M. S. Esmark. 1) Jens E., norsk geolog och mineralog (1763—1839), studerade först vid bergsseminariet i Kongsberg samt senare i Tyskland, särsk. i Freiberg hos A. G. Werner, vars neptunistiska teorier E. varmt omfattade. E. blev sedan tjänsteman vid silvergruvan i Kongsberg och lärare vid bergsseminariet där samt 1814 prof, i bergsvetenskap vid univ. i Kristiania. Bland E:s skrifter märkes »Reise från Christiania til Trondhjem .. . samt en Tour til Jemteland» (1829), där han beskriver den röda sandstenen i Tyldalen, som han gav namnet s p a r a g m i t. K. A. G. 2) Hans Morten Thrane E., den föregåendes son, prästman och mineralog (1801— 82), var 1826—69 präst i Brevig och upptäckte då de rika mineralfyndigheterna i närheten i Langesundstraktens syenitpegmatitgångar. Han beskrev några nya mineral men överlät de flesta åt andra fackmän. Hans mineralsamling finnes nu på Stockholms högsk. K. A. G. Esmein [äsmå'], A d h é m a r, fransk rätts-historiker (1848—1913), 1891 prof, i Paris i rättshistoria, från 1901 i parlamentarisk och lagstiftningshistoria, 1904 led. av Institut de France. E. har inlagt stora förtjänster både som förf, och ss. medutg. av »Nouvelle revue historique de droit fran^ais et étranger». E. utgav bl. a. »Le mariage en droit canonique» (2 bd, 1891; 2 éd. 1929 ff.) samt den klassisk vordna läroboken »Gours élémentaire d’histoire du droit fran^ais» (14 éd. 1921). E. K. Esmera'ldas, gammalt kulturfolk på Ecuadors kust kring floden av samma namn. Deras kultur är längesedan utplånad, men språket har kvar-levat till framemot vår tid. Även sedan inka erövrat Ecuador, bevarade e. sin kultur, som hade åtskilliga drag gemensamma med Colombias och Mellanamerikas. Vi känna den något så när genom utgrävningar. Guldfynden äro rika, och denna metall bearbetades av e. E. drevo en livlig handel och exporterade bl. a. musslor för pärlemorsmycken. E. tatuerade sig och rakade håret till ett slags tonsur. De späda barnens huvuden deformerades genom att pressas. I tandemaljen inlades guldskivor som prydnader. E. färdades på vattnet i kanoter av urholkade trädstammar, medan folken längre i s. hade flottar. De uppförde tempel, prydda av målningar och skulpturer. I templen funnos gudabilder och förrättades människooffer. De offrade flåddes, och den uppstoppade huden upphängdes vid ingången. Vissa kategorier av folket, t. ex. de som sysslade med fiske, hade skyddsgudar i djurgestalt. G. B-r. Esna, E s n e h, stad i prov. Kena, s. Egypten, på v. stranden av Nilen, 50 km. s. om Luxor; 20,000 inv. (1927). E:s förnämsta sevärdhet är ett åt guden Chnum helgat tempel. Invid E. finnas ruiner av koptiska byggnader. Staden är en av de mest hälsosamma i Egypten, är bekant för sin tillverkning av lervaror och för sin stora handel med säd och boskap. O. P. Esofagi'sm, esofagospasm, kramp i matstrupens muskulatur. Esofagi'1, med., se ö s o f a g i t. Esofagoskopi', detsamma som endoskopi (se d. o.). Esofagotomi', med., se ösofagotomi. EsoTagus, matstrupen (se d. o.). E'sopus, grekisk fabeldiktare, se A i s o p o s. Esote'riker, fil., se Esoterisk. Esote'risk (till grek. esoteriko's, hörande till det' inre), fil., en strängt vetenskaplig framställning, avsedd för intellektuellt redan framskridna läsare el. åhörare, i motsats tilPexo-t e r i s k (till grek. exoteriko's, hörande till det yttre), vilken var beräknad för utomstående och därför populär. — E s o t e'r i k e r, inom vissa äldre mystiska riktningar liksom inom modern teosofi (se d. o.) benämning för de »invigda». Jfr A k r o a m a t i s k. A. N. Esox, fisksläkte, se Gäddor. Espadon [-då'] (fra., av spa. espadin, paradvärja) , tvåhandssvärd. d’Espagnat [däspana'], Georges, fransk målare och grafiker (f. 1870), framträdde på 1890-talet med genre, porträtt och landskap. Det dekorativa draget i E:s konst har gjort den lämplig för väggkompositioner och teaterdekorationer. I koloriten ansluter sig E. till Renoir. Han har publicerat en serie träsnitt. K. E. S. Espalier [-Ije'], äldre form för spaljé (se d. o.). Espana [-a'na], La, det spanska namnet för Spanien. Espanola [-nå'-], La, äldre spanskt namn för Haiti. Esparse'tt, h e 1 g h ö, Onobry'chis viciifo'lia ( O. sati'va), är en flerårig, o. 0,s m. hög balj-växt med upprätt, nästan ogrenad stam, 6—12-pariga blad och i långskaftade klasar samlade, stora, röda, strimmiga blommor. Förekommer — 889 — — 890 —